Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Jesaja 64:1–12

64  Om du bara hade slitit itu himlen och stigit ner,+ så att bergen hade bävat inför dig,*+  som när eld antänder ris och elden får vattnet att koka – för att göra ditt namn känt för dina motståndare,+ så att nationerna måtte darra inför dig!+  När du utförde gärningar som ingav fruktan,+ vilka vi inte hade kunnat hoppas på, steg du ner. Inför dig bävade bergen.+  Och från uråldrig tid har ingen hört,+ har ingen med örat uppfattat, har inget öga sett en Gud* – med undantag av dig+ – som griper in för den som tåligt väntar* på honom.+  Du har kommit den till mötes som jublar och utövar rättfärdighet,+ dem som kommer ihåg dig på dina vägar.+ Se! Du harmades,+ medan vi fortsatte att synda+ – fortsatte med det en lång tid, och skulle vi bli räddade?+  Och vi blir alla som en som är oren, och alla våra rättfärdighetsgärningar är som en klädnad under menstruationsperioder;+ och vi vissnar alla som löv,+ och likt vinden kommer våra missgärningar* att föra oss bort.+  Och det finns ingen som anropar ditt namn,+ ingen som vaknar upp för att gripa tag i dig; ty du har dolt ditt ansikte för oss,+ och du får oss att smälta+ genom vår missgärnings makt.  Men nu, Jehova, du är vår Fader.+ Vi är leran,+ och du är Krukmakaren som formar oss;*+ ja, vi är alla ett verk av din hand.+  Harmas inte, Jehova, till ytterlighet,+ och kom inte för evigt ihåg vår missgärning.+ Se nu, det ber vi dig: vi är alla ditt folk.+ 10  Dina heliga städer+ har blivit en vildmark. Sion+ har blivit en vildmark, Jerusalem en ödslig ödemark.+ 11  Vårt heliga och sköna hus,+ där våra förfäder lovprisade dig,+ har blivit ett byte för elden;+ och allt som var dyrbart för oss+ har lämnats åt förhärjning. 12  Skall du trots detta fortsätta att hålla dig tillbaka,+ Jehova? Skall du förbli stilla och låta oss bli plågade till det yttersta?+

Fotnoter

I MLXX slutar kap. 63 här, med denna vers som en del av v. 19.
”en Gud”. Hebr.: ’Elohịm.
El.: ”som lever i förväntan”.
”våra missgärningar”, 1QIsaTLXXSyVg och 13 hebr. hss; AlCaL och många hebr. hss: ”vår missgärning”.
El.: ”du är den som har format oss”.