Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Domarboken 18:1–31

18  I de dagarna fanns det ingen kung i Israel.+ Och i de dagarna sökte sig daniternas stam+ en arvedel att bo i; fram till den dagen hade nämligen ingen arvedel tillfallit dem bland Israels stammar.+  Till slut sände Dans söner ut fem män av sin släkt, män ur sina led, tappra män, från Sora+ och Ẹstaol,+ för att utspeja+ landet och utforska det. Alltså sade de till dem: ”Gå och utforska landet.” Med tiden kom de till Efraims bergstrakt,+ ända till Mikas+ hus, och övernattade där.  När de var i närheten av Mikas hus, kände de igen den unge mannens, levitens, röst, så de tog av dit. Och de sade till honom: ”Vem har fört dig hit, och vad gör du på det här stället, och varför är du här?”  Han sade då till dem: ”Så och så har Mika gjort för mig, för att han skulle leja mig+ och för att jag skulle tjäna som präst+ åt honom.”  Då sade de till honom: ”Vi ber dig, fråga+ Gud,+ så att vi får veta om den färd vi har gett oss ut på kommer att bli framgångsrik.”  Då sade prästen till dem: ”Gå i frid; den färd ni har gett er ut på står under Jehovas beskydd.”  Då gick de fem männen vidare och kom till Lajis+ och såg att folket som var där bodde i trygghet enligt sidoniernas sed, stilla och obekymrade,+ och det fanns ingen förtryckande erövrare* som förgrep sig på något i landet, och de befann sig långt bort från sidonierna,+ och de hade inget med andra människor* att göra.  Så småningom kom de till sina bröder i Sora+ och Ẹstaol,+ och deras bröder sade till dem: ”Hur har det gått för er?”  Då sade de: ”Bryt upp och låt oss dra upp mot dem; ty vi har sett landet, och se, det är mycket gott.+ Men ni tvekar. Var inte tröga till att gå i väg för att komma in och ta landet i besittning.+ 10  När ni kommer in, kommer ni till ett obekymrat folk,+ och landet är vidsträckt;* ty Gud* har gett det i er hand,+ en plats där det inte råder brist på någonting alls av det som finns på jorden.”+ 11  Av daniternas släkt+ bröt nu sex hundra män, med krigsvapen i bältet, upp därifrån, det vill säga från Sora och Ẹstaol.+ 12  Och de drog i väg upp och lägrade sig vid Kịrjat-Jẹarim+ i Juda. Därför har man kallat den platsen Mạhane-Dan*+ ända till denna dag. Se! Den ligger väster om* Kịrjat-Jẹarim. 13  Sedan drog de vidare därifrån till Efraims bergstrakt och kom ända till Mikas+ hus. 14  De fem män som hade gått för att utspeja+ Lajis+ land tog då till orda och sade till sina bröder: ”Visste ni att det i dessa hus finns en efọd och terafịmbilder+ och en skulpterad bild+ och en gjuten bildstod?+ Och betänk nu vad ni bör göra.”+ 15  Så tog de av dit och kom till den unge mannens, levitens,+ hus, vid Mikas hus, och frågade hur det stod till+ med honom. 16  Under tiden stod de sex hundra männen, som hade krigsvapen+ i bältet och som var av Dans söner,+ vid ingången till porten. 17  De fem män som hade gått för att utspeja landet+ gick nu vidare upp, för att de skulle gå in där och ta* den skulpterade bilden+ och efọden+ och terafịmbilderna+ och den gjutna bilden.+ (Och prästen+ stod vid ingången till porten tillsammans med de sex hundra männen som hade krigsvapen i bältet.)* 18  Och dessa gick in i Mikas hus och tog den skulpterade bilden, efọden och terafịmbilderna och den gjutna bilden.+ Då sade prästen+ till dem: ”Vad gör ni?” 19  Men de sade till honom: ”Tig. Lägg handen på din mun, och gå med oss och bli fader+ och präst+ åt oss. Vilket är bäst: att du fortsätter att vara präst åt en enda mans hus+ eller att du blir präst åt en stam och släkt i Israel?”+ 20  Då var prästens hjärta tillfreds,+ och han tog nu efọden och terafịmbilderna och den skulpterade bilden+ och gick in mitt ibland folket. 21  Sedan vände de om och gick i väg och ställde de små barnen och boskapen och dyrbarheterna framför sig.+ 22  De hade kommit ett stycke bort från Mikas hus, när de män som var i husen som låg i närheten av Mikas+ hus sammankallades och försökte hinna upp Dans söner. 23  När de ropade högt till Dans söner, då vände de sig om och sade till Mika: ”Vad fattas dig,+ eftersom du har kallat samman dessa?” 24  Då sade han: ”Mina gudar+ som jag har gjort+ har ni tagit, likaså prästen,+ och ni går er väg, och vad har jag mer?+ Hur kan ni då säga till mig: ’Vad fattas dig?’” 25  Då sade Dans söner till honom: ”Låt inte din röst höras i vår närhet. Annars kan det hända att män som är bittra i själen+ angriper er och du får plikta med din egen själ* och ditt hushålls själ.” 26  Och Dans söner gick vidare på sin väg; och Mika såg till slut att de var starkare än han,+ och så vände han om och gick tillbaka till sitt hus. 27  De däremot tog vad Mika hade gjort och prästen+ som han hade fått, och de gick vidare mot Lajis,+ mot ett stilla och obekymrat folk.+ Och de slog dem med svärdsegg,+ och staden brände de upp i eld.+ 28  Och det fanns ingen befriare, ty staden låg långt bort från Sidon,+ och de hade ingenting alls med andra människor att göra; och den var belägen på lågslätten som tillhörde Bet-Rehob.+ Sedan byggde de upp staden och bosatte sig i den.+ 29  Vidare gav de staden namnet Dan, efter namnet på deras fader, Dan,+ som hade fötts åt Israel.+ Likväl var stadens namn först Lajis.+ 30  Därefter ställde Dans söner upp den skulpterade bilden+ åt sig; och Jonatan,*+ son till Gersom,+ Moses* son, han och hans söner blev präster åt daniternas stam intill den dag landet* fördes i landsflykt.+ 31  Och de fortsatte att ha Mikas skulpterade bild, som han hade gjort, uppställd åt sig alla dagar som den sanne Gudens hus+ var kvar i Silo.+

