Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Joel 2:1–32

 ”Blås i horn* på Sion,+ och häv upp ett härskri+ på mitt heliga berg.+ Må alla landets* invånare darra;+ ty Jehovas dag kommer,+ ja, den är nära!  Det är en dag av mörker och dunkel,+ en dag av moln och tjockt dunkel, som gryningsljus utbrett över bergen.+ Det är ett talrikt och mäktigt folk;+ ett folk likt det har inte funnits från oöverskådlig tid i det förflutna,+ och efter det skall det inte mer finnas något sådant åren igenom, generation efter generation.  Framför det förtär en eld,+ och bakom det förbränner en låga.+ Som Edens trädgård* är landet framför det;+ men bakom det är en öde vildmark, och det finns inte heller något som kommer undan det.  De ser ut som hästar, och som stridshästar springer de.+  Med ett ljud som av vagnar på bergens toppar hoppar de omkring,+ med ett ljud som av en flammande eld som förtär halmstrån.+ De är som ett mäktigt folk, uppställt i slagordning.+  Folken skall vrida sig i smärtor över det.+ Alla ansikten skall glöda på grund av upphetsning.+  Som väldiga män* springer de.+ Som krigsmän bestiger de en mur. Och var och en går de vägar han skall gå, och de ändrar inte sina stigar.+  Och de tränger inte varandra. Som en kraftfull man* i sitt lopp fortsätter de att gå; och faller några bland kastvapnen, avbryter de andra inte loppet.  De stormar in i staden. De springer på muren. De går upp på husen. De går in genom fönstren som tjuven. 10  Inför dem darrar landet, gungar himlen. Solen och månen förmörkas,+ och stjärnorna drar tillbaka sitt klara sken.+ 11  Och Jehova skall låta sin röst höras+ framför sin militärstyrka,+ ty hans läger är mycket talrikt.+ Ty den som fullgör hans ord* är mäktig; ty Jehovas dag är stor+ och inger mycken fruktan, och vem kan uthärda den?”+ 12  ”Men även nu”, lyder Jehovas uttalande, ”kom tillbaka till mig av hela ert hjärta+ och med fasta+ och med gråt och med klagan.+ 13  Och riv sönder era hjärtan,+ inte era kläder;+ och kom tillbaka till Jehova, er Gud, ty han är nådig och barmhärtig,+ sen till vrede+ och rik på kärleksfull omtanke,*+ och han skall känna ånger på grund av olyckan.+ 14  Vem vet om han inte vänder om och känner ånger+ och därefter låter en välsignelse bli kvar,+ ett sädesoffer och ett dryckesoffer åt Jehova, er Gud? 15  Blås i horn på Sion.+ Helga en fastetid.+ Kalla samman en högtidssammankomst.+ 16  Samla folket. Helga* en församling.+ Församla de gamla männen. Samla barnen och dem som diar brösten.+ Må brudgummen gå ut ur sitt inre rum och bruden ur sin bröllopskammare. 17  Mellan förhallen och altaret+ må prästerna, Jehovas tjänare, gråta och säga: ’Jehova, ha medlidande med ditt folk, och låt inte din arvedel bli till smälek,+ så att nationer får härska över dem. Varför skall man få säga bland folken: ”Var är deras Gud?”’+ 18  Och Jehova skall nitälska för sitt land+ och visa medömkan med sitt folk.+ 19  Och Jehova skall svara och säga till sitt folk: ’Se, jag sänder er brödsäden och det nya vinet och oljan, och ni skall bli mätta därav;+ och jag skall inte mer låta er bli till smälek bland nationerna.+ 20  Och honom som kommer från norr*+ skall jag föra långt bort ifrån er, och jag skall driva bort honom till ett vattenlöst land och en ödslig ödemark, med hans förtrupp* mot östra havet+ och hans eftertrupp mot västra* havet.+ Och stanken av honom skall stiga upp, ja, den vämjeliga lukten av honom stiger upp;+ ty Han skall utföra ett storverk genom det Han gör.’ 21  Frukta inte, du åkerjord. Fröjda dig och gläd dig; ty Jehova skall utföra ett storverk genom det Han gör.+ 22  Frukta inte, ni djur på det öppna fältet,+ ty vildmarkens beten skall grönska.+ Ty trädet skall ge sin frukt.+ Fikonträdet och vinstocken skall ge sin alstringskraft.+ 23  Och fröjda er, ni Sions söner, och gläd er i Jehova, er Gud;*+ ty han skall ge er höstregnet* i rätt mängd,+ och han skall sända hällregn över er, både höstregn och vårregn, som i början.+ 24  Och tröskplatserna skall vara fulla av rensad brödsäd, och presskaren skall flöda över av nytt vin och olja.+ 25  Och jag skall ge er gottgörelse för de år som vandringsgräshoppan, den krypande, vinglösa gräshoppan och kackerlackan och fjärilslarven åt upp, min stora militärstyrka som jag sände bland er.+ 26  Och ni skall äta, äta och bli mätta,+ och ni skall lovprisa Jehovas, er Guds, namn,+ han som har handlat så underbart med er;+ och aldrig mer skall mitt folk få stå med skam.+ 27  Och ni skall inse att jag är mitt i Israel+ och att jag är Jehova, er Gud, och det finns ingen annan.+ Och aldrig mer skall mitt folk få stå med skam.* 28  Och därefter skall det ske att jag skall utgjuta min ande*+ över varje slag av kött,+ och era söner och era döttrar+ skall profetera. Era gamla män skall drömma drömmar. Era unga män skall se syner. 29  Och även över tjänarna och över tjänarinnorna skall jag i de dagarna utgjuta min ande.+ 30  Och jag skall ge förebud i himlen+ och på jorden, blod och eld och rökpelare.+ 31  Solen skall förvandlas till mörker+ och månen till blod,+ innan Jehovas stora dag som inger fruktan kommer.+ 32  Och det skall ske att var och en som anropar Jehovas namn tryggt skall komma undan;+ ty på Sions berg och i Jerusalem skall de undkomna vara,+ alldeles som Jehova har sagt, och bland de överlevande,* som Jehova kallar.”*+

