Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Domarboken 5:1–31

 Och på den dagen sjöng Debora+ och Barak,+ Abịnoams son,+ denna sång:+   ”För att man i Israel lät håret hänga löst för krig, för att folket frivilligt erbjöd sig+ – välsigna Jehova.+   Hör, ni kungar;+ lyssna, ni höga ämbetsmän: Jag vill sjunga, sjunga till Jehovas ära. Jag vill spela och sjunga till Jehovas, Israels Guds,+ ära.+   Jehova, när du drog ut från Seir,+ när du skred fram från Edoms marker,+ gungade jorden,+ ja, himlen dröp,+ ja, molnen dröp av vatten.   Berg flöt bort* för Jehovas ansikte,+ detta Sinai+ för Jehovas, Israels Guds,+ ansikte.+   I Samgars+ dagar, Anats sons, i Jaels+ dagar, låg vägarna öde,* och de vägfarande färdades på krokiga stigar.+   Invånare på öppna landet fanns inte mer, fanns inte mer i Israel,+ förrän jag, Debora,+ trädde fram, förrän jag trädde fram som en mor i Israel.+   De valde nya gudar åt sig.+ Då var det krig* i portarna.*+ Inte en sköld, inte en lans fanns att se bland fyrtio tusen i Israel.+   Mitt hjärta är med Israels befälhavare,+ vilka frivilligt erbjöd sig bland folket.+ Välsigna Jehova.+ 10  Ni som rider på gulröda åsninnor,+ ni som sitter på kostbara mattor* och ni som vandrar på vägen, tänk efter!+ 11  Det hördes röster från dem som delar ut vatten vid rännorna där vattnet hämtas upp;+ där besjöng de Jehovas rättfärdiga gärningar,+ de rättfärdiga gärningarna bland hans invånare på öppna landet i Israel. Då begav sig Jehovas folk ner till portarna. 12  Vakna, vakna, Debora;+ vakna, vakna, stäm upp en sång!+ Res dig, Barak,+ och för bort dina fångar,* du Abịnoams son!+ 13  Då drog de överlevande ner till stormännen; Jehovas folk drog ner till mig mot de väldiga. 14  Från Efraim, deras rot, drog de ner på lågslätten,*+ de följde* dig, Benjamin, bland dina folk. Från Makir+ drog befälhavarna ner, och från Sẹbulon de som hanterar en skrivares utrustning.+ 15  Och furstarna i Isạskar+ var med Debora, och som Isạskar, så var Barak.+ Ut på lågslätten sändes han till fots.+ Bland Rubens avdelningar var hjärtats överväganden* stora.+ 16  Varför satt du mellan de två sadelpåsarna, för att lyssna till tonerna av pipspel för hjordarna?+ För Rubens avdelningar var hjärtats överväganden stora.+ 17  Gịlead var kvar i sin boning på andra sidan Jordan;+ och Dan, varför bodde han under tiden på skeppen?+ Aser satt sysslolös vid havsstranden, och vid sina landstigningsplatser hade han sin boning.+ 18  Sẹbulon var ett folk som föraktade sina själar ända till döds;+ även Nạftali,+ på fältets höjder.+ 19  Kungar kom, de stred; då stred Kạnaans kungar+ i Tạanak+ vid Megịddos+ vatten. Inget silver tog de som byte.+ 20  Från himlen stred stjärnorna,+ från sina banor stred de mot Sisẹra. 21  Regnfloden Kison sköljde bort dem,+ regnfloden från forna dagar,* regnfloden Kison.+ Du trampade ner styrka,+ o min själ. 22  Då stampade hästarnas hovar+ på grund av hans hingstars galopperande, galopperande. 23  ’Förbanna+ Meros’, sade Jehovas ängel,+ ’förbanna dess invånare oupphörligt, ty de kom inte Jehova till hjälp, Jehova till hjälp med de väldiga.’ 24  Den mest välsignade bland kvinnor är Jael,+ keniten+ Hebers hustru, den mest välsignade bland kvinnor i tält.+ 25  Han bad om vatten, hon gav honom mjölk; i stormäns gästabudsskål bar hon fram tjockmjölk.+ 26  Sin hand sträckte hon ut efter tältpluggen, och sin högra hand efter de strängt arbetandes hammare.+ Och hon använde hammaren mot Sisẹra, hon genomborrade hans huvud,+ och hon spräckte och högg sönder hans tinning. 27  Mellan hennes fötter sjönk han ihop, föll han, låg han; mellan hennes fötter sjönk han ihop, föll han; där han sjönk ihop, där föll han övervunnen.+ 28  Ut genom fönstret blickade Sisẹras mor, hon spejade* ut genom gallret:+ ’Varför dröjer hans stridsvagn att komma?+ Varför är hovslagen från hans vagnshästar så sena?’+ 29  De visa bland hennes förnäma damer*+ svarade henne, ja, också hon gav sig själv svar med sina egna ord: 30  ’Skulle de inte finna, skulle de inte dela byte,+ ett moderssköte – två moderssköten* åt varje vapenför man,+ färgade tyger som byte åt Sisẹra, färgade tyger som byte, en broderad klädnad, färgat tyg, två broderade klädnader om halsen på dem som tar byte?’* 31  Så må alla dina fiender förgås,+ Jehova, men de som älskar dig*+ må vara som solen när den går upp i sin kraft.”+ Landet hade sedan ro i fyrtio år.+

Fotnoter

”flöt bort”. El.: ”bävade”. Vg: ”flöt bort”; TSy: ”bävade”; LXX: ”skakades (förmåddes att vackla)”.
El.: ”fanns inga vägar mer”. Ordagr.: ”upphörde vägarna”, dvs. upphörde att vara vägar på grund av att de inte användes el. underhölls.
Innebörden i M osäker.
”Då stred härskarnas (furstarnas) städer”, LXXB.
Innebörden i M osäker; LXXBVg: ”sitter till doms”.
El.: ”din fångna skara”, ”din fångenskap”, ett ord i sing. använt i kollektiv betydelse.
”på lågslätten”, LXXATh; MLXXBVg: ”i Amalek”.
”de följde”. El.: ”efter”.
”överväganden”, som i v. 16; M: ”förordningar”.
”regnfloden från forna dagar”. El.: ”angreppens regnflod”. Hebr.: nạchal qedhumịm; innebörden i qedhumịm osäker; LXXB: ”den gamla vinterbäcken”; Vg: ”regnfloden Kadumim”.
”spejade”, T; M: ”klagade”.
El.: ”hennes furstinnor”. Hebr.: sarōthẹjha.
Soldatuttryck om kvinnor som tagits som krigsbyte.
”för en drottnings (kungagemåls) hals”, genom ändring av en hebr. bokstav; ”för min hals som byte” el. ”för hans hals som byte”, genom andra smärre ändringar av M.
”dig”, SyVg; MLXX: ”honom”.