Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Jeremia 4:1–31

 ”Om du vänder tillbaka, Israel”, lyder Jehovas uttalande, ”skall du få komma tillbaka till mig.+ Och om du skaffar bort dina vämjeligheter för min skull,*+ då kommer du inte att vandra som flykting.  Och om du svär:+ ’Så sant Jehova lever, i sanning,+ i rätt och i rättfärdighet!’+ då skall nationerna välsigna sig genom honom,* och av honom skall de berömma sig.”+  Ty detta är vad Jehova har sagt till männen* i Juda och till Jerusalem: ”Plöj åt er odlingsbar mark, och så inte bland* törnen.+  Låt omskära er för Jehova, och avlägsna ert hjärtas förhud,+ ni män* i Juda och invånare i Jerusalem, för att mitt raseri inte skall fara fram som en eld och brinna så att ingen kan släcka, på grund av era onda gärningar.”+  Kungör det i Juda, och förkunna det i Jerusalem,+ ja, säg det, och blås i horn* överallt i landet.+ Ropa högt* och säg: ”Låt oss samlas och dra in i de befästa städerna.+  Res upp en signal som visar mot Sion. Sök skydd. Stå inte stilla.” Ty en olycka låter jag komma från norr,+ ja ett stort sammanbrott.  Han har stigit upp som ett lejon från sitt snår,+ och den som bringar fördärv över nationerna har brutit upp;+ han har dragit ut från sin plats för att göra ditt* land till något man häpnar över. Dina städer skall falla i ruiner, så att ingen bor där.+  Bind därför om er med säckväv.+ Slå er på bröstet och tjut,+ ty Jehovas brinnande vrede har inte vänt sig ifrån oss.+  ”Och det skall ske på den dagen”, lyder Jehovas uttalande, ”att kungens hjärta skall förgås,+ också furstarnas hjärta; och prästerna skall gripas av häpnad, och profeterna skall bli förundrade.”+ 10  Och jag sade vidare: ”Ack, suveräne Herre Jehova! Sannerligen, du har fullständigt bedragit detta folk+ och Jerusalem genom att säga: ’Fred skall ni få’,+ och svärdet har nått ända till själen.”* 11  På den tiden skall det sägas till detta folk och till Jerusalem: ”En brännande vind från de upptrampade stigarna genom vildmarken+ är på väg till dottern mitt folk;+ den är inte för att kasta eller rensa säd. 12  Det är en vind med full styrka som kommer från dessa platser till mig. Nu skall också jag uttala domarna mot dem.+ 13  Se! Som regnmoln stiger han upp, och hans vagnar är som en stormvind.+ Hans hästar är snabbare än örnar.*+ Ve oss, ty vi har blivit skövlade! 14  Tvätta ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, så att du kan bli räddad.+ Hur länge skall dina oriktiga tankar bo kvar i ditt inre?+ 15  Ty en röst ger besked från Dan+ och förkunnar om något ont från Efraims bergstrakt.+ 16  Kungör det för nationerna. Förkunna det mot Jerusalem.” ”Vaktare kommer från ett fjärran land,+ och mot städerna i Juda låter de sin röst ljuda. 17  Som vakterna kring ett öppet fält kommer de mot henne från alla håll,+ ty mot mig har hon gjort uppror”,+ lyder Jehovas uttalande. 18  ”Din* väg och dina gärningar – dessa skall återgäldas* dig.*+ Detta är olyckan över dig, ty det är bittert; ty det har nått ända till ditt hjärta.” 19  Mina inälvor, mina inälvor! Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas väggar.+ Mitt hjärta brusar vilt inom mig.+ Jag kan inte tiga, ty hornets ljud har min själ hört, krigets larmsignal.+ 20  Sammanbrott på sammanbrott ropas ut, ty hela landet blir skövlat.+ Plötsligt blir mina tält skövlade,+ i ett ögonblick mina tältdukar. 21  Hur länge skall jag se signalen, höra hornets ljud?+ 22  Ty mitt folk är dåraktigt.+ Mig vill de inte veta av.+ De är ovisa söner; och de är inte förståndiga.+ Visa är de till att göra det som är ont, men till att göra det som är gott har de ingen kunskap.+ 23  Jag såg landet,* och se, det var tomt och öde;+ och jag såg in i himlen, och dess ljus var inte mer.+ 24  Jag såg bergen, och se, de gungade, och kullarna blev alla utsatta för skakning.+ 25  Jag såg, och se, där var inte en människa,* och himlens flygande skapelser hade alla flytt bort.+ 26  Jag såg, och se, fruktträdgården var en vildmark, och dess städer hade alla rivits ner.+ Det var på grund av Jehova, på grund av hans brinnande vrede. 27  Ty detta är vad Jehova har sagt: ”En ödslig ödemark* skall hela landet bli,+ och skall jag inte företa en fullständig utrotning?*+ 28  Därför skall landet sörja,+ och himlen där ovan skall förmörkas.+ Det är därför att jag har talat, jag har övervägt det, och jag har inte ångrat det, inte heller skall jag vända om från det.+ 29  På grund av ljudet av ryttare och bågskyttar tar hela staden till flykten.+ De har kommit in i snåren, och bland klipporna* har de begett sig upp.+ Alla städer är övergivna, och inte en människa* bor i dem.” 30  Nu då du* är skövlad, vad skall du göra, eftersom du brukade klä dig i scharlakan, eftersom du brukade pryda dig med guldsmycken, eftersom du brukade göra dina ögon stora med svart smink?+ Förgäves gjorde du dig vacker.+ De som var upptända av begär efter dig har förkastat dig; de traktar efter din själ.+ 31  Ty jag har hört en röst som från en sjuk kvinna,* kvalfulla rop som från en förstföderska,+ rösten av dottern Sion, som kippar efter andan. Hon breder ut sina handflator:+ ”Ve mig nu, ty min själ är trött på dem som dräper!”+

Fotnoter

 ”för min skull”. El.: ”ur min åsyn”. Ordagr.: ”från mitt ansikte”.
 ”honom”. Syftar möjligen på ”Israel”.
 ”till männen”. Hebr.: le’ịsh, sing., men använt i kollektiv betydelse.
 Ordagr.: ”till” el. ”för”.
 ”män”. Hebr.: ’ish, sing., men använt i kollektiv betydelse.
 El.: ”shofar”. Hebr.: shōfạr.
 ”Ropa högt”. Ordagr.: ”Ropa ut, fyll [dvs. gör det helt och fullt]”.
 ”ditt”, fem. i hebr.
 ”själen”. Hebr.: hannạfesh; lat.: ạnimam; LXX(grek.): tēs psykhẹ̄s autọ̄n, ”deras själ”. Se Tillägg 4A.
 El.: ”gamar”.
 ”Din”, fem. i hebr.
 ”skall återgäldas”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
 ”Din väg och dina gärningar har gjort detta mot dig (har vållat dig detta)”, i överensstämmelse med TLXXSyVg och några hebr. hss.
 El.: ”jorden”. Hebr.: ha’ạrets.
 El.: ”en jordemänniska”. Hebr.: ha’adhạm.
 El.: ”En kuslig ödemark”.
 El.: ”men en utrotning skall jag inte företa”.
 ”och bland (på) klipporna”. Hebr.: uvakkefịm; grek.: kai epị tas pẹtras. Jfr not till Mt 16:18, ”... klippa”.
 ”människa”. Hebr.: ’ish.
 ”du”, fem. i hebr.; riktat till Sion el. Jerusalem.
 ”en kvinna i födslosmärtor”, genom en texträttelse.