Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Jeremia 3:1–25

 Man säger: ”Om en man* sänder bort sin hustru* och hon går bort från honom och blir en annan mans, kan han då vända tillbaka till henne igen?”+ Har inte det landet* helt visst blivit vanhelgat?*+ ”Men du* har utövat prostitution* med många vänner+ – och skulle du få vända tillbaka till mig?”+ lyder Jehovas uttalande.  ”Lyft upp dina ögon mot de upptrampade stigarna och se.+ Var har du inte blivit våldtagen?*+ Utmed vägarna har du suttit och väntat på dem, som en arab i vildmarken;+ och du fortsätter att vanhelga landet med din myckna prostitution* och med din ondska.+  Därför hålls ymniga regnskurar tillbaka,+ och inte ens ett vårregn har kommit.+ Och en prostituerad hustrus* panna har du fått. Du har vägrat att känna dig förödmjukad.+  Har du inte just nu ropat till mig: ’Min Fader,+ du är min ungdoms förtrolige vän!+  Skall man fortsätta att vara förbittrad till oöverskådlig tid eller ge akt på något för alltid?’+ Se! Så talade du, men du fortsatte att göra onda ting, och det med framgång.”+  Vidare sade Jehova till mig i kung Josịas dagar:+ ”’Har du sett vad Israel, den otrogna,* har gjort?+ Hon går på varje högt berg+ och under varje frodigt träd,+ så att hon kan utöva prostitution* där.+  Och sedan hon hade gjort allt detta, sade jag gång på gång att hon skulle vända tillbaka till mig, men hon vände inte tillbaka;+ och Juda fortsatte att se på sin förrädiska syster.+  När jag fick se detta, sände jag bort Israel, den otrogna, av just det skälet att hon hade begått äktenskapsbrott,+ och gav henne så intyget om hennes fullständiga skilsmässa,+ men ändå blev hennes syster Juda, hon som handlade förrädiskt, inte rädd, utan också hon började gå bort och utöva prostitution.*+  Och hennes prostitution* blev en följd av hennes lättsinne, och hon fortsatte att vanhelga landet+ och att begå äktenskapsbrott med stenar och med träd;+ 10  och trots allt detta vände hennes förrädiska syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta,+ utan bara i falskhet’,+ lyder Jehovas uttalande.” 11  Och Jehova sade vidare till mig: ”Israel, den otrogna, har visat att hennes själ är rättfärdigare än Juda, hon som har handlat förrädiskt.+ 12  Gå* och ropa ut dessa ord mot norr+ och säg: ’”Vänd tillbaka, Israel, du avfälliga”, lyder Jehovas uttalande.’+ ’”Jag skall inte sänka mitt ansikte i vrede mot er,+ ty jag är lojal”,+ lyder Jehovas uttalande.’ ’”Jag skall inte vara förbittrad till oöverskådlig tid.+ 13  Inse bara din missgärning, ty det är mot Jehova, din Gud,* du* har begått överträdelse.+ Och du lät dina vägar förgrena sig till främlingarna+ under varje frodigt träd,+ men till min röst lyssnade ni inte”, lyder Jehovas uttalande.’” 14  ”Vänd tillbaka, ni avfälliga söner”,+ lyder Jehovas uttalande. ”Ty jag har som äkta man blivit ägare till er;+ och jag skall ta er, en från varje stad och två från varje släkt, och jag skall föra er till Sion.+ 15  Och jag skall ge er herdar i överensstämmelse med mitt hjärta,+ och de skall föda er* med kunskap och insikt.+ 16  Och ni skall bli många och bära frukt i landet* i de dagarna”, lyder Jehovas uttalande.+ ”Aldrig mer skall de säga: ’Jehovas förbunds ark!’+ och tanken på den skall inte komma upp i hjärtat, och de skall inte minnas den+ eller sakna den, och aldrig mer skall en sådan bli gjord. 17  På den tiden skall de kalla Jerusalem Jehovas tron;+ och till henne skall alla nationerna samlas,+ till Jehovas namn i Jerusalem,+ och de skall inte mer vandra efter sitt onda hjärtas motspänstighet.”+ 18  ”I de dagarna skall de vandra, Judas hus vid sidan av* Israels hus,+ och tillsammans+ skall de komma från landet i norr till det land som jag gav era* förfäder till arvsbesittning.+ 19  Och jag sade: ’Hur gärna ville jag inte ge dig* en plats bland sönerna och ge dig det ljuvliga landet,+ arvsbesittningen, nationernas härars prydnad!’ Och ytterligare sade jag: ’”Min Fader!”+ skall ni ropa till mig, och ni skall inte vända om från att följa mig.’ 20  ’Sannerligen, som när en kvinna* förrädiskt har gått bort från sin vän,+ så har ni, Israels hus, handlat förrädiskt mot mig’,+ lyder Jehovas uttalande.” 21  På de upptrampade stigarna har det hörts ett ljud, gråt, Israels söners enträgna böner. Ty de har gjort sin väg krokig;+ de har glömt Jehova, sin Gud.*+ 22  ”Vänd tillbaka, ni avfälliga söner.+ Jag skall läka ert avfälliga tillstånd.”*+ ”Här är vi! Vi har kommit till dig, ty du, Jehova, är vår Gud.+ 23  Sannerligen, både kullarna och larmet på bergen+ hör falskheten till.+ Sannerligen, hos Jehova, vår Gud, är Israels räddning.+ 24  Men skamligheten*+ har förtärt våra förfäders möda alltifrån vår ungdom, deras småboskapshjordar och deras nötboskapshjordar, deras söner och deras döttrar. 25  Vi lägger oss ner i vår skam,+ och vår förödmjukelse täcker oss;+ ty det är mot Jehova, vår Gud, vi har syndat,+ vi och våra fäder, alltifrån vår ungdom och ända till denna dag,+ och vi har inte lytt Jehovas, vår Guds, röst.”+

