Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Job 1:1–22

 I landet Us+ fanns en man* vars namn var Job.*+ Denne man var klanderfri*+ och rättrådig,+ och han fruktade Gud+ och vände sig bort från det onda.+  Och sju söner och tre döttrar föddes åt honom.+  Och hans boskap+ utgjordes av 7 000 får* och 3 000 kameler och 500 spann nötkreatur och 500 åsninnor, och dessutom hade han en mycket stor tjänarskara; och denne man blev den störste av alla orientaler.*+  Och hans söner brukade hålla fest+ hos varandra* var sin dag, och de sände bud och inbjöd sina tre systrar att äta och dricka tillsammans med dem.  Och när en omgång festdagar var avslutad sände Job bud och helgade dem,+ och han steg upp tidigt på morgonen och offrade brännoffer+ efter antalet av dem, ty Job sade: ”Kanske har mina söner syndat och förbannat*+ Gud i sitt hjärta.”+ Så brukade Job alltid göra.+  Nu kom den dag då den sanne Gudens söner*+ kom och ställde sig inför Jehova,+ och bland dem+ kom också Satan.*+  Då sade Jehova till Satan: ”Varifrån kommer du?” Satan svarade då Jehova och sade: ”Jag har strövat omkring på jorden+ och vandrat omkring på den.”+  Jehova sade då till Satan: ”Har du låtit ditt hjärta ge akt på min tjänare Job? Ty det finns ingen på jorden som han,+ en klanderfri+ och rättrådig man+ som fruktar Gud+ och vänder sig bort från det onda.”+  Då svarade Satan Jehova och sade: ”Är det för ingenting som Job fruktar Gud?+ 10  Har inte du omgärdat* honom+ och hans hus och allt vad han äger? Hans händers verk har du välsignat,+ och hans boskap breder ut sig i landet. 11  Men jag ber dig: Sträck för en gångs skull ut din hand och rör vid allt vad han äger och se om han inte kommer att förbanna* dig rakt i ansiktet.”+ 12  Då sade Jehova till Satan: ”Se! Allt vad han äger är i din hand. Sträck bara inte ut din hand mot honom själv!” Så gick Satan bort från Jehovas ansikte.*+ 13  Nu kom den dag då hans söner och döttrar åt och drack vin i sin brors, den förstföddes, hus.+ 14  Då kom en budbärare+ till Job och sade: ”Nötkreaturen gick för plogen,+ och åsninnorna betade bredvid dem, 15  när sabéerna*+ gick till angrepp och tog dem, och tjänarna slog de med svärdsegg. Jag ensam lyckades komma undan för att underrätta dig.”+ 16  Medan han ännu talade kom en till och sade: ”Guds eld föll från himlen+ och flammade bland fåren och tjänarna och förtärde dem. Jag ensam lyckades komma undan för att underrätta dig.” 17  Medan han ännu talade kom en till och sade: ”Kaldéerna+ delade upp sig i tre grupper och stormade fram mot kamelerna och tog dem, och tjänarna slog de med svärdsegg. Jag ensam lyckades komma undan för att underrätta dig.” 18  Medan han ännu talade kom en till och sade: ”Dina söner och döttrar åt och drack vin+ i sin brors, den förstföddes, hus. 19  Och se, det kom en väldig vind*+ från vildmarksområdet, och den slog mot husets fyra hörn så att det föll över de unga och de dog. Jag ensam lyckades komma undan för att underrätta dig.” 20  Då reste sig Job och rev+ sönder sin ärmlösa överklädnad och skar av håret+ på sitt huvud och föll till jorden+ och böjde sig ner+ 21  och sade: ”Naken kom jag ur min mors liv,+ och naken vänder jag åter dit.+ Jehova gav,+ och Jehova tog.+ Må Jehovas namn vara välsignat.”+ 22  Under allt detta syndade inte Job och tillskrev inte Gud något otillbörligt.*+

Fotnoter

”en man”. Hebr.: ’ish.
”Job”. Hebr.: ’Ijọ̄v, betyder ”föremål för fientlighet”. Inte att förväxla med den ”Jov” (hebr.: Jōv) som nämns i 1Mo 46:13.
El.: ”ostrafflig”, ”oförvitlig”. Hebr.: tam.
El.: ”småkreatur”, både får och getter.
Ordagr.: ”Österns söner”.
”hos varandra”. El.: ”i vars och ens hus”. Hebr.: bēth ’ish.
”[har] förbannat” är den ursprungliga läsarten. Texten ändrades till ”[har] välsignat”. LXX: ”tänkt ont mot”; Sy: ”smädat”; Vg: ”välsignat”. Se Tillägg 2B.
”den sanne Gudens söner”. El.: ”gudasönerna”. Hebr.: benẹ̄ ha’Elohịm; den bestämda artikeln, ha, föregår titeln ’Elohịm. Se Tillägg 1F. LXX: ”Guds änglar”.
Hebr.: hasSatạn, ”Motståndaren”. Används genomgående i kap. 1 och 2. Detta är första stället där uttrycket hasSatạn förekommer i M, även om ordet satạn, ”motståndare”, utan den bestämda artikeln, ha, har förekommit nio gånger tidigare, första gången i 4Mo 22:22. I Hebräische Grammatik av Gesenius/Kautzsch (GK), § 126 d och e, heter det: ”Artikeln används i allmänhet för att bestämma ett substantiv i de fall där också grekiskan och tyskan kräver artikel; alltså: ... d) när artnamn som används om hela grupper (enbart genom språkbruket) begränsas till att gälla enskilda individer ... el. ting, t.ex. שָׂטָן motståndare, ′הַשָּׂ [dvs. הַשָּׂטָן] motståndaren, Satan ...”
El.: ”satt en häck (ett stängsel) kring”.
Se not till v. 5.
El.: ”person”. Se not till 2Sa 17:11, ”själv”.
Ordagr.: ”Saba”. Hebr.: Shevạ’.
”vind”. Hebr.: rụach. Se not till 1Mo 1:2, ”verksamma kraft”.
El.: ”och riktade ingen anklagelse mot Gud”.