Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Galaterna 1:1–24

 Paulus,+ en apostel,+ varken från människor eller genom en människa, utan genom Jesus Kristus+ och Gud, Fadern,+ som uppväckte honom från de döda,+  och alla bröderna tillsammans med mig,+ till församlingarna i Galatien:*+  Må ni röna oförtjänt omtanke och frid+ från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.  Han gav sig själv för våra synder+ för att kunna befria oss från den nuvarande onda tingens ordning*+ enligt vår Guds och Faders vilja;+  hans är härligheten i evigheters evighet.+ Amen.  Jag förundrar mig över att ni så fort låter er ledas bort från honom+ som kallade er genom Kristi oförtjänta omtanke,+ bort till ett annat slag av goda nyheter.+  Men det finns inte något annat; det är bara somliga som vållar er bekymmer+ och vill förvränga de goda nyheterna om Kristus.+  Men även om vi eller en ängel från himlen förkunnade för er som goda nyheter något utöver vad vi har förkunnat för er som goda nyheter, så skall han vara under förbannelse.*+  Som vi har sagt här ovan, säger jag också nu igen: Vem det än är som förkunnar för er som goda nyheter något utöver vad ni en gång tog emot,+ så skall han vara under förbannelse. 10  Är det då människor som jag nu söker övertyga, eller är det Gud? Eller söker jag behaga människor?+ Om jag fortfarande ville vara människor till behag,+ skulle jag inte vara Kristi slav.+ 11  Jag vill nämligen framhålla för er, bröder, att de goda nyheterna som förkunnades av mig som goda nyheter inte är något mänskligt påfund;+ 12  jag har nämligen varken tagit emot dem av en människa eller blivit undervisad om dem, utan jag tog emot dem genom en uppenbarelse* av Jesus Kristus.+ 13  Ni har naturligtvis hört om mitt uppförande förut i judendomen,+ att jag ända till övermått höll i med att förfölja+ Guds församling och försökte utrota den,+ 14  och jag gjorde större framsteg i judendomen än många jämnåriga i mitt folk,+ eftersom jag var långt mera nitisk+ för mina fäders traditioner.+ 15  Men när Gud, som skilde mig från min mors liv* och kallade+ mig genom sin oförtjänta omtanke,+ ansåg det lämpligt 16  att uppenbara sin Son i förbindelse med mig,+ för att jag skulle förkunna de goda nyheterna om honom för nationerna,+ frågade jag inte genast kött och blod till råds.+ 17  Inte heller begav jag mig upp till Jerusalem till dem som var apostlar före mig,+ utan jag gav mig i väg till Arabien, och jag vände tillbaka till Damaskus igen.+ 18  Därefter, tre år senare, begav jag mig upp till Jerusalem+ för att besöka* Kefas,+ och jag stannade hos honom i femton dagar. 19  Men jag såg ingen annan av apostlarna, bara Jakob,+ Herrens bror.+ 20  Vad nu det beträffar som jag skriver till er, se, inför Gud: Jag ljuger inte.+ 21  Därefter gav jag mig av+ till Syriens och Kilikiens trakter. 22  Men jag var till utseendet okänd för Judeens församlingar som var i gemenskap med Kristus;+ 23  de brukade bara få höra: ”Den man som förut förföljde+ oss förkunnar nu de goda nyheterna om den tro som han förut försökte utrota.”+ 24  Så började de förhärliga+ Gud för min skull.

Fotnoter

Romersk provins i centrala Mindre Asien.
”tingens ordning”. Grek.: aiọ̄nos; lat.: saeculo; J17,18,22(hebr.): ha‛ōlạm ... hazzẹh, ”denna ... tingens ordning”.
Grek.: anạthema, dvs. en som är vigd åt tillintetgörelse eller är under förbannelse. Se noter till 5Mo 7:26 och 13:17.
Ordagr.: ”ett avtäckande (avslöjande)”. Grek.: apokalỵpseōs.
Ordagr.: ”som avgränsade (bestämde) mig från (ut ur) min mors (buk)håla”.
Ordagr.: ”besöka i syfte att fråga ut (lära känna)”.