Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Jeremia 31:1–40

31  ”På den tiden”, lyder Jehovas uttalande, ”skall jag vara Gud för alla Israels släkter; och de skall vara mitt folk.”+  Detta är vad Jehova har sagt: ”Folket bestående av överlevande från svärdet fann ynnest i vildmarken,+ när Israel var på vandring* för att finna ro.”+  Fjärran ifrån visade sig Jehova för mig och sade: ”Och med en kärlek som består till oöverskådlig tid* älskar jag dig.*+ Därför har jag dragit dig med kärleksfull omtanke.*+  Än en gång skall jag återuppbygga dig, och du skall bli återuppbyggd,+ jungfru Israel. Du skall än en gång pryda dig med dina tamburiner och dra ut i de skrattandes dans.+  Du skall än en gång plantera vingårdar på Samarias berg.+ De som planterar skall plantera och ta dem i bruk.+  Ty det kommer en dag då väktarna i Efraims bergstrakt skall ropa ut: ’Bryt upp, och låt oss dra upp till Sion, till Jehova, vår Gud.’”+  Ty detta är vad Jehova har sagt: ”Ropa högt till Jakob med glädje, och brist ut i jubel i spetsen för nationerna.+ Förkunna det.+ Lovprisa och säg: ’Rädda, Jehova, ditt folk, Israels kvarleva.’+  Se, jag för dem från landet i norr,+ och jag skall samla dem från jordens mest avlägsna trakter.+ Bland dem skall den blinde och den halte vara, den havande kvinnan och barnaföderskan, allesammans.+ Som en stor församling skall de vända tillbaka hit.+  Under gråt skall de komma,+ och under deras enträgna böner om ynnest skall jag föra dem fram. Jag skall låta dem vandra till regnflodsdalar med vatten,+ på en rätt väg där de inte skall bringas att snava. Ty jag har blivit en fader för Israel;+ och Efraim är min förstfödde.”+ 10  Hör Jehovas ord, ni nationer, och förkunna det på öarna* i fjärran+ och säg: ”Han som skingrade Israel skall själv samla honom,+ och han skall vakta honom som herden sin hjord.+ 11  Ty Jehova skall friköpa Jakob+ och återkräva honom ur dens hand som är starkare än han.+ 12  Och de skall komma och ropa högt av fröjd på Sions höjd+ och stråla av glädje över det goda från Jehova,+ över brödsäden och över det nya vinet+ och över oljan och över ungdjuren* bland småboskapen och nötboskapen.+ Och deras själ skall bli lik en välbevattnad trädgård,+ och aldrig mer skall de lida brist.”+ 13  ”På den tiden skall jungfrun glädja sig i dansen, likaså de unga männen och de gamla männen, alla tillsammans.+ Och jag skall förvandla deras sorg till jubel, och jag skall trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse.+ 14  Och jag skall fylla prästernas själ med fetma,+ och med mitt goda skall mitt folk bli mättat”,+ lyder Jehovas uttalande. 15  ”Detta är vad Jehova har sagt: ’I Rama+ hörs en röst, veklagan och bitter gråt;+ Rakel+ gråter över sina söner.+ Hon har vägrat att låta trösta sig över sina söner,+ eftersom de inte längre är till.’”+ 16  Detta är vad Jehova har sagt: ”’Håll tillbaka din* röst från gråt och dina ögon från tårar,+ ty det finns en lön för ditt verk’, lyder Jehovas uttalande, ’och de skall vända tillbaka från fiendens land.’+ 17  ’Och det finns ett hopp+ för din framtid’, lyder Jehovas uttalande, ’och sönerna skall vända tillbaka till sitt eget område.’”+ 18  ”Jag har uttryckligen hört Efraim beklaga sig:+ ’Du har tuktat mig, för att jag skulle bli tuktad,+ som en otämjd+ kalv. Förmå mig att vända om, och jag skall villigt vända om,+ ty du är Jehova, min Gud.+ 19  Ty sedan jag hade vänt om ångrade jag mig;+ och sedan jag hade kommit till kunskap slog jag mig på låret.+ Jag skämdes, och jag kände mig också förödmjukad,+ ty jag hade burit min ungdoms smälek.’”+ 20  ”Är Efraim en dyrbar son för mig eller ett barn som jag håller kärt?+ Ty i den utsträckning som jag har talat emot honom skall jag helt visst också komma ihåg honom.+ Det är därför mina inälvor brusar vilt för honom.+ Jag skall helt visst ha medlidande med honom”,+ lyder Jehovas uttalande. 21  ”Sätt upp vägmärken åt dig.* Ställ upp vägvisare åt dig.+ Rikta in ditt hjärta på landsvägen, den väg som du måste gå.*+ Kom tillbaka, jungfru Israel. Kom tillbaka till dessa dina städer.+ 22  Hur länge skall du vända dig hit och dit,+ du otrogna dotter?+ Ty Jehova har skapat något nytt på jorden: En kvinna skall klamra sig fast vid en kraftfull man.”* 23  Detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud, har sagt: ”De skall än en gång säga detta ord i Judas land och i hans städer, när jag låter deras fångna vända tillbaka: ’Må Jehova välsigna dig,*+ du rättfärdiga boning,+ du heliga berg.’+ 24  Och där* skall Juda och alla hans städer bo i endräkt, jordbrukare och de som drar ut med hjorden.+ 25  Ty jag skall släcka den trötta själens törst, och varje själ som lider brist skall jag mätta.”+ 26  Vid detta vaknade jag och såg upp; och min sömn hade varit behaglig för mig. 27  ”Se! Det kommer dagar”, lyder Jehovas uttalande, ”då jag skall beså Israels hus och Judas hus med säd av människor och med säd av husdjur.”+ 28  ”Och det skall ske att liksom jag har vakat över dem+ för att rycka upp och bryta ner och riva ner och tillintetgöra och skada,+ så skall jag vaka över dem för att bygga upp och plantera”,+ lyder Jehovas uttalande. 29  ”I de dagarna skall de inte mer säga: ’Det var fäderna som åt omogna druvor,* men det var sönernas tänder som blev ömma.’*+ 30  Nej, var och en skall dö för sin egen missgärning.+ Den människa som äter de omogna druvorna, hennes tänder skall bli ömma.” 31  ”Se! Det kommer dagar”, lyder Jehovas uttalande, ”då jag skall sluta* ett nytt förbund*+ med Israels hus+ och med Judas hus;+ 32  inte ett sådant förbund som jag slöt med deras förfäder på den dag då jag fattade dem vid handen för att föra dem ut ur Egyptens land,+ ’det förbund med mig som de bröt,+ fastän* jag som äkta man ägde+ dem’,* lyder Jehovas uttalande.” 33  ”Ty detta är det förbund+ som jag skall sluta med Israels hus efter de dagarna”,+ lyder Jehovas uttalande. ”Jag skall lägga min lag i deras inre,+ och i deras hjärta skall jag skriva den.*+ Och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.”+ 34  ”Och man skall inte mer behöva undervisa sin medmänniska eller sin broder+ och säga: ’Lär känna Jehova!’+ ty de skall allesammans känna mig, från den minste bland dem till den störste bland dem”,+ lyder Jehovas uttalande. ”Ty jag skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag inte mer komma ihåg.”+ 35  Detta är vad Jehova har sagt, han som har gett solen till att lysa om dagen,+ stadgarna+ för* månen+ och stjärnorna, så att de kan lysa om natten,+ han som rör upp havet, så att dess vågor brusar vilt,+ han vars namn är härarnas Jehova:+ 36  ”’Om dessa förordningar kunde skaffas bort ur min åsyn’,+ lyder Jehovas uttalande, ’kunde också de som är Israels avkomma* upphöra att för alltid vara en nation inför mig.’”+ 37  Detta är vad Jehova har sagt: ”’Om himlen där ovan kunde mätas och jordens grundvalar där nere kunde utforskas,+ kunde också jag förkasta hela Israels avkomma på grund av allt vad de har gjort’,+ lyder Jehovas uttalande.” 38  ”Se! Det kommer* dagar”, lyder Jehovas uttalande, ”då staden skall byggas+ åt Jehova från Hạnaneltornet+ till Hörnporten.+ 39  Och mätsnöret+ skall än en gång gå rakt ut fram till Garebskullen, och det skall gå runt till Goa. 40  Och hela lågslätten med liken+ och fettaskan+ och alla terrasserna så långt som till Kidrons regnflodsdal,+ ända till hörnet av Hästporten*+ mot soluppgången, skall vara något heligt för Jehova.+ Den skall aldrig ryckas upp eller rivas ner.”+

