Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Job 6:1–30

 Då svarade Job och sade:   ”O att min grämelse+ verkligen blev vägd och att man samtidigt ville lägga mina motgångar i vågskålen!   Ty nu är den tyngre än havens sand. Därför har mina ord varit vettlöst tal.+   Ty den Allsmäktiges* pilar sitter i mig,+ och min ande dricker deras gift;+ förskräckelserna från Gud* ställer upp sig mot mig.*+   Skriar zebran*+ när den har gräs, eller bölar tjuren vid sitt foder?   Kan det som inte har någon smak ätas utan salt, eller är det någon smak i läkemalvans slemmiga saft?   Min själ har vägrat att röra vid något. Det är som sjukdom i min mat.   O att min begäran ville nå fram och att Gud* ville bevilja mig det som är mitt hopp,   att Gud ville besluta sig och krossa mig, att han ville räcka ut sin hand och förgöra mig!+ 10  Ja, det skulle ändå vara en tröst, jag skulle hoppa av glädje+ i mina plågsamma smärtor, fastän han inte skulle ha någon medömkan, för jag har inte dolt den Heliges+ ord.+ 11  Vilken kraft har jag, att jag skulle vänta?+ Och vad blir mitt slut, att jag skulle förlänga livet för min själ?* 12  Är min kraft som stenarnas kraft? Eller är mitt kött av koppar? 13  Är det så att jag inte förmår hjälpa mig själv och att jag inte längre kan handla framgångsrikt? 14  Den som undanhåller sin medmänniska kärleksfull omtanke,*+ han överger också fruktan för den Allsmäktige.+ 15  Mina egna bröder har handlat förrädiskt,+ som en vinterbäck,* som bäckfåran med vinterbäckar som ständigt rinner bort. 16  De är mörka av is, i dem gömmer sig snön. 17  I sinom tid blir de vattenlösa,+ de har tystats; när det blir hett torkar de bort från sin plats.+ 18  Deras lopp ändrar kurs; de går upp i intet och förgås. 19  Temas+ karavaner har spanat, sabéernas*+ resande skara har väntat på dem. 20  De får skämmas, eftersom de hade förtröstat på dem; de har kommit ända fram, och de blir besvikna.+ 21  Ty nu har ni blivit till ingenting;+ ni ser förfäran och blir rädda.+ 22  Är det därför att jag har sagt: ’Ge mig något, eller ge mig en gåva efter er förmåga; 23  befria mig från motståndarens hand,+ friköp mig ur tyrannernas hand’?+ 24  Undervisa mig, så skall jag tiga;+ förklara för mig vilket misstag jag har begått.+ 25  Nej, rättrådighetens ord har inte varit smärtsamma!+ Men tillrättavisningen* från er, vilken tillrättavisning ger den?+ 26  Tänker ni tillrättavisa mig för mina ord? En förtvivlad talar+ ju blott för vinden!+ 27  Till och med om den faderlöse+ kommer ni att kasta lott, ni kommer att köpslå om er medmänniska!+ 28  Och nu ber jag er, ägna uppmärksamhet åt mig, och se om jag kommer att ljuga+ er rakt i ansiktet. 29  Vänd om, det ber jag – låt ingen orättfärdighet ske – ja, vänd om – min rättfärdighet har jag fortfarande kvar.+ 30  Är det orättfärdighet på min tunga, eller uppfattar inte min gom olycka?

Fotnoter

”Jehovas”, LXXVg.
”Gud”. Hebr.: ’Elọ̄ah.
”utestänger mig från umgänge (gemenskap) med andra”, genom en omkastning av två bokstäver i M.
El.: ”vildåsnan”.
”Gud”. Hebr.: ’Elọ̄ah.
”livet för min själ”. El.: ”mitt liv som en själ”. Ordagr.: ”min själ”. Hebr.: nafshị; grek.: mou hē psykhẹ̄.
El.: ”lojal kärlek”.
El.: ”regnflod”.
Ordagr.: ”Sabas”. Hebr.: Shevạ’.
”tillrättavisningen”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.