Fotnoter

El.: ”shofar”. Hebr.: shōfạr.
El.: ”jordens”. Hebr.: ha’ạrets.
”Som Edens trädgård”. Hebr.: keghan-‛Ẹdhen; grek.: hōs parạdeisos tryfẹ̄s, ”Som ett glädjens paradis”; syr.: ’aikh pardaisa’ da‛den; lat.: quạsi họrtus voluptạtis, ”Som en glädjens trädgård”.
El.: ”Som starka män”, ”Som kämpar”. Hebr.: keghibbōrịm.
”en kraftfull (fysiskt stark) man”. Hebr.: gẹver.
El.: ”Ty han som fullgör sitt ord”.
El.: ”lojal kärlek”. Hebr.: chẹsedh.
El.: ”Håll ... helig (Gör ... helig)”. Hebr.: qaddeshụ, imperativ plur.; grek.: hagiạsate; lat.: sanctificạte.
Möjligen: ”Och den som sirpar (sirrar)”, genom en texträttelse.
Ordagr.: ”hans ansikte”.
Ordagr.: ”det bakomliggande”, dvs. när man står vänd mot öster.
”er Gud”. Hebr.: ’Elohēkhẹm.
”höstregnet”, genom en texträttelse; M: ”läraren”.
I MLXX slutar kap. 2 här; i TLXXBagsterSyVg fortsätter kap. 2 till v. 32 (3:5 i M).
”min ande”. Hebr.: ruchị; grek.: tou pneumatos mou; lat.: spịritum mẹum.
”och bland de överlevande”, MVg; grek.: kai euaggelizọmenoi, ”och de som förkunnar goda nyheter (evangeliet)”.
I MLXX slutar kap. 3 här; i TLXXBagsterSyVg slutar kap. 2 här.