Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Job 10:1–22

10  Min själ känner vämjelse över livet.+ Jag skall ge utlopp åt mitt bekymmer över mig själv.* Jag skall tala i min själs bitterhet!   Jag skall säga till Gud:* ’Förklara mig inte skyldig. Låt mig veta varför du söker sak med mig.   Menar du att det är gott för dig att göra orätt,+ att förkasta frukten av dina händers* hårda arbete+ och låta ditt ljus lysa över de ondskefullas rådslag?   Har du ögon+ som en varelse av kött,* ser du som en dödlig människa ser?+   Är dina dagar som en dödlig människas dagar,+ dina år som en kraftfull mans dagar,   eftersom du söker efter min missgärning och letar efter min synd,+   fastän du vet att jag inte är skyldig+ och att ingen kan befria ur din hand?+   Dina egna händer har format mig och gjort mig+ helt och hållet, och ändå vill du uppsluka mig.   Jag ber dig, kom ihåg att du har gjort mig av lera,+ du låter mig vända tillbaka till stoft.*+ 10  Hällde du inte ut mig som mjölk och lät mig stelna som ost?+ 11  Du klädde mig med hud och kött och vävde mig samman med ben och senor.+ 12  Liv och kärleksfull omtanke* skänkte du mig,+ din omsorg+ bevarade min ande.* 13  Men detta har du dolt i ditt hjärta. Jag vet att det finns hos dig. 14  Om jag har syndat och du har vaktat på mig,+ om du anser mig vara skyldig till min missgärning,+ 15  om jag har orätt, ve mig!+ Och om jag har rätt, kan jag ändå inte lyfta upp mitt huvud,+ mätt av vanära och genomdränkt med betryck.+ 16  Och om det visar sig högmodigt,+ jagar du mig som ett ungt lejon,+ och du skall åter visa dina under på mig. 17  Du kommer att föra fram dina nya vittnen* mot mig, och du kommer att vredgas än mer på mig; motgång på motgång* drabbar mig. 18  Så varför lät du mig komma ut ur moderlivet?+ Hade jag gett upp andan,* så att inget öga kunde se mig, 19  då skulle jag ha blivit som om jag aldrig hade funnits till; från moderlivet skulle jag ha förts till gravplatsen.’ 20  Är inte mina dagar få?+ Må han sluta upp, må han vända sin blick ifrån mig, så att jag åter kan känna en stunds glädje+ 21  innan jag går bort – och jag kommer inte tillbaka+ bort till mörkrets och den djupa skuggans* land,+ 22  till landet med dunkel likt mörkret, med djup skugga och oordning, och där ljuset som strålar är som mörkret.”

Fotnoter

”över mig själv”, MVg; LXX: ”över honom”.
”Gud”. Hebr.: ’Elọ̄ah.
El.: ”handflators”.
”som en varelse av kött”. Ordagr.: ”av kött”.
El.: ”bli jord igen”.
El.: ”och lojal kärlek”.
”min ande (andedräkt)”. Hebr.: ruchị; grek.: mou to pneuma; lat.: spịritum mẹum.
”föra fram dina nya vittnen”. Ordagr.: ”förnya dina vittnen”, MVg; LXX: ”förnya min prövning (undersökning)”; Sy: ”... dina vapen”.
Ordagr.: ”avlösningar och pliktmässigt arbete”, dvs. ”det ena pliktmässiga arbetet (skiftet av tvångsarbete) efter det andra”.
El.: ”Jag borde ha fått dö”.
”den djupa skuggans”. Ordagr.: ”dödsskuggans”.