Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Jesaja 44:1–28

44  Och nu, lyssna, du Jakob, min tjänare,+ och du Israel, som jag har utvalt.+  Detta är vad Jehova har sagt, han som har gjort dig+ och han som har format dig,+ som har fortsatt att hjälpa dig ända från moderlivet:*+ ’Var inte rädd,+ du min tjänare Jakob, och du Jẹsurun,*+ som jag har utvalt.  Ty jag skall utgjuta vatten över den törstige+ och sakta rinnande bäckar över den torra platsen.+ Jag skall utgjuta min ande över din avkomma*+ och min välsignelse över dina ättlingar.  Och de skall skjuta upp mitt ibland det gröna gräset,+ som popplar+ vid vattendikena.  Den ene skall säga: ”Jag tillhör Jehova.”+ Och den andre skall kalla sig med Jakobs namn,+ och en annan skall skriva på sin hand: ”Tillhör Jehova.”* Och man skall ta namnet Israel som tillnamn.’+  Detta är vad Jehova har sagt, Israels Kung+ och hans Återköpare,+ härarnas Jehova: ’Jag är den förste, och jag är den siste,+ och förutom mig finns det ingen Gud.*+  Och vem är som jag?+ Låt honom ropa ut,* så att han kan förkunna det och lägga fram det för mig.+ Alltsedan jag insatte det uråldriga folket+ – låt dem å sin sida förkunna både de kommande tingen och de ting som skall inträda.  Känn ingen skräck, och bli inte lamslagna.+ Har jag inte alltifrån den tiden låtit var och en av er höra det och förkunnat det?+ Och ni är mina vittnen.+ Finns det någon Gud* förutom mig?+ Nej, det finns ingen Klippa.*+ Jag vet inte av någon.’”  De som formar den skulpterade bilden är allesammans tomhet,+ och deras älsklingar* skall inte vara till någon nytta;+ och liksom sina vittnen* ser de inget och vet inget,+ för att de skall skämmas.+ 10  Vem har format en gud* eller gjutit en gjuten bild?+ Till ingen som helst nytta har den varit.+ 11  Se! Alla hans kompanjoner skall få skämmas,+ och konsthantverkarna är ju inget annat än människor.* De församlar sig allesammans.+ De står stilla. De känner skräck. De skall få skämmas på samma gång.+ 12  Hantverkaren som arbetar i järn med sitt skärverktyg bearbetar materialet med hjälp av kolen; och med hammare formar han det, och han fortsätter att bearbeta det med sin kraftfulla arm.+ Men blir han hungrig, då är han utan kraft. Dricker han inte vatten, då blir han trött. 13  Hantverkaren som arbetar i trä sträcker ut mätsnöret; han märker ut det med rödkrita; han arbetar på det med stämjärn; och med passaren märker han ut det, och efter hand gör han det likt avbildningen av en man,*+ likt människors* skönhet, till att bo i ett hus.+ 14  En har till uppgift att hugga ner cedrar; och han tar ett visst trädslag, ja ett kraftigt träd, och han låter det växa sig starkt åt sig bland skogens träd.+ Han har planterat ett lagerträd, och hällregnet gör att det blir stort. 15  Och det har blivit till bränsle för människan.* Så han tar något av det för att värma sig. Ja, han gör upp eld och bakar bröd. Han arbetar också på en gud* som han kan böja sig ner för.+ Han har gjort det till en skulpterad bild,+ och han kastar sig ner inför den. 16  Hälften av det* bränner han upp i eld. Över hälften av det steker han köttet väl, det som han äter, och han blir mätt. Han värmer sig också och säger: ”Ah! Jag har värmt mig. Jag har sett eldskenet.” 17  Men återstoden av det gör han till en gud, till sin skulpterade bild. Han kastar sig ner inför den och böjer sig ner och ber till den och säger: ”Befria mig, för du är min gud.”+ 18  De har inte kommit att inse det,+ inte heller förstår de det,+ ty deras ögon är igensmetade, så att de inte ser,+ deras hjärta, så att de inte har någon insikt.+ 19  Och ingen återkallar det i sitt hjärta+ eller har kunskap eller förstånd+ till att säga: ”Hälften av det har jag bränt upp i eld, och över dess kol har jag också bakat bröd; jag steker kött och äter. Men skall jag göra resten av det till en avskyvärdhet?+ Skall jag kasta mig ner inför ett stycke torrt trä från ett träd?” 20  Han livnär sig på aska.+ Hans eget hjärta, som har förts bakom ljuset, har vilselett honom.+ Och han befriar inte sin själ, och han säger inte: ”Är det inte en lögn i min högra hand?”+ 21  ”Kom ihåg dessa ting, du Jakob,+ och du Israel, ty du är min tjänare.+ Jag har format dig.+ Du är en tjänare som tillhör mig. Israel, du blir inte glömd av mig.+ 22  Jag skall utplåna dina överträdelser som med ett moln+ och dina synder som med en molnmassa. Vänd om till mig,+ ty jag skall återköpa dig.+ 23  Ropa högt av fröjd, du himmel,+ ty Jehova har gripit in!+ Jubla i triumf,+ ni jordens djupaste delar!*+ Gläd er, ni berg,+ med högt fröjderop, du skog och alla ni träd i den! Ty Jehova har återköpt Jakob, och på Israel visar han sin skönhet.”+ 24  Detta är vad Jehova har sagt, din Återköpare+ och han som har format dig från moderlivet:* ”Jag, Jehova, gör allting, spänner ensam ut himlen,+ breder ut jorden.+ Vem var med mig? 25  Jag är den som omintetgör tecknen från dem som ägnar sig åt tomt prat* och den som får spåmän att handla som galningar;+ den som driver visa män tillbaka och den som gör deras kunskap till dårskap;+ 26  den som låter sin tjänares ord bli verklighet och den som fullständigt verkställer sina budbärares beslut;+ den som säger om Jerusalem: ’Hon skall bli bebodd’+ och om Judas städer: ’De skall bli återuppbyggda,+ och hennes ödelagda platser skall jag upprätta’;+ 27  den som säger till djupet: ’Dunsta bort! Ja, alla dina floder skall jag låta torka ut’;+ 28  den som säger om Cyrus:*+ ’Han är min herde, och allt som jag finner behag i skall han fullständigt verkställa’;+ också det jag sade* om Jerusalem: ’Hon skall bli återuppbyggd’* och om templet: ’Du skall få din grund lagd.’”+

