Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Job 20:1–29

20  Då tog naamatiten Sofar till orda och sade:   ”Därför ger mina oroande tankar mig svar, ja, på grund av upprördheten i mitt inre.   En förolämpande förmaning hör jag, och en ande utan mitt förstånd svarar mig.   Är det inte något du alltid har vetat, ja, alltsedan människan* blev satt på jorden,+   att de ondskefullas fröjderop är kortvarigt+ och att en avfällings glädje varar bara ett ögonblick?   Även om hans upphöjdhet stiger upp till himlen+ och hans huvud når till molnen,   förgås han som sin egen dynga för alltid.+ De som ser honom kommer att säga: ’Var är han?’+   Som en dröm flyger han bort, och man finner honom inte, ja, han jagas i väg som en syn om natten.+   Det öga som sett honom ser honom inte mer,+ och aldrig mer får hans plats skåda honom.+ 10  Hans söner skall söka de ringas ynnest, och hans egna händer skall lämna tillbaka hans värdefulla ting.+ 11  Benen i hans kropp har varit fulla av ungdomskraft, men med honom skall den lägga sig i stoftet.+ 12  Om det som är ont smakar sött i hans mun, om han låter det smälta under tungan, 13  om han är rädd om* det och inte släpper det och om han håller kvar det i sin gom, 14  då skall hans föda förvandlas i hans inälvor och bli kobrors galla* i hans inre. 15  Han har slukat en förmögenhet men får spy ut den, Gud* driver den ut ur hans buk. 16  Kobrors gift skall han suga i sig, huggormens tunga skall dräpa honom.+ 17  Han får aldrig se vattendragen,+ flödande strömmar av honung och smör. 18  Han måste lämna tillbaka sin förvärvade egendom och kommer inte att få sluka den, liksom förmögenheten från sin handel, som han inte får njuta av.+ 19  Ty han har sönderkrossat, han har övergett de ringa. Han har tillskansat sig ett hus som han inte har byggt.+ 20  Ty han skall inte känna någon ro i sin buk; han skall inte slippa undan med hjälp av sina dyrbara skatter.+ 21  Det finns inget kvar som han kan förtära; därför skall hans välbefinnande inte bestå. 22  När hans överflöd nått sin höjdpunkt, skall han känna sig ängslig;+ med full kraft* kommer motgången över honom. 23  Må det ske – för att fylla hans buk – att Han sänder sin brinnande vrede över honom+ och låter den regna över honom, ner i hans inälvor. 24  Han skall fly+ för vapen av järn, en kopparbåge skall genomborra honom. 25  En pil* skall tränga ut genom hans rygg och ett blänkande vapen* genom hans galla.*+ Fasor kommer emot honom.+ 26  Fullständigt mörker är förvarat åt hans skatter. En eld som ingen har fläktat på skall förtära honom;+ det skall gå illa för den överlevande i hans tält. 27  Himlen skall avslöja hans missgärning+ och jorden vara i uppror mot honom. 28  En häftig regnskur skall vältra bort hans hus.* Det han äger skall sköljas bort på Hans vredes dag.+ 29  Detta är den ondskefulla människans* andel från Gud,*+ ja, hennes fastställda arvedel från Gud.”*

Fotnoter

El.: ”Adam”. Hebr.: ’adhạm.
El.: ”om han har medömkan med”.
El.: ”gift”.
”Gud”. Hebr.: ’El.
Ordagr.: ”hand”.
”En pil”, genom en texträttelse; M: ”Man (Han) har dragit ut [ett vapen]”.
”ett blänkande (blixtrande) vapen”. Ordagr.: ”en blixt”.
El.: ”gallblåsa”.
El.: ”Avkastningen i (av) hans hus skall vältra (rulla) bort.”
El.: ”jordemänniskans”. Hebr.: ’adhạm.
”från Gud”. Hebr.: me’Elohịm.
”från Gud”. Hebr.: me’Ẹl.