Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Job 29:1–25

29  Och Job fortsatte sin ordspråksmässiga framställning och sade:   ”Om jag ändå hade det som i forna månmånader,+ som i de dagar då Gud* skyddade mig;+   då han lät sin lampa lysa över mitt huvud, då jag vandrade genom mörker vid hans ljus;+   som jag hade det i min krafts dagar,+ då den förtroliga vänskapen med Gud var i mitt tält;+   då den Allsmäktige ännu var med mig, då mina tjänare var runt omkring mig;   då jag badade mina fötter i smör och klippan tömde ut strömmar av olja åt mig;*+   då jag gick ut till stadsporten+ och intog min plats på torget!+   Pojkarna såg mig och gömde sig, de ålderstigna reste sig och blev stående.+   Furstar höll tillbaka sina ord, de lade handen på munnen.+ 10  Ledarnas röst tystnade, deras tunga klibbade vid gommen.+ 11  Ty örat hörde och prisade mig lycklig, ögat såg och bar vittnesbörd om mig. 12  Ty jag undsatte den nödställde som ropade på hjälp+ och den faderlöse och den som ingen hjälpare hade.+ 13  Den som var nära att förgås välsignade+ mig, och änkans hjärta gladde jag.+ 14  I rättfärdighet klädde jag mig, den var min klädnad.+ Min rättvisa var som en överklädnad och en turban. 15  Jag var ögon åt den blinde,+ jag var fötter åt den halte. 16  Jag var en far för de fattiga,+ och jag undersökte den okändes rättssak.+ 17  Jag krossade ogärningsmannens käkben+ och ryckte* rovet från hans tänder. 18  Och jag sade: ’I mitt näste* skall jag ge upp andan,+ och mina dagar skall bli talrika som sandkornen.+ 19  Min rot är öppen för vatten,+ daggen övernattar på mina grenar. 20  Min härlighet är ständigt ny, och med bågen i min hand skjuter jag gång på gång.’ 21  De lyssnade på mig och väntade, och de brukade tiga när jag gav råd.+ 22  När jag hade talat brukade de inte säga något mer, mina ord dröp ständigt över dem.+ 23  Ja, de väntade på mig som på regn,+ de spärrade upp sin mun som efter vårregn.+ 24  Log jag mot dem kunde de inte tro det, och de dämpade inte mitt ansiktes ljus.+ 25  Jag valde väg åt dem och satt som överhuvud, jag bodde som en kung bland sina trupper,+ som en som tröstar de sörjande.+

Fotnoter

”Gud”. Hebr.: ’Elọ̄ah.
Ordagr.: ”och klippan tömdes ut som strömmar av olja hos mig”.
”ryckte”, genom en texträttelse; M: ”kastade”.
”I mitt näste”. Möjligen: ”På min ålderdom”, i överensstämmelse med LXX.