Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Domarboken 16:1–31

16  En gång gick Simson till Gaza+ och fick där se en prostituerad kvinna och gick in till henne.+  Och det blev rapporterat* till gaziterna och sagt: ”Simson har kommit in hit.” Då omringade de honom+ och låg i bakhåll för honom hela natten i stadsporten.+ Och de höll sig stilla hela natten och sade: ”Så snart det blir ljust på morgonen skall vi dräpa honom.”+  Men Simson låg kvar till midnatt och steg sedan upp vid midnatt och fattade tag i stadsportens+ dörrar och de båda sidoposterna och ryckte loss dem tillsammans med bommen och lade dem på sina axlar och bar+ i väg dem upp till toppen av det berg som ligger framför Hebron.*+  En tid därefter förälskade han sig i en kvinna i Soreks regnflodsdal, och hennes namn var Delila.+  Och filistéernas axelfurstar+ kom sedan upp till henne och sade till henne: ”Locka+ honom och ta reda på vari hans väldiga styrka består och varmed vi kan få övertaget över honom och få honom bunden, så att vi kan betvinga honom; vi skall då var och en ge dig elva hundra silverstycken.”+  Senare sade Delila till Simson: ”Berätta för mig, det ber jag dig: Vari består din väldiga styrka, och med vad kan man binda dig, så att man kan betvinga dig?”+  Då sade Simson till henne: ”Om de binder mig med sju färska senor+ som inte har hunnit torka, då blir jag svag och blir som en vanlig människa.”  Filistéernas axelfurstar+ tog då med sig upp till henne sju färska senor som inte hade hunnit torka. Senare band hon honom med dem.  Samtidigt hade hon folk som låg i bakhåll i det innersta rummet.+ Men när hon sade till honom: ”Filistéerna+ är över dig, Simson!” slet han sönder senorna, alldeles som en tvinnad tråd av blånor slits sönder när den känner lukten av eld.+ Och orsaken till hans styrka blev inte känd.+ 10  Sedan sade Delila+ till Simson: ”Se! Du har fört mig bakom ljuset och ljugit för mig.+ Berätta nu för mig, det ber jag dig verkligen, vad du kan bindas med.” 11  Då sade han till henne: ”Om de binder mig hårt med nya rep som det inte har utförts något arbete med, då blir jag svag och blir som en vanlig människa.” 12  Så tog Delila nya rep och band honom med dem, men när hon sade till honom: ”Filistéerna är över dig, Simson!” – samtidigt låg folk i bakhåll i det innersta rummet+ – slet han bort repen från armarna som om de hade varit trådar.+ 13  Därefter sade Delila till Simson: ”Hittills har du fört mig bakom ljuset och ljugit för mig.+ Berätta för mig vad du kan bindas med.”+ Då sade han till henne: ”Om du väver samman de sju flätorna på mitt huvud med varptråden.”+ 14  Alltså fäste hon dem med pluggen,* men när hon sade till honom: ”Filistéerna är över dig, Simson!”+ vaknade han upp ur sömnen och ryckte loss vävpluggen och varptråden. 15  Hon sade nu till honom: ”Hur vågar du säga: ’Jag älskar dig verkligen’,+ när ditt hjärta inte är med mig? Dessa tre gånger har du fört mig bakom ljuset och har inte berättat för mig vari din väldiga styrka består.”+ 16  Och eftersom hon hela tiden pressade+ honom med sina ord och fortsatte att ansätta honom, blev hans själ otålig ända till döds.+ 17  Till slut öppnade han hela sitt hjärta för henne+ och sade till henne: ”Ingen rakkniv+ har någonsin gått över mitt huvud, för jag är en Guds nasir ända från moderlivet.+ Om man rakar av mig håret, viker min styrka ifrån mig, och jag blir svag och blir som alla andra människor.”