Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Domarboken 3:1–31

 Detta är alltså de nationer+ som Jehova lät vara kvar för att genom dem sätta Israel på prov,+ det vill säga alla dem som inte hade upplevt något av krigen i Kạnaan;+  det var bara för att Israels söners nya generationer skulle uppleva det, för att lära dem att föra krig, det vill säga bara dem som inte förut hade upplevt sådant:  filistéernas+ fem axelfurstar*+ och alla kanaanéerna,+ ja sidonierna+ och hivéerna+ som bodde i Libanons bergstrakt,+ från berget Baal-Hermon+ ända till ingången mot Hamat.*+  Och de fortsatte att tjäna som redskap för att sätta Israel på prov,+ så att man kunde veta om de skulle lyda Jehovas bud, vilka han hade gett deras fäder befallning om genom Mose.+  Och Israels söner bodde mitt ibland kanaanéerna,+ hettiterna och amoréerna och perisséerna och hivéerna och jebuséerna.+  Och de tog deras döttrar till hustrur åt sig,+ och sina egna döttrar gav de åt deras söner,+ och de började tjäna deras gudar.+  Så gjorde Israels söner det som var ont i Jehovas ögon, och de glömde Jehova, sin Gud,+ och tjänade baalsgudarna+ och de heliga pålarna.*+  Då flammade Jehovas vrede upp mot Israel,+ så att han sålde+ dem i Kụsan-Risatạjims hand, kungen i Mesopotamien;*+ och Israels söner tjänade Kụsan-Risatạjim i åtta år.  Men Israels söner ropade till Jehova om hjälp.+ Då reste Jehova upp en räddare+ åt Israels söner, för att han skulle rädda dem, nämligen Ọtniel,+ son till Kenas,+ Kalebs yngre bror.+ 10  Jehovas ande+ kom nu över honom, och han blev domare i Israel. När han drog ut till strid, då gav Jehova Kụsan-Risatạjim, Arams* kung, i hans hand, så att hans hand blev Kụsan-Risatạjim övermäktig.+ 11  Därefter hade landet ro i fyrtio år. Till slut dog Ọtniel, Kenas son. 12  Och än en gång gjorde Israels söner det som var ont i Jehovas ögon.+ Då lät Jehova Eglon, Moabs+ kung, bli starkare än Israel,+ eftersom de gjorde det som var ont i Jehovas ögon.+ 13  Vidare samlade han Ammons söner+ och Ạmalek+ mot dem. Sedan drog de i väg och slog Israel och tog Palmstaden+ i besittning. 14  Och Israels söner tjänade så Eglon, Moabs kung, i arton år.+ 15  Men Israels söner ropade till Jehova om hjälp.+ Då reste Jehova upp åt dem en räddare, Ehud,+ son till Gera, en benjaminit,+ en vänsterhänt man.*+ Med tiden sände Israels söner genom hans förmedling tribut* till Eglon, Moabs kung. 16  Under tiden gjorde Ehud ett tveeggat svärd åt sig,+ och dess längd var en aln.* Sedan band han det under sin klädnad vid sitt högra lår.+ 17  Och han frambar tributen till Eglon, Moabs+ kung. Nu var Eglon en mycket fet man. 18  Och när han hade framburit tributen,+ sände han genast i väg folket som hade burit tributen. 19  Men själv vände han om vid stenbrotten* som var vid Gilgal,+ och han sade: ”Jag har ett hemligt ord till dig, o kung.” Då sade han: ”Var tysta!” Alla som stod hos honom gick då ut från honom.+ 20  Och Ehud kom till honom medan han satt i sin svala takkammare, som han hade för sig själv. Och Ehud sade vidare: ”Jag har ett ord från Gud till dig.” Då reste han sig från sin tron. 21  Och Ehud stack in sin vänstra hand och tog svärdet från sitt högra lår och stötte det i hans buk. 22  Och även fästet följde med in efter klingan, så att fettet omslöt klingan, för han drog inte ut svärdet ur hans buk, och tarminnehållet började komma ut.* 23  Så gick Ehud ut genom luftöppningen,* men han stängde dörrarna till takkammaren efter sig och låste dem. 24  Och han gick ut.+ Och hans tjänare kom och började se sig omkring, och se, dörrarna till takkammaren var låsta. Då sade de: ”Han uträttar bara sina behov*+ i det svala inre rummet.” 25  Och de fortsatte att vänta tills de skämdes, och se, det var ingen som öppnade dörrarna till takkammaren. Då tog de nyckeln och öppnade dem, och se, där låg deras herre* död på golvet! 26  Men Ehud undkom medan de dröjde, och han gick förbi stenbrotten+ och lyckades komma undan till Seịra. 27  Och när han kom dit blåste han i hornet*+ i Efraims bergstrakt;+ och Israels söner drog ner med honom från bergstrakten, och han gick i spetsen för dem. 28  Sedan sade han till dem: ”Följ mig,+ ty Jehova har gett era fiender, moabiterna, i er hand.”+ Och de följde honom och intog vadställena+ över Jordan för moabiterna, och de tillät inte någon att gå över. 29  Och vid detta tillfälle slog de Moab, omkring 10 000 man,+ allesammans kraftiga*+ och tappra män; och inte en enda kom undan.+ 30  Och Moab blev den dagen kuvat under Israels hand; och landet hade sedan ro i åttio år.+ 31  Och efter honom kom Samgar,+ Anats son, och han slog filistéerna,+ 600 man, med en pikstav för kreatur; och även han räddade Israel.+

Fotnoter

”axelfurstar”. El.: ”förbundsfurstar”. Grek.: satrapeias, ”satrapier”; lat.: sạtrapas, ”satraper”. Se not till Jos 13:3, ”axelfurstar”.
Se not till Jos 13:5, ”ända till ... Hamat”.
”de heliga pålarna”. El.: ”asherapålarna”, ”asherorna”.
”Mesopotamien”, Vg; M: ”Aram-Naharajim”; LXX: ”flodernas Syrien”.
”[flodernas] Syriens”, LXXAVg.
Ordagr.: ”en man som var tillsluten (hämmad) i fråga om sin högra hand”, M; LXX: ”en man som använde båda händerna lika bra (som var ambidexter)”. Jfr 20:16.
El.: ”gåvor”.
”ett spann”, LXX; Vg: ”en handflata”; hebr.: gọmedh, ett icke fastställt längdmått. Somliga menar att det var en kort aln på omkr. 38 cm, mätt från armbågen till knogarna på en knuten hand.
El.: ”de huggna bilderna”.
El.: ”och han tog sig ut genom kryphålet”. Vg: ”och genast trängde bukens exkrementer fram genom naturens hemliga delar”.
El.: ”förhallen”; el.: ”avträdet”.
Ordagr.: ”Han övertäcker bara sina fötter”.
”deras herre”. Hebr.: ’adhonēhẹm, majestätsplural; grek.: ho kỵrios [sing.] autọ̄n; lat.: dọminum [sing.] sụum.
”i hornet”. El.: ”i shofar”. Hebr.: bashshōfạr.
El.: ”feta (välnärda)”.