Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Hesekiel 33:1–33

33  Och Jehovas ord fortsatte att komma till mig, och det löd:  ”Människoson, tala till ditt folks söner+ och säg till dem: ’Om jag låter svärdet komma över ett land+ och landets folk,* alla utan undantag, tar en man* och sätter honom till väktare+ åt sig,*  och han ser svärdet komma över landet och blåser i hornet* och varnar folket,+  och den som hör det verkligen hör hornets ljud, men inte låter varna sig,+ och svärdet kommer och tar bort honom, då skall hans blod komma över hans eget huvud.+  Han hörde hornets ljud, men han lät inte varna sig. Hans blod skall komma över honom själv. Men hade han låtit varna sig, skulle hans själ* ha undkommit.+  Om däremot väktaren ser svärdet komma och inte blåser i hornet+ och folket inte får någon varning och svärdet kommer och tar bort från dem en själ – för sin egen missgärning skall den tas bort,+ men dess blod skall jag kräva tillbaka av väktarens* hand.’+  Och du, människoson, jag har gjort dig till en väktare för Israels hus,+ och du skall höra ett ord från min mun och varna dem från mig.+  När jag säger till den ondskefulle: ’Du ondskefulle, du skall ovillkorligen dö!’+ men du inte talar rent ut för att varna den ondskefulle för hans väg,+ skall han själv, som en ondskefull, dö i sin missgärning,+ men hans blod skall jag kräva tillbaka av din hand.  Men om du har varnat den ondskefulle för hans väg för att han skall vända om från den, men han inte vänder om från sin väg, skall han dö i sin missgärning,+ men du själv har befriat din själ.*+ 10  Och du, människoson, säg till Israels hus: ’Så säger ni: ”Eftersom våra uppror och våra synder är över oss och vi ruttnar bort i dem,+ hur skall vi då kunna förbli vid liv?”’+ 11  Säg till dem: ’”Så sant jag lever”, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande, ”jag finner inte behag i den ondskefulles död,+ utan i att den ondskefulle vänder om+ från sin väg och får leva.+ Vänd om, vänd om från era onda vägar,+ ty varför skulle ni dö, ni av Israels hus?”’+ 12  Och du, människoson, säg till ditt folks söner: ’Den rättfärdiges rättfärdighet skall inte befria honom på hans upprors dag.+ Och den ondskefulles ondska skall inte få honom att snava på den dag då han vänder om från sin ondska.+ Och den rättfärdige skall inte kunna förbli vid liv genom sin rättfärdighet* på den dag då han syndar.+ 13  När jag säger till den rättfärdige: ”Du skall helt visst få leva”, och han förtröstar på sin egen rättfärdighet och handlar orätt,+ skall ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan för den orätt som han har gjort – för den skall han dö.+ 14  Och när jag säger till den ondskefulle: ”Du skall ovillkorligen dö”,+ och han vänder om från sin synd+ och handlar rätt och rättfärdigt,+ 15  och han, den ondskefulle, lämnar tillbaka pant,+ betalar tillbaka det som han har rövat+ och vandrar efter livets stadgar genom att inte handla orätt,+ så skall han helt visst få leva.+ Han skall inte dö. 16  Ingen av de synder han har begått skall bli ihågkommen till hans nackdel.+ Han har handlat rätt och rättfärdigt. Han skall helt visst få leva.’+ 17  Och ditt folks söner säger: ’Jehovas* väg är inte rätt’,+ men det är deras väg som inte är rätt. 18  När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt, då skall han dö på grund av detta.+ 19  Och när den ondskefulle vänder om från sin ondska och handlar rätt och rättfärdigt, är det på grund av detta som han skall få leva.+ 20  Och ni säger: ’Jehovas* väg är inte rätt.’+ Jag skall döma er, var och en efter hans vägar,+ ni av Israels hus.” 21  Slutligen skedde det under det tolfte året av vår landsflykt, i tionde månaden, på femte dagen i månaden, att en flykting från Jerusalem kom till mig+ och sade: ”Staden har fallit!”+ 22  Nu hade Jehovas hand kommit över mig på kvällen före flyktingens ankomst,+ och Han öppnade min mun innan denne kom till mig på morgonen, och min mun öppnades, och jag var inte längre stum.+ 23  Då kom Jehovas ord till mig, och det löd: 24  ”Människoson, de som bor på dessa förhärjade platser+ säger om Israels jord: ’Abraham var bara en, och ändå tog han landet i besittning.+ Och vi är många; åt oss har landet blivit givet till besittning.’+ 25  Säg därför till dem: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Ni äter kött med blodet i,*+ och ni lyfter upp era ögon till era smutsiga avgudar,+ och ni utgjuter blod.+ Skulle ni då få besitta landet?+ 26  Ni litar* på ert svärd.+ Ni* gör något avskyvärt,+ och ni orenar var och en sin medmänniskas hustru.+ Skulle ni då få besitta landet?”’+ 27  Detta är vad du skall säga till dem: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Så sant jag lever, sannerligen, de som är på de förhärjade platserna skall falla för svärd;+ och den som är på marken skall jag ge till föda åt vilda djur;+ och de som är i fästena och i grottorna+ skall dö genom pest. 28  Och jag skall göra landet till en ödslig ödemark,+ ja en öde trakt, och dess stolta styrka skall bringas att upphöra,+ och Israels berg skall läggas öde,+ så att ingen drar fram där. 29  Och de skall inse att jag är Jehova, när jag gör landet till en ödslig ödemark,+ ja en öde trakt, på grund av alla de avskyvärdheter som de har bedrivit.”’+ 30  Och du, människoson, ditt folks söner talar med varandra om dig utmed väggarna och i ingångarna till husen,+ och den ene talar med den andre, var och en med sin broder, och säger: ’Kom, det ber jag, och hör vad det är för ett ord som utgår från Jehova.’+ 31  Och de skall komma till dig, som ett folk kommer, och sitta inför dig som mitt folk;+ och de kommer att höra dina ord, men de kommer inte att handla efter dem,+ ty med sin mun ger de uttryck åt vällustiga begär, och deras hjärta går efter orätt vinning.+ 32  Och se, du är för dem som en sång om sensuell kärlek, som en som har vacker röst och spelar skickligt på ett stränginstrument.+ Och de hör dina ord, men ingen av dem handlar efter dem.+ 33  Men när det blir verklighet – se, det skall bli verklighet+ – då skall de inse att en profet har varit mitt ibland dem.”+

Fotnoter

landets folk”. Hebr.: ‛am-ha’ạrets. Senare använt som ett uttryck för förakt. Jfr Joh 7:4749.
El.: ”och landets folk tar en man [hebr.: ’ish], en från sitt gränsområde”.
El.: ”till spanare (utkik) åt sig”. Hebr.: lahẹm letsofẹh.
”i hornet”. El.: ”i shofar”. Hebr.: bashshofạr.
El.: ”hans liv”. Hebr.: nafshọ̄; grek.: tēn psykhẹ̄n autou; lat.: ạnimam sụam. Se Tillägg 4A.
El.: ”spanarens”, ”utkikens”.
El.: ”ditt liv”. Hebr.: nafshekhạ.
”sin rättfärdighet”. Ordagr.: ”den”, fem. sing. i hebr.; syftar tillbaka på ”rättfärdighet”.
Ett av de 134 ställen där soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) ändrade JHWH till ’Adhonạj. Se Tillägg 1B.
Se not till v. 17.
Ordagr.: ”På (Av) blodet äter ni”.
Ordagr.: ”har stått”.
”Ni”, mask. plur., TSy och 18 hebr. hss; M: ”Ni”, fem. plur.