Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Hesekiel 37:1–28

37  Jehovas hand var över mig,+ och genom Jehovas ande* förde han mig ut+ och satte ner mig mitt på dalslätten, och den var full av ben.+  Och han lät mig gå förbi dem, hela vägen runt om, och se, det var en stor mängd på dalslättens yta, och se, de var helt förtorkade.+  Då sade han till mig: ”Människoson, kan dessa ben bli levande?” Då sade jag: ”Suveräne Herre Jehova, du vet det.”+  Och han sade vidare till mig: ”Profetera över dessa ben och säg till dem: ’Ni förtorkade ben, hör Jehovas ord:  Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt till dessa ben: ”Se, jag låter andedräkt* komma in i er, och ni skall bli levande.+  Och jag skall sätta senor på er och låta det komma kött på er, och jag skall överdra er med hud och lägga andedräkt i er, och ni skall bli levande;+ och ni skall inse att jag är Jehova.”’”+  Och jag profeterade alldeles som jag hade blivit befalld.+ Och ett ljud uppstod så snart jag profeterade, och se, det hördes ett rassel, och benen närmade sig varandra, det ena benet fogades till det andra.  Och jag såg, och se, det kom senor och kött på dem, och hud drogs över dem ovanpå. Men det var ingen andedräkt i dem.  Och han sade vidare till mig: ”Profetera för vinden.* Människoson, profetera och säg till vinden: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Kom, du vind, från de fyra vindarna, och blås på dessa dräpta,+ så att de kan bli levande.”’”+ 10  Och jag profeterade alldeles som han hade befallt mig, och då kom det andedräkt in i dem, och de blev levande och reste sig upp på sina fötter,+ en mycket, mycket stor militärstyrka. 11  Och han sade vidare till mig: ”Människoson, dessa ben är hela Israels hus.+ Se, de säger: ’Våra ben är förtorkade, och vårt hopp har förgåtts.+ Vi har blivit avskilda och lämnats åt oss själva.’ 12  Profetera därför och säg till dem: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Se, jag öppnar era gravar,+ och jag skall föra er, mitt folk, upp ur era gravar och föra er in på Israels jord.+ 13  Och ni skall inse att jag är Jehova, när jag öppnar era gravar och när jag för er, mitt folk, upp ur era gravar.”’+ 14  ’Och jag skall lägga min ande* i er, och ni skall bli levande,+ och jag skall låta er bosätta er på er jord; och ni skall inse att jag, Jehova, har talat och gripit in’, lyder Jehovas uttalande.”+ 15  Och Jehovas ord fortsatte att komma till mig, och det löd: 16  ”Och du, människoson, ta dig en trästav+ och skriv på den: ’För Juda och för Israels söner, hans medbröder.’*+ Och ta en annan trästav och skriv på den: ’För Josef, Efraims stav,+ och hela Israels hus, hans medbröder.’+ 17  Och låt dem närma sig varandra och bli till en enda stav åt dig, och de skall bli till endast en i din hand.+ 18  Och när ditt folks söner säger till dig: ’Skall du inte berätta för oss vad du menar med detta?’+ 19  så säg till dem: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Se, jag tar Josefs stav, som är i Efraims hand, och Israels stammar, hans medbröder, och jag skall sätta dem på den, det vill säga* Judas stav, och jag skall göra dem till en enda stav,+ och de skall bli ett i min hand.”’ 20  Och trästavarna som du skriver på skall vara i din hand inför deras ögon.+ 21  Och säg till dem: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Se, jag tar Israels söner ut ifrån de nationer dit de har dragit bort, och jag skall samla dem från alla håll och föra dem in på deras jord.+ 22  Och jag skall göra dem till en enda nation i landet,+ på Israels berg, och som kung skall de alla ha en enda kung,+ och de skall inte mer vara två nationer, och de skall inte mer vara delade i två kungariken.+ 23  Och de skall inte mer orena sig med sina smutsiga avgudar och med sina vämjeligheter och med alla sina överträdelser;+ och jag skall rädda dem från alla deras boningsorter* där de har syndat, och jag skall rena dem,+ och de skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.*+ 24  Och min tjänare David skall vara kung över dem,+ och de skall alla ha en enda herde;+ och de skall vandra efter mina rättsliga beslut+ och hålla mina stadgar+ och följa dem.+ 25  Och de skall bo i det land som jag gav åt min tjänare, åt Jakob, det som era förfäder bodde i,+ och de skall bo i det,+ de och deras söner och deras sonsöner till oöverskådlig tid,+ och min tjänare David skall vara deras hövding* till oöverskådlig tid.+ 26  Och jag skall sluta ett fridsförbund med dem;+ ett förbund som består till oöverskådlig tid skall det vara med dem.+ Och jag skall ge dem en plats och föröka dem+ och ställa min helgedom mitt ibland dem till oöverskådlig tid.+ 27  Och min tältboning skall visa sig vara över dem,+ och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.+ 28  Och nationerna skall inse att jag, Jehova,+ helgar Israel, när min helgedom visar sig vara mitt ibland dem till oöverskådlig tid.”’”+

Fotnoter

El.: ”i (med) ... ande”. Hebr.: verụach. Se not till 1Mo 1:2, ”verksamma kraft”.
”andedräkt”. Hebr.: rụach. Se not till 1Mo 1:2, ”verksamma kraft”.
vinden”. Hebr.: harụach. Se not till 1Mo 1:2, ”verksamma kraft”.
”min ande”. Hebr.: ruchị.
”hans medbröder”, MmarginalTLXXSyVg; M: ”hans medbroder”.
”det vill säga”. El.: ”tillsammans med”.
”deras boningsorter”. LXX: ”deras laglösa (trolösa) handlingar [varmed]”; Sym: ”deras avfälliga handlingar”.
”deras Gud”. Ordagr.: ”för dem till Gud”. Hebr.: lahẹm lE’lohịm.
”hövding”. Hebr.: nasị’; grek.: ạrkhōn; lat.: prịnceps.