Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Hesekiel 9:1–11

 Och jag hörde honom ropa* med hög röst och säga: ”Låt dem som riktar sin uppmärksamhet mot staden träda fram, var och en med sitt fördärvbringande vapen i handen!”  Och se, sex män* kom i riktning från den övre+ porten, den som vetter mot norr, var och en med sitt slagvapen i handen; och mitt ibland dem fanns en man* som var klädd i linnekläder+ och som hade en sekreterares bläckhorn* vid höften, och de kom in och ställde sig bredvid kopparaltaret.+  Och Israels Guds* härlighet+ lyfte sig upp från platsen över keruberna,*+ över vilka den befann sig, och flyttade sig till husets tröskel,+ och han ropade till mannen* som var klädd i linnekläderna+ och som hade en sekreterares bläckhorn vid höften.  Och Jehova sade till honom: ”Gå mitt igenom staden, mitt igenom Jerusalem, och sätt ett märke* på pannan på dem som suckar och stönar+ över alla de avskyvärdheter som bedrivs i dess mitt.”+  Och till de andra hörde jag honom säga: ”Gå igenom staden efter honom och slå ihjäl. Låt inte ert öga bedrövas och känn ingen medömkan.+  Gamla män, unga män och jungfrur och små barn och kvinnor+ skall ni dräpa, så att de utrotas. Men gå inte nära någon som har märket på sig,+ och börja vid min helgedom.”+ Så började de med de gamla männen* som var framför huset.+  Och han sade vidare till dem: ”Orena huset och fyll förgårdarna med de slagna.+ Dra ut!” Och de drog ut och slog ihjäl i staden.  Och det skedde, medan de slog ihjäl och jag lämnades kvar, att jag föll ner på mitt ansikte+ och ropade högt och sade: ”Ack,+ suveräne Herre Jehova! Utrotar du alla som är kvar av Israel medan du tömmer ut ditt raseri över Jerusalem?”+  Då sade han till mig: ”Israels och Judas hus missgärning+ är mycket, mycket stor,+ och landet är uppfyllt av blodsutgjutelse,*+ och staden är full av lagvrängning;+ ty de säger: ’Jehova har övergett landet,*+ och Jehova ser inte.’*+ 10  Och även vad mig beträffar, skall mitt öga inte bedrövas,+ och jag skall inte visa medömkan.+ Deras väg skall jag låta komma över deras eget huvud.”+ 11  Och se, mannen* som var klädd i linnekläderna och som hade bläckhornet* vid höften kom tillbaka och gav besked och sade: ”Jag har gjort alldeles som du befallde mig.”+

Fotnoter

Ordagr.: ”Och han ropade för mina öron”.
”män”. Hebr.: ’anashịm, plur. av ’ish.
”och ... en man”. Hebr.: we’ish-’echạdh.
El.: ”skrivdon”.
”Guds”. Hebr.: ’Elohẹ̄.
Ordagr.: ”keruben”. Hebr.: hakkerụv, sing., men troligen använt i kollektiv betydelse. Första stället där ordet förekommer i Hesekiels bok. Se 1:22–28.
mannen”. Hebr.: ha’ịsh.
”sätt ett märke (tecken)”. Ordagr.: ”märk ut ett märke (teckna ett tecken)”. Det hebr. ordet för ”märke (tecken)” är taw, som är sista bokstaven i det hebr. alfabetet och som i äldre tider hade formen av ett kryss (×). Se Job 31:35, där taw har återgetts med ”underskrift”.
”med de gamla männen”. Hebr.: ba’anashịm hazzeqenịm.
El.: ”blodskulder”, ”blodsdåd”. Hebr.: damịm, plur. av dam, ”blod”.
El.: ”jorden”. Hebr.: ha’ạrets.
El.: ”och det finns ingen Jehova som ser”. Se not till 8:12, ”Jehova ser oss inte”.
mannen”. Hebr.: ha’ịsh.
El.: ”skrivdonet”.