Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Jeremia 38:1–28

38  Och Sefạtja, Mattans son, och Gedạlja,* Pashurs son, och Jukal,+ Selẹmjas* son, och Pashur, Malkịas son,+ fick höra de ord som Jeremia talade till allt folket,+ i det han sade:  ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Den som bor kvar i denna stad, han kommer att dö genom svärd,+ genom hungersnöd+ och genom pest.+ Men den som går ut till kaldéerna, han kommer att förbli vid liv och få sin själ som ett byte och leva.’+  Detta är vad Jehova har sagt: ’Denna stad skall helt visst bli given i händerna på Babylons kungs militärstyrka, och han skall inta den.’”+  Då sade furstarna till kungen: ”Må den här mannen* bli dödad,+ det ber vi, ty på detta sätt försvagar han de krigsmäns händer som har lämnats kvar i denna stad och allt folkets händer, när han talar till dem enligt dessa ord.+ Ty den här mannen strävar inte efter detta folks frid utan efter dess olycka.”  Då sade kung Sidkịa: ”Se! Han är i era händer. Ty kungen förmår ingenting mot er.”+  Då tog de Jeremia och kastade honom i kungens son Malkịas* cistern,+ som var i Vaktgården.+ De släppte ner Jeremia med rep. Och det fanns inget vatten i cisternen, men dy; och Jeremia började sjunka ner i dyn.+  Och etiopiern*+ Ebed-Melek,+ en man som var eunuck och som var i kungens hus, fick höra att de hade kastat Jeremia i cisternen; och kungen satt i Benjaminsporten.+  Så Ebed-Melek gick ut ur kungens hus och talade till kungen och sade:  ”Min herre kung, dessa män har handlat illa i allt som de har gjort mot profeten Jeremia, som de har kastat i cisternen, så att han kommer att dö+ där han är på grund av hungersnöden.+ Ty det finns inget bröd mer i staden.” 10  Då befallde kungen etiopiern Ebed-Melek och sade: ”Ta med dig* trettio män från denna plats, och du måste få upp profeten Jeremia ur cisternen innan han dör.”+ 11  Ebed-Melek tog då med sig männen och gick in i kungens hus, ner under skattkammaren,+ och hämtade därifrån utslitna trasor och utslitna tygstycken och släppte ner dem till Jeremia i cisternen+ med rep. 12  Sedan sade etiopiern Ebed-Melek till Jeremia: ”Jag ber dig, lägg de utslitna trasorna och tygstyckena under dina armhålor, under repen.” Jeremia gjorde nu så.+ 13  Slutligen drog de upp Jeremia med repen och fick upp honom ur cisternen. Och Jeremia blev kvar i Vaktgården.+ 14  Och kung Sidkịa sände då bud och lät hämta profeten Jeremia till sig+ vid den tredje ingången+ till Jehovas hus,+ och kungen sade till Jeremia: ”Jag vill fråga dig en sak. Dölj ingenting för mig.”+ 15  Då sade Jeremia till Sidkịa: ”Om jag ger dig besked, kommer du då inte att låta döda mig? Och om jag ger dig råd, så kommer du inte att lyssna till mig.”+ 16  Då gav kung Sidkịa i hemlighet Jeremia sin ed och sade: ”Så sant Jehova lever, han som har gjort denna själ åt oss,+ jag skall inte låta döda dig, och jag skall inte ge dig i de mäns hand som traktar efter din själ.”+ 17  Jeremia sade nu till Sidkịa: ”Detta är vad Jehova, härarnas Gud,+ Israels Gud,+ har sagt: ’Om du verkligen går ut till Babylons kungs furstar,+ så skall din själ förbli vid liv, och denna stad skall inte brännas upp i eld, och du själv och ditt hushåll skall förbli vid liv.+ 18  Men om du inte går ut till Babylons kungs furstar, så skall denna stad bli given i kaldéernas hand, och de skall bränna upp den i eld,+ och själv skall du inte slippa undan deras hand.’”+ 19  Då sade kung Sidkịa till Jeremia: ”Jag är rädd för de judar som har gått över till kaldéerna,+ att de skall överlämna mig i deras hand och behandla mig skymfligt.”+ 20  Men Jeremia sade: ”De kommer inte att utlämna dig. Jag ber dig, lyd Jehovas röst i det som jag talar till dig, och det kommer att gå dig väl,+ och din själ kommer att förbli vid liv. 21  Men om du vägrar att gå ut,+ är detta vad Jehova har låtit mig se: 22  Och se, alla kvinnor som har lämnats kvar i Judas kungs hus+ förs ut till Babylons kungs furstar,+ och de säger: ’De män som levde i frid med dig har lockat dig+ och fått övertaget över dig.+ De har fått din fot att sjunka ner i gyttjan; de har dragit sig tillbaka.’+ 23  Och alla dina hustrur och dina söner för de ut till kaldéerna, och själv skall du inte slippa undan deras hand,+ utan du skall gripas av Babylons kungs hand, och på grund av dig skall denna stad brännas upp* i eld.”+ 24  Och Sidkịa sade sedan till Jeremia: ”Låt ingen människa över huvud taget få veta något om dessa ting, så skall du inte dö. 25  Och om furstarna+ får höra att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger till dig: ’Berätta för oss, det ber vi dig: Vad talade du med kungen om? Dölj ingenting för oss, så skall vi inte döda dig. Och vad talade kungen med dig om?’  26  då skall du säga till dem: ’Jag framställde min begäran om ynnest inför kungen, att han inte skulle sända mig tillbaka till Jehonạtans hus+ för att dö där.’” 27  Med tiden kom alla furstarna till Jeremia och frågade ut honom. Då svarade han dem alldeles som kungen hade befallt.+ Då teg de inför honom, eftersom ingen hade hört vad som sagts. 28  Och Jeremia blev kvar i Vaktgården+ intill den dag då Jerusalem blev intaget.+ Och det skedde just när Jerusalem blev intaget.+

Fotnoter

* ”och Gedalja”. Hebr.: uGhedhaljạhu; namnet betyder ”stor är Jehova”.
* Se not till 36:14, ”Selemja”.
* ”den här mannen”. Hebr.: ha’ịsh hazzẹh.
* Malkia betyder ”min kung är Jehova”. Hebr.: Malkijạhu.
* ”etiopiern”, LXXVg; MSy: ”kushiten”.
* ”med dig”. Ordagr.: ”i din hand”. Hebr.: bejodhkhạ.
* Ordagr.: ”och denna stad skall du bränna upp”, M; TLXXSy: ”och denna stad skall brännas upp”.