Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Domarboken 9:1–57

 Med tiden gick Abimẹlek,+ Jerubbạals son, till Sikem+ till sin mors bröder och talade till dem och till hela släkten som hörde till hans morfars hus och sade:  ”Jag ber er, tala för öronen på alla Sikems jordägare:* ’Vilket är bäst för er: att sjuttio män,+ alla Jerubbạals söner, härskar över er eller att en enda man härskar över er? Och tänk på att jag är ert ben och ert kött.’”+  Då började hans mors bröder tala alla dessa ord om honom för öronen på alla Sikems jordägare, så att deras hjärta böjde sig till Abimẹlek,+ för de sade: ”Han är vår egen bror.”+  Så gav de honom 70 silverstycken från Baal-Berits+ hus, och för dem lejde Abimẹlek sysslolösa och fräcka män,+ för att de skulle följa med honom.  Därefter gick han till sin fars hus i Ofra+ och dräpte sina bröder,+ Jerubbạals söner, sjuttio män, på en och samma sten, men Jotam, Jerubbạals yngste son, blev kvar, eftersom han hade gömt sig.  Sedan samlades alla Sikems jordägare och hela Millos hus+ och gick bort och gjorde Abimẹlek till kung,+ vid det stora trädet,+ pelaren som var i Sikem.+  När man berättade det för Jotam, gick han genast och ställde sig på toppen av berget Gerissịm+ och höjde upp sin röst och ropade och sade till dem: ”Hör på mig, ni Sikems jordägare, för att Gud må höra på er:  Träden gick en gång i väg för att smörja en kung över sig. De sade då till olivträdet:+ ’Bli kung* över oss.’+  Men olivträdet sade till dem: ’Skall jag avstå från min fetma, som man ärar+ Gud och människor med, för att gå i väg och vaja högt över de andra träden?’+ 10  Sedan sade träden till fikonträdet:+ ’Kom du, bli drottning* över oss.’ 11  Men fikonträdet sade till dem: ’Skall jag avstå från min sötma och min goda avkastning, för att gå i väg och vaja högt över de andra träden?’+ 12  Då sade träden till vinstocken: ’Kom du, bli drottning över oss.’ 13  Men vinstocken sade till dem: ’Skall jag avstå från mitt nya vin, som gläder Gud och människor,+ för att gå i väg och vaja högt över de andra träden?’ 14  Till slut sade alla de andra träden till törnbusken:+ ’Kom du, bli kung över oss.’ 15  Då sade törnbusken till träden: ’Om det är i uppriktighet som ni smörjer mig till kung över er, så kom, sök tillflykt i min skugga.+ Men om inte, skall eld+ slå ut från törnbusken och förtära Libanons+ cedrar.’+ 16  Och nu, om det är i uppriktighet och i oklanderlighet som ni har handlat och gjort Abimẹlek till kung,+ och om det är godhet som ni har visat mot Jerubbạal och hans hushåll och om ni har handlat mot honom som hans händers gärning förtjänade, 17  när min far stred+ för er och vågade sin själ*+ för att befria er ur Midjans+ hand – 18  men ni har i dag rest er mot min fars hushåll och dräpt hans söner,+ sjuttio män,+ på en och samma sten och gjort Abimẹlek, hans slavinnas son,+ till kung+ över Sikems jordägare, bara därför att han är er egen bror – 19  ja, om det är i uppriktighet och i oklanderlighet som ni denna dag har handlat mot Jerubbạal och hans hushåll, så gläd er över Abimẹlek och låt också honom glädja sig över er.+ 20  Men om inte, skall eld+ slå ut från Abimẹlek och förtära Sikems jordägare och Millos hus,+ och eld+ skall slå ut från Sikems jordägare och från Millos hus och förtära Abimẹlek.”