Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Jesaja 57:1–21

57  Den rättfärdige förgås,+ men ingen lägger det på hjärtat.+ Och män som visar kärleksfull omtanke* samlas till de döda,+ utan att någon urskiljer att det är på grund av olyckan som den rättfärdige har samlats till de döda.+  Han går in i friden;+ de vilar+ på sina sängar,+ var och en som vandrar sin väg rätt fram.+  ”Men ni, träd fram hit,+ ni söner till en teckentyderska,+ avkomma av en äktenskapsbrytare och av en kvinna som utövar prostitution:+  Över vem gör ni er lustiga?+ Mot vem spärrar ni upp munnen och räcker ut tungan?+ Är ni inte överträdelsens barn, lögnens avkomma,+  sådana som eggar upp sina lidelsefulla begär bland stora träd,+ under varje frodigt träd,+ som slaktar barnen i regnflodsdalarna nedanför de branta klippornas klyftor?+  Bland regnflodsdalens glatta stenar var din* andel.+ De – de var din lott.+ Ja, åt dem utgöt du ett dryckesoffer,+ offrade du en gåva. Skall jag finna mig i detta?+  På ett högt och upphöjt berg ställde du din säng.+ Och dit gick du upp för att offra slaktoffer.+  Och bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken.*+ Ty borta från mig blottade du dig och steg sedan upp; du gjorde din säng rymlig.+ Och du slöt ett förbund med dem. Du älskade att gå i säng med dem.+ Manslemmen* betraktade du.  Och du drog ner till Melek* med olja och lät dina salvor bli mycket talrika.+ Och du fortsatte att skicka dina sändebud långt bort, så att du förnedrade dig till Sheọl.+ 10  På dina många vägar mödade du dig.+ Du sade inte: ’Det är lönlöst!’ Du fann att din kraft* blev återupplivad.+ Därför blev du inte sjuk.+ 11  För vem blev du* förskräckt och började du frukta,+ så att du tog dig för att ljuga?+ Men mig kom du inte ihåg.+ Du lade ingenting på hjärtat.+ Förhöll jag mig inte tyst och dolde saken?*+ För mig kände du alltså ingen fruktan.+ 12  Jag skall själv förkunna om din rättfärdighet+ och dina gärningar,+ att de inte är till nytta för dig.+ 13  När du ropar på hjälp skall de ting du har samlat* inte befria dig,+ utan en vind* skall bära dem bort,+ ja allesammans. En vindfläkt skall ta dem bort, men den som tar sin tillflykt till mig+ skall ärva landet och ta mitt heliga berg i besittning.+ 14  Och man skall säga:* ’Anlägg väg,* anlägg väg! Röj vägen.+ Skaffa bort varje hinder från mitt folks väg.’”+ 15  Ty detta är vad den Höge och Upphöjde,+ han som har sin boning till evig tid+ och vars namn är heligt,+ har sagt: ”I höjden och på den heliga platsen har jag min boning,+ men också hos den som är förkrossad och ödmjuk i anden,*+ för att återuppliva de ödmjukas ande och för att återuppliva de förkrossades hjärta.+ 16  Ty jag skall inte tvista till oöverskådlig tid, och jag skall inte känna harm för beständigt;+ ty annars skulle anden bli kraftlös på grund av mig,+ ja skapelserna som andas,* vilka jag själv har gjort.+ 17  Över hans orätta vinnings+ missgärning harmades jag, och jag slog honom, varvid jag dolde mitt ansikte,+ medan jag harmades. Men han fortsatte att vandra som en avfälling+ på sitt hjärtas väg. 18  Jag har sett hans vägar; och jag skall läka honom+ och leda honom+ och ge gottgörelse med tröst+ åt honom och åt hans sörjande.”+ 19  ”Jag skapar läpparnas frukt.+ Ständig frid* skall det vara för den som är långt borta och för den som är nära”,+ har Jehova sagt, ”och jag skall läka honom.”+ 20  ”Men de ondskefulla är som det upprörda havet, när det inte förmår komma till ro, vars vattenmassor oupphörligt kastar upp tång och dy. 21  Det finns ingen frid”, har min Gud* sagt, ”för de ondskefulla.”+

Fotnoter

El.: ”lojal kärlek”.
”din”, fem. sing. i hebr.; syftar på Sion el. Jerusalem.
”ditt minnestecken”, M(hebr.: zikhrōnẹkh)LXXSyVg; T: ”dina avgudars minnestecken”. Somliga menar att det hebr. ordet här är avlett av zakhạr, ”man”, ”en av mankön”, och anser att zikhrōnẹkh betecknar en fallossymbol.
”Manslemmen”. Ordagr.: ”Handen”. Hebr.: jadh.
El.: ”till kungen”.
Ordagr.: ”hand”.
”du”, fem. sing. i hebr.; syftar på Sion el. Jerusalem.
”och dolde saken”, genom en ändring i vokalisationen; M: ”och det sedan lång tid tillbaka”.
”de ting du har samlat”. Ordagr.: ”dina samlingar”, uppenbarligen av avgudar; BDB, sid. 868.
”en vind”. Hebr.: rụach; grek.: ạnemos; lat.: vẹntus.
”Och de skall säga”, LXXSy; Vg: ”Och jag skall säga”.
El.: ”Bana väg”.
”anden”. Hebr.: rụach.
”ja skapelserna som andas”. Hebr.: uneshamọ̄th, plur. av neshamạh, ”andedräkt”. Jfr not till Ps 150:6, ”allt som andas”.
”Ständig frid”. Ordagr.: ”Frid, frid”.
”min Gud”, 1QIsaMTSyVg; LXXVgc: ”Jehova Gud”; omkr. 50 hebr. hss: ”Jehova”.