Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Jeremia 22:1–30

22  Detta är vad Jehova har sagt: ”Gå ner till Judas kungs hus och tala där detta ord.  Och du skall säga: ’Hör Jehovas ord, du Judas kung, som sitter på Davids tron,+ du med dina tjänare och ditt folk, de som går in genom dessa portar.+  Detta är vad Jehova har sagt: ”Handla rättvist och rättfärdigt och befria den utplundrade ur bedragarens hand; och behandla inte den bofaste främlingen,* den faderlöse eller änkan illa.+ Bruka inte våld mot dem.+ Och utgjut inte oskyldigt blod på denna plats.+  Ty om ni verkligen handlar efter detta ord, då skall kungarna som sitter för David på hans tron+ dra in genom portarna till detta hus, i det de färdas i vagnar och på hästar, han och hans tjänare och hans folk.”’+  ’Men om ni inte lyder dessa ord, svär jag vid mig själv’,+ lyder Jehovas uttalande, ’att detta hus inte skall bli något annat än en förhärjad plats.’+  Ty detta är vad Jehova har sagt om Judas kungs hus: ’Du är som Gịlead för mig, Libanons huvud.*+ Sannerligen, jag skall göra dig till en vildmark;+ och städerna – inte en enda skall vara bebodd.+  Och jag skall helga fördärvare mot dig,+ var och en* med sina vapen;+ och de skall hugga ner de yppersta av dina cedrar+ och låta dem falla i elden.+  Och många nationer skall dra fram vid denna stad och säga till varandra: ”Varför har Jehova gjort så mot denna stora stad?”+  Och man skall tvingas säga: ”Därför att de övergav Jehovas, sin Guds, förbund+ och böjde sig ner för andra gudar* och tjänade dem.”’+ 10  Gråt inte över den döde,+ och ha ingen medkänsla med honom. Gråt våldsamt över den som drar bort, ty han skall inte mer vända tillbaka, och han skall inte få se sina släktingars land. 11  Ty detta är vad Jehova har sagt om Sallum,*+ Josịas son, Judas kung, som regerade i sin far Josịas ställe+ och som drog bort från denna plats: ’Han skall inte mer vända tillbaka dit. 12  Ty på den ort dit man har fört honom i landsflykt skall han dö, och detta land skall han inte mer få se.’+ 13  Ve den som bygger sitt hus+ med orättfärdighet och sina övre kamrar med orätt, som låter sin medmänniska tjäna för ingenting och inte ger honom hans lön;+ 14  den som säger: ’Jag vill bygga mig ett rymligt hus och bekväma övre kamrar;+ och mina fönster till det skall vidgas, och panelningen skall vara av cederträ+ och bestruken med cinnober.’+ 15  Skall du få regera, därför att du tävlar genom att använda cederträ? Din far åt och drack och handlade rättvist och rättfärdigt, inte sant?+ Då gick det honom väl.+ 16  Han försvarade den nödställdes och den fattiges rättsanspråk.+ Då gick det väl. ’Är inte det att känna mig?’ lyder Jehovas uttalande. 17  ’Sannerligen, dina ögon och ditt hjärta är inte inriktade på annat än på att skaffa dig orätt vinning+ och på att utgjuta den oskyldiges blod+ och på att öva bedrägeri och utpressning.’ 18  Därför, detta är vad Jehova har sagt om Jehojạkim,+ Josịas son, Judas kung: ’Man skall inte hålla klagan över honom: ”Ack, min broder! Och ack, min syster!” Man skall inte hålla klagan över honom: ”Ack, herre! Och ack, hans värdighet!”+ 19  Som man begraver en åsnehingst, så skall han begravas,+ han skall släpas bort och kastas ut, långt utanför Jerusalems portar.’+ 20  Gå upp på Libanon+ och ropa högt, och låt din* röst ljuda i Basan.+ Och ropa högt från Ạbarim,*+ ty alla som älskar dig har krossats.+ 21  Jag talade till dig medan du var fri från bekymmer.+ Du sade: ’Jag vill inte lyda.’+ Detta har varit din väg alltifrån din ungdom, för du lydde inte min röst.+ 22  En vind skall vara herde för alla dina herdar;+ och de som älskar dig skall gå i fångenskap.+ Ty vid den tiden skall du skämmas och känna dig förödmjukad för all din olyckas skull.+ 23  Du som bor på Libanon,+ som har ditt näste i cedrarna,+ hur skall du inte sucka, när födslovåndor kommer över dig,+ födslosmärtor som hos en barnaföderska!”+ 24  ”’Så sant jag lever’, lyder Jehovas uttalande, ’även om du, Konja,*+ Jehojạkims+ son, Judas kung, var en sigillring+ på min högra hand, skulle jag slita dig bort därifrån!+ 25  Och jag skall ge dig* i deras hand som traktar efter din själ+ och i deras hand som du är förskräckt för och i Nebukadrẹssars, Babylons kungs, hand och i kaldéernas hand.+ 26  Och jag skall slunga dig och din mor+ som födde dig bort till ett annat land där ni inte är födda, och där skall ni dö.+ 27  Och till det land dit deras själ* längtar att återvända, dit skall de inte återvända.+ 28  Är den här mannen,* Konja,+ blott en föraktad, sönderkrossad bild+ eller ett kärl som man inte finner behag i?+ Varför skall han själv och hans avkomlingar slungas ner och kastas bort till ett land som de inte känner?’+ 29  Jord, jord, jord, hör Jehovas ord.+ 30  Detta är vad Jehova har sagt: ’Skriv upp den här mannen som barnlös,+ som en kraftfull man som inte kommer att ha någon framgång i sina dagar; ty av hans avkomlingar skall inte en enda ha någon framgång,+ så att han får sitta på Davids tron+ och åter härska i Juda.’”

Fotnoter

 El.: ”den tillfällige inbyggaren”.
 El.: ”topp”, ”krön”.
 ”var och en”. Hebr.: ’ish.
 Se not till 19:4.
 ”Sallum”, MTLXXSyVg; LXXLagarde: ”Joahas”.
 ”din”, fem. i hebr.; syftar på staden.
 El.: ”från gränslandet”. Hebr.: me‛Avarịm.
 ”Konja”, M(hebr.: Konjạhu)T; LXXSyVg: ”Jekonja”; i 2Ku 24:6–15: ”Jehojakin”. Josias sonson.
 ”dig”, mask. i hebr.
 ”deras själ (innersta önskan)”. Hebr.: nafshạm; grek.: tais psykhais autọ̄n; lat.: ạnimam sụam.
 ”den här mannen”. Hebr.: ha’ịsh hazzẹh.