Fotnoter

Ordagr.: ”buken”, ”magen”. Hebr.: bẹten.
”Jesurun” (betyder ”den rättrådige”, ett ärenamn på Israel), M; Vg: ”den mest rättrådige”; LXX: ”älskade Israel”; TSy: ”Israel”.
Ordagr.: ”säd”.
El.: ”på sin hand: ’Jehovas.’”
”Gud”. Hebr.: ’Elohịm.
”Låt honom resa sig, låt honom ropa ut”, LXX.
”Gud”. Hebr.: ’Elọ̄ah.
”Klippa”. Hebr.: Tsur; TSy: ”Stark”.
El.: ”deras högt värderade (åtråvärda) ting”, med syftning på avgudar.
”och liksom sina vittnen”. Hebr.: we‛edhēhẹm. Det efterföljande ordet (hẹmmah, ”de [är]”) är markerat med extraordinära punkter av soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) för att ange att det bör strykas, eftersom det är en dittografi (oriktig dubbelskrivning) av pronominalsuffixet (hem, ”sina”) i det föregående ordet. Också i Sy saknas det en motsvarighet till pronomenet ”de”. Meningen bör därför lyda: ”och liksom sina vittnen ser de [älsklingarna; de skulpterade avgudabilderna] inget och vet inget, för att de [de som har tillverkat en skulpterad avgudabild] skall skämmas”. Om man lämnar de extraordinära punkterna utan avseende, skulle meningen lyda: ”och de [hebr.: hẹmmah] är deras vittnen som inte ser något och inte vet något, för att de skall skämmas”. Se Tillägg 2A.
”en gud”. Hebr.: ’el.
Ordagr.: ”[är] av jordemänniska”. Hebr.: me’adhạm.
”en man”. Hebr.: ’ish.
El.: ”en jordemänniskas”. Hebr.: ’adhạm.
El.: ”för en jordemänniska”. Hebr.: le’adhạm.
El.: ”Han tillverkar (gör sig) också en gud [hebr.: ’el]”.
”det”, dvs. bränslet; möjligen trädgrenar.
”djupaste (lägsta) delar”, M; LXXSy: ”grundvalar”; Vg: ”yttersta ändar”. Jfr not till Ps 63:9.
Se not till 44:2, ”moderlivet”.
Ordagr.: ”det tomma pratets tecken [plur.]”; ”tomt prat” är personifierat.
”om Cyrus (Kyros)”, M(hebr.: leKhọ̄resh)TLXX(grek.: Kỵrōi)Vg(lat.: Cỵro).
”också det jag sade”. Ordagr.: ”och sägande”, M(Sy); LXX: ”den som säger”; Vg: ”jag som säger”.
”till Jerusalem: ’Du skall bli återuppbyggd’”, TLXXVg.