+ 18  När Delila nu såg att han hade öppnat hela sitt hjärta för henne, sände hon genast bud och kallade till sig filistéernas axelfurstar+ och lät säga: ”Kom upp den här gången, för han har öppnat hela sitt hjärta för mig.”+ Och filistéernas axelfurstar kom upp till henne och hade med sig pengarna.+ 19  Och hon fick honom sedan att somna i sitt knä. Sedan kallade hon in en man och lät honom raka av de sju flätorna på hans huvud. Så började hon betvinga honom, och hans styrka vek ifrån honom. 20  När hon sade: ”Filistéerna är över dig, Simson!” vaknade han upp ur sömnen och sade: ”Jag går ut fri som de andra gångerna+ och skakar mig loss.” Men han visste inte att Jehova hade vikit ifrån honom.+ 21  Så grep då filistéerna honom och stack ut ögonen+ på honom och förde honom ner till Gaza+ och band honom med två kopparbojor;+ och han blev satt att mala på kvarnen+ i fångarnas hus.+ 22  Men håret på hans huvud började växa kraftigt så snart det hade rakats av.+ 23  Och filistéernas axelfurstar samlades för att offra ett stort slaktoffer åt sin gud Dagon+ och för att glädja sig, och de sade gång på gång: ”Vår gud* har gett vår fiende Simson i vår hand!”+ 24  När folket fick se honom började de lovprisa sin gud,+ ”ty”, sade de, ”vår gud har gett vår fiende+ i vår hand, han som förödde vårt land+ och gav oss många slagna”.+ 25  Och eftersom deras hjärta var glatt till mods,+ sade de: ”Hämta Simson, så att han kan roa oss.”+ Då hämtade de Simson från fångarnas hus, för att han skulle vara till förlustelse för dem;+ och de ställde honom mellan pelarna. 26  Simson sade då till den pojke som höll honom i handen: ”Släpp mig så att jag får röra vid pelarna som bär upp huset, och låt mig stödja mig mot dem.” 27  (För övrigt var huset fullt av män och kvinnor, och alla filistéernas axelfurstar var där;+ och på taket var det omkring 3 000 män och kvinnor som såg på medan Simson roade dem.)+ 28  Simson+ ropade nu till Jehova+ och sade: ”Suveräne Herre Jehova,* kom ihåg mig,+ det ber jag dig, och styrk+ mig, det ber jag dig, bara denna enda gång, du den sanne Guden, och låt mig ta hämnd, hämnd på filistéerna för ett av mina båda ögon.”*+ 29  Så tryckte sig Simson mot de båda mittpelarna som bar upp huset och tog spjärn med höger hand mot den ena och med vänster hand mot den andra. 30  Och Simson sade: ”Må min själ dö+ tillsammans med filistéerna.” Sedan böjde han sig framåt med kraft, och huset störtade samman över axelfurstarna och över allt folket som var i det,+ så att de som han dödade vid sin egen död var fler än de som han hade dödat under sin livstid.+ 31  Senare kom hans bröder och hela hans fars hushåll ner och bar bort honom och förde upp honom och begravde honom mellan Sora+ och Ẹstaol+ på hans far Manọas+ gravplats. Och han hade verkat som domare för Israel i tjugo år.+

Fotnoter

”Och det blev rapporterat”, LXX; saknas i M.
LXX tillägger: ”och lade dem där”.
”Och det skedde, medan han sov, att Delila (Dalida) tog de sju flätorna på hans huvud och vävde in dem i varpen och fäste dem vid pluggen i väggen”, LXXB.
”Vår gud”. Hebr.: ’elohẹ̄nu, majestätsplural, använt om Dagon och med ett verb i sing.; LXXA(grek.): ho theọs hēmọ̄n; lat.: dẹus nọster. Se 1Sa 5:7; 2Ku 19:37.
”Suveräne Herre Jehova”. Hebr.: ’Adhonạj Jehowịh; LXXB(grek.): Adōnaiẹ kỵrie; lat.: Dọmine Dẹus. Se Tillägg 1E.
”och jag skall hämnas på främlingarna (filistéerna) med en enda hämnd för mina båda ögon”, LXXA; Vg: ”så att jag kan hämnas på mina fiender och ta en enda hämnd för förlusten av två ögon”.