Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Esra 9:1–15

 Och så snart detta var avslutat kom furstarna+ fram till mig och sade: ”Israels folk och prästerna och leviterna har inte avskilt+ sig från ländernas folk och deras avskyvärdheter,+ från kanaanéerna,+ hettiterna,+ perisséerna,+ jebuséerna,+ ammoniterna,+ moabiterna,+ egyptierna+ och amoréerna.+  Ty de har tagit några av deras döttrar åt sig själva och åt sina söner;+ och de, den heliga avkomman,+ har blandats+ med ländernas folk, och furstarna och de befullmäktigade styresmännen har varit de första+ att begå denna trolöshet.”  Så snart jag nu hörde detta rev jag sönder min klädnad+ och min ärmlösa överklädnad och ryckte hår från mitt huvud+ och ur mitt skägg och blev sittande som lamslagen.+  Och alla som skälvde+ på grund av Israels Guds ord mot de landsflyktigas trolöshet samlades hos mig, medan jag satt som lamslagen ända till tiden för kvällens sädesoffer.+  Men vid tiden för kvällens sädesoffer+ reste jag mig ur min förödmjukelse, med min klädnad och min ärmlösa överklädnad sönderrivna, och jag föll ner på mina knän+ och bredde ut mina handflator mot Jehova, min Gud,+  och sade:+ ”Min Gud, jag känner mig skamsen+ och förlägen+ över att lyfta mitt ansikte mot dig, min Gud, ty våra missgärningar+ har blivit så många att de når oss över huvudet, och vår skuld har blivit så stor att den når till himlen.+  Från våra förfäders dagar+ ända till denna dag har vi ådragit oss stor skuld;+ och på grund av våra missgärningar har vi – vi själva, våra kungar+ och våra präster+ – blivit givna i händerna på ländernas kungar med svärd,+ fångenskap+ och plundring+ och med skam i ansiktet,+ alldeles som det är än i dag.  Och nu har Jehova, vår Gud, ett litet ögonblick visat oss ynnest+ genom att han har låtit några undkomna bli kvar åt oss+ och genom att han har gett oss en pinne* på sin heliga plats, för att låta våra ögon lysa,+ vår Gud, och för att ge oss lite nytt liv i vårt slaveri.+  Ty vi är slavar;*+ men i vårt slaveri har vår Gud inte övergett oss,+ utan han visar oss kärleksfull omtanke inför Persiens kungar,+ för att ge oss nytt liv, så att vi kan resa vår Guds hus+ och bygga upp dess ruiner,+ och för att ge oss en stenmur+ i Juda och i Jerusalem. 10  Och vad skall vi nu säga efter detta, vår Gud? Vi har ju övergett dina bud,+ 11  som du gav befallning om genom dina tjänare profeterna och som löd: ’Det land som ni går in i för att ta det i besittning är ett orent land på grund av orenheten hos ländernas folk,+ på grund av de avskyvärdheter+ som de har fyllt det med från den ena änden till den andra+ genom sin orenhet.+ 12  Och ge nu inte era döttrar åt deras söner,+ och ta inte deras döttrar åt era söner. Och ni skall aldrig någonsin verka för deras frid+ och deras välgång.* Då skall ni bli starka+ och få äta av det goda i landet och ta det i besittning åt era söner till oöverskådlig tid.’+ 13  Och efter allt som har kommit över oss på grund av våra onda gärningar+ och vår stora skuld – ty du, vår Gud, har räknat vår missgärning för mindre än den är,+ och du har gett oss några undkomna, sådana som dessa+ 14  skall vi då på nytt bryta mot dina bud och knyta släktskapsband+ med* de folk som bedriver dessa avskyvärdheter?+ Kommer du inte att bli så förtörnad på oss att det är ute med oss,+ så att ingen blir kvar+ och ingen undkommer? 15  Jehova, Israels Gud, du är rättfärdig,+ ty vi har blivit kvar som ett undkommet folk, som det är denna dag. Vi befinner oss här inför dig med vår skuld,+ ty det är omöjligt att bestå inför dig på grund av detta.”+

Fotnoter

El.: ”en (tält)plugg”, ”ett fäste”. Troligen, enl. en hebr. hs och genom en rättelse av M (från jathẹdh till jẹther): ”en kvarleva”.
El.: ”tjänare”.
Ordagr.: ”deras goda”.
El.: ”och gifta in oss bland”, ”genom giftermål förena oss med”.