Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Job 24:1–25

24  Varför har inte tider fastställts av den Allsmäktige?+ Varför får inte ens de som känner honom se hans domsdagar?*+   Det finns de som flyttar gränsmärken;+ de har rövat bort en hjord och låter den beta.*   De driver bort den faderlöses åsna, de tar änkans oxe i pant.+   De tränger undan de fattiga från vägen;+ samtidigt måste de nödställda på jorden hålla sig gömda.   Se, som zebror+ i vildmarken har de gått ut till sina sysslor och söker efter mat. Ökenslätten förser var och en med bröd att ge åt pojkarna.   På fältet skördar de foder, och den ondskefulles vingård skövlar de hastigt.   De tillbringar natten nakna, utan kläder+ och utan något att skyla sig med i kölden.+   Av slagregnet från bergen blir de genomvåta, och eftersom det inte finns något skydd+ måste de trycka sig mot en klippa.   Man rycker den faderlöse från bröstet,+ det den nödställde har på sig tar man i pant.+ 10  De måste gå nakna, utan kläder, hungriga måste de bära de skördade axen.+ 11  De tillbringar middagen* mellan terrassmurarna; de måste trampa vinpressarna, men törstar ändå.+ 12  Från staden hörs de döendes stönanden, de dödligt sårades själ ropar på hjälp,+ men Gud* betraktar det inte som något otillbörligt.+ 13  De är bland dem som gör uppror mot ljuset,+ de känner inte dess vägar, och de uppehåller sig inte på dess stigar. 14  När det blir ljust stiger mördaren upp; han dräper den nödställde och fattige,+ och om natten blir han som tjuven.*+ 15  Äktenskapsbrytarens öga+ spanar efter skymningen,+ och han säger: ’Inget öga får se mig!’+ och han täcker över sitt ansikte. 16  I mörkret bryter de* sig in i husen, om dagen måste de hålla sig inlåsta. De känner inte dagsljuset.+ 17  Ty morgon är detsamma som djup skugga för dem;+ de är ju förtrogna med den djupa skuggans plötsliga fasor. 18  Snabbt förs de bort på vattenytan. Deras jordstycke är förbannat på jorden.+ De slår inte in på vägen till vingårdarna. 19  Torkan och hettan slukar smältvattnet;* så gör Sheọl med den som har syndat!+ 20  Moderlivet glömmer honom, larven suger i sig honom med sötmans behag.+ Han blir inte mer ihågkommen,+ och orättfärdigheten bryts av som ett träd.+ 21  Han handlar illa mot den ofruktsamma som inte föder, och mot änkan+ gör han inte gott. 22  Och han drar bort de starka genom sin kraft; han reser sig, men kommer inte att vara säker för sitt liv.* 23  Han låter honom känna sig trygg,+ så att han håller sig uppe, och hans ögon vakar över deras vägar.+ 24  De upphöjs en kort tid, sedan finns de inte mer,+ och de förnedras;+ som alla andra plockas de av, och liksom toppen på ett ax skärs de av. 25  Så vem skall nu göra mig till lögnare eller göra mitt ord om intet?”

Fotnoter

Ordagr.: ”hans dagar”.
”och låter den beta”, M; LXX: ”tillsammans med dess herde”.
El.: ”De pressar olja”.
”men Gud”. Hebr.: we’Elọ̄ah.
El.: ”beter han sig som en inbrottstjuv”.
Ordagr.: ”han”.
Ordagr.: ”snövattnet”.
”sitt liv”, LXXVg och 3 hebr. hss; M: ”livet”.