Fotnoter

El.: ”förtryckande fördrivare”. Ordagr.: ”förtryckets fördrivare”. Se VT, bd II, 1952, sid. 67–69.
”med Syrien (Aram)”, LXXASymSyHexaplaris.
Ordagr.: ”vitt (brett) åt båda sidor (på båda händer)”, dvs. rymligt.
”Gud”, MLXXSy; TVg: ”Jehova”.
Betyder ”Dans läger”.
”väster om”. Ordagr.: ”bakom”, dvs. när man står vänd mot öster.
Ordagr.: ”gick nu vidare upp, de gick in där, de tog”.
El.: ”och den gjutna bilden och prästen, medan de sex hundra männen som hade krigsvapen i bältet stod vid ingången till porten”.
”din egen själ (ditt eget liv)”. Hebr.: nafshekhạ; LXXA(grek.): tēn psykhẹ̄n sou; syr.: nafshakh.
Ordagr.: ”Jehonatan”, som betyder ”Jehova har gett”.
”Moses”, LXXAVg; MLXXBSy: ”Manasses”. Av aktning för Mose infogade soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) ett nun suspensum, dvs. ett ”upplyft” el. ”svävande” nun (den hebr. bokstaven ”n”), i det ursprungliga namnet i M, så att läsarten ”Manasses” uppstod.
landet”. Hebr.: ha’ạrets. Somliga menar att man här skall läsa ”arken” (הָאָרוֹן, ha’arọ̄n) i stället för ”landet” (הָאָרֶץ, ha’ạrets) och hänvisar till 1Sa 4:3–7:2.