Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Ester 9:1–32

 Och i tolfte månaden, det är månaden adar,+ på trettonde dagen, när kungens ord och lag skulle verkställas,+ den dag då judarnas fiender hade hoppats få makt över dem, då skedde det motsatta,* nämligen att judarna fick makt över dem som hatade dem.+  Judarna samlades+ i sina städer i alla kung Ahasvẹros provinser+ för att bära hand på dem som sökte vålla dem skada,+ och ingen kunde hålla stånd mot dem, ty skräck+ för dem hade fallit över alla folken.  Och alla furstarna+ i provinserna och satraperna+ och ståthållarna och de som skötte kungens ärenden+ stödde judarna, ty skräck+ för Mọrdokaj hade fallit över dem.  Ty Mọrdokaj var en ansedd man+ i kungens hus, och hans rykte+ nådde ut i alla provinserna, ty mannen Mọrdokaj växte i anseende.+  Och judarna högg ner alla sina fiender med svärd+ och dräpte och tillintetgjorde dem. De gjorde som de ville med dem som hatade dem.+  Och i borgen Susa+ dräpte och tillintetgjorde judarna 500 man.  Också Parsandạta och Dalfon och Aspạta  och Porạta och Adạlja och Aridạta  och Parmạsta och Ạrisaj och Ạridaj och Vajsạta, 10  de tio sönerna+ till Haman,+ Hammedạtas son, han som hyste fiendskap mot judarna,+ dräpte de. Men på plundringsgodset+ lade de inte sin hand. 11  På den dagen blev antalet dräpta i borgen Susa rapporterat till kungen. 12  Kungen sade nu till drottning Ester:+ ”I borgen+ Susa har judarna dräpt och tillintetgjort* 500 man och dessutom Hamans tio söner. Vad har de gjort i resten av kungens provinser?+ Och vad är din bön? Den skall beviljas dig.+ Och vad är ytterligare din begäran?+ Den skall uppfyllas.” 13  Då sade Ester: ”Om kungen finner för gott,+ så låt det också i morgon vara tillåtet för de judar som är i Susa att handla efter lagen för i dag.+ Och låt hänga upp Hamans tio söner på pålen.”+ 14  Då befallde kungen att så skulle göras.+ Och en lag utfärdades i Susa, och man lät hänga upp Hamans tio söner. 15  Och de judar som var i Susa samlades också på fjortonde+ dagen i månaden adar, och de dräpte 300 man i Susa. Men på plundringsgodset lade de inte sin hand.+ 16  Men de övriga judarna, de som var i kungens provinser,+ samlades och stod upp* till försvar för sina själar,*+ och de tog hämnd+* sina fiender och dräpte* 75 000 av dem som hatade dem. Men på plundringsgodset lade de inte sin hand. 17  Det var på trettonde dagen i månaden adar. Och på fjortonde dagen var det vila, och man gjorde* den till en fest-+ och glädjedag.+ 18  Men de judar som var i Susa samlades på trettonde+ och på fjortonde dagen i månaden, och på femtonde dagen var det vila, och man gjorde den till en fest- och glädjedag.+ 19  Därför gjorde judarna på landsbygden, de som bodde i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden adar+ till en glädje-+ och festdag och en lycklig dag+ och en dag då man sänder matportioner+ till varandra. 20  Mọrdokaj+ skrev nu ner dessa händelser och sände skrivelser till alla judar i alla kung Ahasvẹros* provinser,+ både nära och långt borta, 21  för att pålägga dem förpliktelsen+ att regelbundet fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden adar, varje år, 22  motsvarande de dagar då judarna fick vila från sina fiender+ och den månad som för dem förvandlades från bedrövelse till glädje och från sorg+ till en lycklig dag, och fira dem som fest- och glädjedagar och som dagar då man sänder matportioner till varandra+ och gåvor till de fattiga.+ 23  Och judarna antog som sed det som de nu hade börjat göra och det som Mọrdokaj hade skrivit till dem om. 24  Ty Haman,+ agagiten+ Hammedạtas son,+ han som hyste fiendskap+ mot alla judarna, hade gjort upp en plan mot judarna för att tillintetgöra dem,+ och han hade låtit kasta ”pur”,+ det vill säga lott,+ för att skapa förvirring bland dem och tillintetgöra dem. 25  Men när Ester* kom inför kungen, gav han genom en skrivelse befallning och sade:+ ”Må hans onda plan,+ som han har tänkt ut mot judarna, komma tillbaka över hans eget huvud”,+ och man hängde upp honom och hans söner på pålen.+ 26  Därför kallade de dessa dagar purim, av ordet ”pur”.+ Det var därför – enligt allt som stod i detta brev+ och vad de hade sett i förbindelse med detta och vad som hade kommit över dem – 27  judarna pålade sig förpliktelsen och antog för sig själva och för sina avkomlingar* och för alla som slöt sig till dem+ seden att regelbundet fira dessa båda dagar så som det var föreskrivet om dem och vid deras bestämda tid varje år, så att det inte skulle falla i glömska. 28  Och dessa dagar skulle kommas ihåg och firas i varje generation, varje släkt,* varje provins och varje stad, och dessa purimdagar skulle aldrig glömmas bort bland judarna och minnet+ av dem aldrig utplånas bland deras avkomlingar. 29  Och drottning Ester, Abihạjils dotter,+ och juden Mọrdokaj skrev med all eftertrycklighet för att stadfästa detta andra brev angående purim. 30  Sedan sände han* skrivelser till alla judar i de 127 provinserna+ i Ahasvẹros rike+ med ord om fred och sanning,+ 31  för att stadfästa att dessa purimdagar skulle firas på deras bestämda tider, så som juden Mọrdokaj och drottning Ester hade pålagt dem+ och så som de hade pålagt sin egen själ* och sina avkomlingar,+ detta som gällde fastorna+ och deras rop om hjälp.+ 32  Och Esters ord stadfäste detta som gällde purim,+ och det upptecknades i en bok.

Fotnoter

”skedde det motsatta”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
”tillintetgjort”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
”stod upp”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
El.: ”sitt liv”. Se not till 8:11.
”och de tog hämnd på”, genom en texträttelse; M: ”och det var vila från [deras]”.
”tog hämnd ... dräpte”. I hebr. står de båda verben i infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
”man gjorde”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
”Artaxerxes”, LXX.
”Ester”, SyVg; M: ”hon”.
El.: ”sin säd”.
El.: ”familj”.
”han”, M; SyVg: ”de”.
El.: ”pålagt sig själva”.