Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Hesekiel 3:1–27

 Och han sade sedan till mig: ”Människoson, ät vad du finner. Ät denna rulle,+ och gå och tala till Israels hus.”  Då öppnade jag min mun, och undan för undan lät han mig äta denna rulle.+  Och han sade vidare till mig: ”Människoson, du skall låta din buk äta, så att du kan fylla dina inälvor med denna rulle som jag ger dig.” Och jag åt den, och den blev söt som honung i min mun.+  Och han sade vidare till mig: ”Människoson, ge dig av, gå till Israels hus+ och tala till dem med mina ord.  Ty det är inte till ett folk med ett obegripligt språk*+ eller ett svårt* tungomål+ som du blir sänd, utan till Israels hus,  inte till många folk med obegripligt språk eller svårt tungomål, vilkas ord du inte kan höra och förstå.+ Om det var till dem jag hade sänt dig, skulle de ha lyssnat till dig.+  Men Israels hus kommer inte att vilja lyssna till dig, ty de vill inte lyssna till mig;+ alla som är av Israels hus har nämligen hårda pannor och hårda hjärtan.+  Se! Jag har gjort* ditt ansikte lika hårt som deras ansikten+ och din panna lika hård som deras pannor.+  Lik diamant,* hårdare än flinta,+ har jag gjort* din panna. Du skall inte vara rädd för dem,+ och du skall inte låta dig slås med förfäran för deras ansikten+ – de är ju ett upproriskt hus.”+ 10  Och han sade vidare till mig: ”Människoson, alla de ord som jag talar till dig skall du ta till ditt hjärta+ och höra med dina öron. 11  Och ge dig av, gå in bland de landsflyktiga,+ bland ditt folks söner, och tala till dem och säg till dem: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt’, vare sig de lyssnar eller underlåter att lyssna.”+ 12  Och en ande* bar mig sedan bort,+ och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt brusande:+ ”Välsignad vare Jehovas härlighet från hans plats.”+ 13  Och jag hörde ljudet av de levande skapelsernas vingar, som vidrörde varandra,+ och ljudet av hjulen tätt bredvid dem+ och ljudet av ett väldigt brusande. 14  Och anden bar mig bort+ och tog mig med, så att jag gick med bitterhet i min andes raseri, och Jehovas hand över mig var stark.+ 15  Så kom jag till de landsflyktiga i Tel-Abịb, de som bodde+ vid floden Kebar,+ och jag bodde* där de bodde; och jag bodde kvar där i sju dagar bland dem, helt lamslagen.+ 16  Och sju dagar senare kom Jehovas ord till mig, och det löd: 17  ”Människoson, jag har gjort dig till en väktare* för Israels hus,+ och du skall höra ord från min mun, och du skall varna dem från mig.+ 18  När jag säger till den ondskefulle: ’Du skall ovillkorligen dö’,*+ och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ondskefulle för hans ondskefulla väg för att bevara honom vid liv,+ så skall han, eftersom han är ondskefull, dö i sin missgärning,+ men hans blod skall jag kräva tillbaka av din hand.+ 19  Men om du har varnat den ondskefulle+ och han inte vänder om från sin ondska och från sin ondskefulla väg, skall han dö för sin missgärning,+ men du själv har befriat din själ.*+ 20  Och när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet+ och handlar orätt och jag lägger en sten att snava på framför honom,+ skall han dö därför att du inte varnade honom. För sin synd skall han dö,+ och de rättfärdiga gärningar som han gjorde skall inte bli ihågkomna,+ men hans blod skall jag kräva tillbaka av din hand.+ 21  Men om du har varnat den rättfärdige, för att den rättfärdige inte skulle synda,+ och han inte syndar, skall han helt visst få leva därför att han hade blivit varnad,+ och själv har du befriat din själ.”+ 22  Och Jehovas hand kom över mig där, och han sade till mig: ”Res dig, gå ut på dalslätten,+ och där skall jag tala med dig.” 23  Då reste jag mig och gick ut på dalslätten, och se, där stod Jehovas härlighet,+ lik den härlighet som jag hade sett vid floden Kebar,+ och jag föll ner på mitt ansikte.+ 24  Men då kom ande in i mig+ och reste mig upp på mina fötter,+ och han talade med mig och sade till mig: ”Gå och stäng in dig i ditt hus. 25  Och du, människoson, se, de skall lägga rep omkring dig och binda dig med dem, så att du inte kan gå ut bland dem.+ 26  Och jag skall låta din tunga klibba vid din gom,+ och du skall bli stum,+ och för dem skall du inte bli en man* som ger tillrättavisning+ – de är ju ett upproriskt+ hus. 27  Men när jag talar med dig, skall jag öppna din mun, och du skall säga till dem:+ ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt.’ Den som vill lyssna, han lyssnar,+ och den som inte vill, han låter bli – de är ju ett upproriskt hus.+

Fotnoter

Ordagr.: ”en ... läpp”. Se not till 1Mo 11:1, ”ett enda språk”.
El.: ”långsamt”, ”klumpigt”, ”tungt”.
Ordagr.: ”gett”.
El.: ”smärgel”.
Ordagr.: ”gett”.
”en ande”. Hebr.: rụach; grek.: pneuma; lat.: spịritus. Jfr not till Hes 1:4, ”-vind”.
”och jag bodde”, Mmarginal och många hebr. hss.
El.: ”en som håller utkik”. Hebr.: tsofẹh.
”Du skall ovillkorligen (ofrånkomligen) dö”. Ordagr.: ”Ett döende kommer du att ”. Hebr.: mōth tamụth. Se not till 1Mo 2:17.
”din själ”. Hebr.: nafshekhạ; grek.: tēn psykhẹ̄n sou; lat.: ạnimam tụam. Se Tillägg 4A.
”en man”. Hebr.: le’ịsh; grek.: ạndra; lat.: vir.