Fotnoter

* ”när ... var på vandring”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
* El.: ”med en bestående (evig) kärlek”.
* ”dig”, fem. i hebr.; syftar på ”jungfru Israel” i v. 4.
* El.: ”[med] lojal kärlek”. Hebr.: chạsedh.
* El.: ”i kustländerna”.
* Ordagr.: ”sönerna”.
* ”din”, fem. i hebr.; riktat till ”Rakel”.
* ”dig”, fem. i hebr.; riktat till ”jungfru Israel”.
* El.: ”som du har gått”.
* ”en kraftfull (fysiskt stark, vapenför) man”. Hebr.: gạver.
* ”dig”, mask. i hebr.
* ”där”. El.: ”i det [fem. i hebr.]”; syftar tillbaka på Judas ”land”, fem. i hebr.
* El.: ”sura druvor”.
* El.: ”sträva”. Ordagr.: ”trubbiga”, ”avnötta”, ”okänsliga”.
* Ordagr.: ”skära”, ”hugga”.
* ”ett nytt förbund”. Hebr.: berịth chadhashạh.
* Ordagr.: ”och”.
* ”som äkta man ägde dem”, MVg; T: ”fann behag i dem”; LXX: ”slutade upp med att ha omsorg om dem”; Sy: ”föraktade (kände avsky för) dem”.
* ”Jag skall helt visst lägga mina lagar i deras sinne och skriva dem på deras hjärtan”, LXX.
* ”stadgarna för”, MTSyVg; saknas i LXX och en hebr. hs.
* Ordagr.: ”säd”.
* ”Det kommer”, MmarginalTLXXSyVg och 48 hebr. hss. I M saknas konsonanterna för detta particip, men de vokaltecken som finns anger läsarten: ”Det kommer”. Detta är qerẹ (det lästa), men inte kethịv (det skrivna).
* El.: ”hästarnas port”.