Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Jeremia 37:1–21

37  Och kung Sidkịa,+ Josịas+ son, började regera i stället för Konja,*+ Jehojạkims+ son; honom gjorde Nebukadrẹssar, Babylons kung, till kung i Judas land.+  Men varken han eller hans tjänare eller landets folk* lyssnade till de Jehovas ord+ som han talade genom profeten Jeremia.+  Och kung Sidkịa sände Jẹhukal,+ Selẹmjas* son, och prästen Sefanja,*+ Maasẹjas*+ son, till profeten Jeremia och lät säga: ”Be till Jehova, vår Gud, till förmån för oss, det ber jag dig.”+  Och Jeremia gick in och ut mitt ibland folket;+ man hade ännu inte satt honom i interneringshuset.  Och en militärstyrka från farao drog ut från Egypten;+ och kaldéerna som belägrade Jerusalem fick höra ryktet om dem. Så de drog sig tillbaka från Jerusalem.+  Då kom Jehovas ord till profeten Jeremia, och det löd:  ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Detta är vad ni skall säga till Judas kung, som sänder er till mig för att fråga mig:+ ”Se! Faraos militärstyrka, som drar ut till er i syfte att ge hjälp, skall tvingas vända tillbaka till sitt land, Egypten.+  Och kaldéerna skall komma tillbaka och strida mot denna stad och inta den och bränna upp den i eld.”+  Detta är vad Jehova har sagt: ”Bedra inte era själar+ genom att säga: ’Kaldéerna skall helt visst dra bort från oss’, ty de kommer inte att dra bort. 10  Ty även om ni hade slagit kaldéernas hela militärstyrka som strider mot er+ och det bara blev kvar några svårt sårade* män* bland dem,+ så skulle de, var och en i sitt tält, resa sig och bränna upp denna stad i eld.”’” 11  Och när kaldéernas militärstyrka hade dragit sig tillbaka från Jerusalem+ på grund av faraos militärstyrka,+ 12  ville Jeremia gå ut från Jerusalem för att gå till Benjamins land+ och hämta sin andel därifrån mitt ibland folket. 13  Men när han kom till Benjaminsporten,+ stod där den ämbetsman som övade tillsyn och vars namn var Jirịa, son till Selẹmja, son till Hanạnja. Genast grep han profeten Jeremia och sade: ”Du håller på att gå över* till kaldéerna!” 14  Men Jeremia sade: ”Det är lögn!+ Jag håller inte på att gå över till kaldéerna.” Men han lyssnade inte till honom. Så Jirịa höll fast Jeremia och förde honom till furstarna. 15  Och furstarna+ blev harmsna på Jeremia,+ och de slog honom+ och satte honom i häkte*+ i sekreteraren Jehonạtans hus,+ ty det hade de gjort till interneringshus.+ 16  Så hamnade Jeremia i cisternhuset,+ i valven, och där blev Jeremia kvar många dagar. 17  Och kung Sidkịa sände sedan bud och lät hämta honom, och kungen frågade i hemlighet ut honom i sitt hus+ och sade: ”Finns det ett ord från Jehova?” Då sade Jeremia: ”Det finns det!” Och han sade ytterligare: ”Du skall bli given i Babylons kungs hand!”+ 18  Sedan sade Jeremia till kung Sidkịa: ”På vilket sätt har jag syndat mot dig och mot dina tjänare och mot detta folk,+ eftersom ni har satt mig i interneringshuset? 19  Var är nu era profeter som profeterade för er och sade: ’Babylons kung skall inte komma mot er och mot detta land’?+ 20  Och nu, lyssna, det ber jag dig, min herre kung. Må min begäran om ynnest+ nå fram till dig, det ber jag, och sänd mig inte tillbaka till sekreteraren Jehonạtans hus,+ för då kommer jag att dö där.”+ 21  Så gav då kung Sidkịa en befallning, och de satte sedan Jeremia i förvar i Vaktgården;+ och man gav honom dagligen ett runt bröd från bagarnas gata,+ tills allt brödet tog slut i staden.+ Och Jeremia blev kvar i Vaktgården.+

Fotnoter

* Se not till 22:24.
* ”eller landets folk”. Hebr.: we‛ạm ha’ạrets.
* Hebr.: Shelemjạh. Jfr not till 36:14, ”Selemja”.
* Betyder ”Jehova har dolt (gömt, bevarat som en skatt)”. Hebr.: Tsefanjạhu.
* Hebr.: Ma‛asejạh. Jfr not till 35:4, ”Maasejas”.
* ”svårt sårade”. Ordagr.: ”genomborrade”.
* ”män”. Hebr.: ’anashịm, plur. av ’ish.
* ”gå över”. El.: ”desertera”. Jfr not till 21:9.
* ”häkte”. Ordagr.: ”bojornas hus”.