+ 21  Sedan tog Jotam+ till flykten och sprang därifrån och begav sig till Beer, och han bosatte sig där på grund av sin bror Abimẹlek. 22  Och Abimẹlek fortsatte att spela furste* över Israel i tre år.+ 23  Sedan lät Gud en ond ande+ uppkomma* mellan Abimẹlek och Sikems jordägare, och Sikems jordägare handlade förrädiskt+ mot Abimẹlek, 24  för att det våld som hade begåtts mot Jerubbạals sjuttio söner skulle komma fram*+ och för att han skulle låta deras blod komma över deras bror Abimẹlek, eftersom han dräpte dem,+ och över Sikems jordägare, eftersom de styrkte hans händer+ till att dräpa sina bröder. 25  Så lade Sikems jordägare män i bakhåll för honom på bergstopparna, och de plundrade var och en som kom förbi dem på vägen. Med tiden blev det rapporterat för Abimẹlek. 26  Sedan kom Gaal,+ Ebeds son, och hans bröder och drog över in i Sikem,+ och Sikems jordägare satte sin lit till honom.+ 27  Och de gick som vanligt ut på fälten och plockade druvorna i sina vingårdar och trampade dem och höll en glädjefest,+ och så gick de in i sin guds hus+ och åt och drack+ och nedkallade ont+ över Abimẹlek. 28  Och Gaal, Ebeds son, sade: ”Vem är Abimẹlek,+ och vem är Sikem,* eftersom vi skall tjäna honom? Är han inte Jerubbạals+ son, och är inte Sebul+ hans tillsyningsman? Tjäna Hamors,+ Sikems fars, män ni andra, men varför skulle vi tjäna honom? 29  Om detta folk bara vore i min hand!*+ Då skulle jag göra mig av med Abimẹlek.” Och han sade vidare* till Abimẹlek: ”Skaffa dig en större här och dra i väg ut.”+ 30  Och Sebul, stadens furste, fick höra Gaals, Ebeds sons,+ ord. Då flammade hans vrede upp. 31  Därför sände han i slughet budbärare till Abimẹlek* och lät säga: ”Se, Gaal, Ebeds son, och hans bröder har nu kommit till Sikem,+ och se, de drar samman hela staden mot dig. 32  Men bryt nu upp om natten,+ du och folket som är med dig, och lägg dig i bakhåll+ ute på fälten. 33  Och på morgonen, så snart solen lyser fram, skall du stiga upp tidigt, och du skall storma fram mot staden; och när han och folket som är med honom drar ut mot dig, då skall du göra med honom så som din hand finner möjlighet till.” 34  Då bröt Abimẹlek och allt folket som var med honom upp om natten, och de lade sig i bakhåll mot Sikem i fyra grupper. 35  Senare gick Gaal,+ Ebeds son, ut och ställde sig vid ingången till stadsporten. Då bröt Abimẹlek och folket som var med honom upp från platsen för bakhållet. 36  När Gaal fick se folket, sade han till Sebul: ”Se! Folk kommer ner från bergstopparna.” Men Sebul sade till honom: ”Det är skuggorna av bergen du ser som om de vore män.”+ 37  Senare talade Gaal ännu en gång och sade: ”Se! Folk kommer ner från landets mittpunkt, och en grupp kommer på vägen förbi det stora trädet Meonẹnim.”* 38  Då sade Sebul till honom: ”Var är nu det uttalande som din mun gjorde:*+ ’Vem är Abimẹlek, eftersom vi skall tjäna honom?’+ Är inte detta det folk som du förkastade?+ Dra nu ut, det ber jag dig, och strid mot dem.” 39  Så drog Gaal i väg ut i spetsen för Sikems jordägare och stred mot Abimẹlek. 40  Men Abimẹlek satte i väg efter honom, och han tog till flykten inför honom; och de slagna fortsatte att falla i mängd ända till portingången. 41  Och Abimẹlek fortsatte att bo i Arụma,* och Sebul+ drev bort Gaal+ och hans bröder och lät dem inte bo i Sikem.+ 42  Och nästa dag gick folket ut på fälten, och man berättade det för Abimẹlek.