Fotnoter

* El.: ”en äkta man”. Hebr.: ’ish.
* ”sin hustru (kvinna)”. Hebr.: ’ishtọ̄.
* ”det landet”, MTSy; LXXVg: ”den kvinnan”.
* El.: ”orenat”, ”besudlat”.
* ”du”, fem. i hebr.; riktat till Jerusalem el. Sion.
* El.: ”har bedrivit otukt”.
* ”Var har du inte blivit våldtagen (kränkt)?”, M; Mmarginal: ”Var har man inte legat med dig?”
* El.: ”dina otuktshandlingar”, plur. i hebr.
* El.: ”en otuktig kvinnas”.
* El.: ”det otrogna (avfälliga) Israel”. Ordagr.: ”otroheten (avfälligheten), Israel”. Här betecknas Israel som ett konkret exempel på otrohet el. avfällighet.
* El.: ”kan bedriva otukt”.
* El.: ”och bedriva otukt”.
* El.: ”otukt”.
* Se not till 2:2, ”Gå”.
* ”din Gud”. Hebr.: ’Elohạjikh, plur.
* ”du”, fem. i hebr.
* El.: ”ge er föda [i form av]”. El.: ”valla (vara herdar för) er”.
* ”i landet”. El.: ”på jorden”. Hebr.: ba’ạrets.
* ”vid sidan av”. El.: ”upp till”.
* ”era”, MVg; TLXXSy: ”deras”.
* ”dig”, fem. i hebr.
* El.: ”en hustru”. Hebr.: ’ishshạh.
* ”sin Gud”. Hebr.: ’Elohēhẹm, plur.
* El.: ”ert trolösa tillstånd”. Hebr.: meshuvothēkhẹm, plur. av meshuvạh, ”avfällighet”, ”trolöshet”.
* El.: ”den skamliga avguden”, ”skamguden”.