Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Jeremia 17:1–27

17  ”Judas synd är uppskriven med järnstift.+ Med diamantspets är den inristad på deras hjärtas tavla+ och på deras* altarens horn,+  när deras söner kommer ihåg sina altaren och sina heliga pålar* vid ett frodigt träd, på de höga kullarna,+  på bergen på fältet. Dina* tillgångar, alla dina skatter, skall jag ge till plundring+ – dina offerhöjder på grund av din synd i alla dina områden.+  Och du avstod, ja självmant, från din arvsbesittning som jag hade gett dig.+ Jag skall också låta dig tjäna dina fiender i ett land som du inte känner;+ ty som en eld har ni blivit antända i min vrede.+ Till oöverskådlig tid skall den förbli tänd.”  Detta är vad Jehova har sagt: ”Förbannad är den kraftfulle man* som sätter sin lit till jordemänniskan*+ och har gjort kött till sin arm+ och vars hjärta vänder sig bort från Jehova.+  Ja, han skall bli som ett ensamt träd på ökenslätten och skall inte få se när det goda kommer,+ utan han skall ha sin boning på förtorkade platser* i vildmarken, i ett saltland som inte är bebott.+  Välsignad är den kraftfulle man som sätter sin lit till Jehova och som har gjort Jehova till sin förtröstan.*+  Ja, han skall bli som ett träd som är planterat vid vatten och som sänder ut sina rötter alldeles vid vattendraget; och han märker inte när hettan kommer, utan hans lövverk skall visa sig vara frodigt.+ Och i torkans+ år skall han inte bli orolig och inte upphöra att frambringa frukt.  Hjärtat är mera förrädiskt än något annat, och det är desperat.+ Vem kan känna det? 10  Jag, Jehova, utforskar hjärtat,+ prövar njurarna,*+ ja för att ge åt var och en efter hans vägar,*+ efter hans gärningars frukt.+ 11  Lik en rapphöna, som samlar* det som den inte har lagt, är den som förvärvar rikedom, men inte med rätt.+ Mitt i sina dagar måste han lämna den,+ och vid sitt slut skall han visa sig vara oförståndig.”+ 12  En härlighetens tron i höjden alltifrån början+ – det är vår helgedoms plats.+ 13  Jehova, Israels hopp,+ alla som överger dig skall få stå med skam.+ De som avfaller från mig+ skall bli uppskrivna i jorden, eftersom de har övergett Jehova, källan med levande vatten.+ 14  Läk mig, Jehova, och jag skall bli läkt.+ Rädda mig, och jag skall bli räddad;+ ty du är min lovprisning.+ 15  Se! Det finns de som säger till mig: ”Var är Jehovas ord?+ Låt det komma, det ber vi.” 16  Men jag skyndade inte bort från min gärning som en herde som följer dig, och den desperata förtvivlans dag har jag inte längtat efter. Du har själv känt till mina läppars yttrande; inför ditt ansikte har det skett. 17  Bli inte till förfäran för mig.+ Du är min tillflykt på olyckans dag.+ 18  Låt mina förföljare få stå med skam,+ men låt inte mig få stå med skam.+ Låt det vara de som slås med förfäran, men låt inte mig slås med förfäran. Låt olyckans dag komma över dem,+ och bryt sönder dem, ja med dubbelt så stort sammanbrott.+ 19  Detta är vad Jehova har sagt till mig: ”Gå* och ställ dig i folkets söners port, där Judas kungar går in och går ut, ja, i alla Jerusalems portar.+ 20  Och du skall säga till dem: ’Hör Jehovas ord, ni Judas kungar och hela Juda och alla ni Jerusalems invånare, som går in genom dessa portar.+ 21  Detta är vad Jehova har sagt: ”Ge akt på era själar,*+ och bär inte på sabbatsdagen någon börda som ni måste föra in genom Jerusalems portar.+ 22  Och ni skall inte föra ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen; och inget arbete över huvud taget skall ni göra.+ Och ni skall helga sabbatsdagen, alldeles som jag befallde era förfäder;+ 23  men de lyssnade inte och böjde inte sitt öra,+ och de gjorde sin nacke hård+ för att inte höra och för att inte ta emot tuktan.”’+ 24  ’”Och om ni noggrant lyder mig”,+ lyder Jehovas uttalande, ”i fråga om att inte föra in någon börda genom denna stads portar på sabbatsdagen+ och att helga sabbatsdagen genom att inte göra något som helst arbete på den,+ 25  då skall kungar och furstar,+ som sitter på Davids tron,+ dra in genom denna stads portar, i det de färdas i vagn och på hästar, de och deras furstar, männen* i Juda och invånarna i Jerusalem; och denna stad skall vara bebodd till oöverskådlig tid. 26  Och man skall komma från städerna i Juda och från Jerusalems omgivningar och från Benjamins land+ och från låglandet*+ och från bergstrakten+ och från Negev*+ och bära fram helbrännoffer+ och slaktoffer+ och sädesoffer+ och vịrak+ och bära fram tackoffer till Jehovas hus.+ 27  Men om ni inte lyder mig i fråga om att helga sabbatsdagen och att inte bära någon börda,+ utan man kommer in med den genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, så skall jag tända en eld i hennes portar,+ och den skall förtära Jerusalems boningstorn+ och skall inte släckas.”’”+

Fotnoter

* ”deras”, ThSyVg och omkr. 170 hebr. hss; M: ”era”.
* El.: ”sina asherapålar”, ”sina asheror”.
* ”Dina”, mask. i hebr.
* ”den kraftfulle (fysiskt starke) man”. Hebr.: haggẹver.
* ”till jordemänniskan”. Hebr.: ba’adhạm.
* El.: ”på lavafält”, ”i stenöknar”.
* El.: ”tillit”.
* Se not till 11:20.
* ”vägar”, TLXXSy och omkr. 130 hebr. hss.
* El.: ”som ruvar på”.
* Se not till 2:2, ”Gå”.
* ”på era själar”. Hebr.: benafshōthēkhẹm, plur. av nẹfesh; grek.: tas psykhạs hymọ̄n; lat.: ạnimas vẹstras. Se Tillägg 4A.
* ”männen”. Hebr.: ’ish, sing., men använt i kollektiv betydelse.
* ”låglandet”. El.: ”Shefela”. Hebr.: hashshefelạh.
* El.: ”södern”, ”sydlandet”. Hebr.: hannẹghev.