+ 43  Då tog han folket och delade upp dem i tre grupper+ och lade sig i bakhåll ute på fälten. Och han såg sig omkring, och se, folket var på väg ut ur staden. Han reste sig nu mot dem och slog ner dem. 44  Och Abimẹlek och de grupper* som var med honom stormade fram, så att de kunde ställa sig vid ingången till stadsporten, medan två grupper stormade fram mot alla som var ute på fälten, och de slog sedan ner dem.+ 45  Och Abimẹlek stred mot staden hela den dagen och intog slutligen staden; och han dräpte folket som var i den,+ och han rev ner staden+ och beströdde den med salt.+ 46  När alla jordägare i Sikems torn hörde det, begav de sig till valvet i El-Berits*+ hus. 47  Det blev nu rapporterat för Abimẹlek att alla jordägare i Sikems torn hade samlats där. 48  Då gick Abimẹlek upp på berget Zalmon,+ han och allt folket som var med honom. Abimẹlek tog nu en yxa i handen och högg av en trädgren och lyfte upp den och lade den på axeln och sade till folket som var med honom: ”Ni såg vad jag gjorde – skynda er och gör som jag!”+ 49  Så högg också allt folket av var sin gren och följde efter Abimẹlek. De lade grenarna upp mot valvet och satte eld på valvet över dem, så att också alla männen i Sikems torn dog, omkring tusen män och kvinnor.+ 50  Och Abimẹlek drog bort till Tebes+ och lägrade sig mot Tebes och intog staden. 51  Nu fanns det ett starkt torn mitt i staden, och dit flydde alla män och kvinnor och alla jordägare i staden, och de stängde igen efter sig och steg upp på tornets tak. 52  Men Abimẹlek kom till tornet och stred mot det, och han gick ända fram till ingången till tornet för att bränna upp det i eld.+ 53  Då kastade en kvinna överstenen från en handkvarn rakt ner i huvudet på Abimẹlek, så att den krossade hans huvudskål.+ 54  Han kallade då snabbt till sig medhjälparen som bar hans vapen och sade till honom: ”Dra ditt svärd och döda mig,+ så att man inte kan säga om mig: ’Det var en kvinna som dräpte honom.’” Då genomborrade hans medhjälpare honom, så att han dog.+ 55  När Israels män fick se att Abimẹlek hade dött, gick de var och en till sin ort. 56  På så sätt lät Gud det onda som Abimẹlek hade begått mot sin far genom att dräpa sina sjuttio bröder komma tillbaka över honom.+ 57  Och allt det onda som hade begåtts av männen i Sikem lät Gud komma tillbaka över deras egna huvuden, så att Jotams,+ Jerubbạals+ sons, förbannelse+ kom över dem.+

Fotnoter

”jordägare”. El.: ”(med)borgare”, ”herrar”, ”ägare”. Hebr.: ba‛alẹ̄; LXXVg: ”män”.
El.: ”Regera (Härska)”, mask. i hebr.
El.: ”regera (härska)”, fem. i hebr.
”sin själ (sitt liv)”. Hebr.: nafshọ̄; grek.: tēn psykhẹ̄n autou; lat.: ạnimam sụam.
El.: ”härska som furste”.
Ordagr.: ”Och Gud sände en ond ande”.
”för att han skulle föra fram det våld som hade begåtts mot Jerubbaals sjuttio söner”, LXX.
”Sikem”, MSyVg; LXX: ”Sikems son”.
Ordagr.: ”Och vem ger detta folk i min hand?”
”’Och jag skulle göra mig av med Abimelek och säga’”, LXX; Vg: ”’så att jag kunde göra mig av med Abimelek!’ Och det blev sagt”.
”sände han i slughet budbärare till Abimelek”. Möjligen: ”sände han budbärare till Abimelek i Torma (Aruma)”. Se v. 41.
Betyder ”de som utövar magi”. Se 5Mo 18:14.
Ordagr.: ”Var är nu din mun, när du sade”.
Möjligen: ”Ruma”. Se 2Ku 23:36.
”de grupper”, M; Vg: ”den grupp”.
El-Berit betyder ”ett förbunds gud”; LXXA: ”ett förbunds Baal (herre)”.