Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Daniel 6:1–28

 Darịus fann det lämpligt att sätta 120 satraper över kungariket för att de skulle finnas över hela riket;+  och över dem tre höga ämbetsmän, av vilka Daniel var en,+ för att dessa satraper+ fortlöpande skulle avge rapport till dem och för att kungen inte skulle lida förlust.+  Då utmärkte sig+ denne Daniel ständigt framför de höga ämbetsmännen och satraperna, eftersom en osedvanlig ande* var i honom;+ och kungen hade för avsikt att upphöja honom över hela kungariket.  Vid den tiden sökte de höga ämbetsmännen och satraperna ständigt finna någon förevändning för en anklagelse mot Daniel i förbindelse med kungariket;+ men de kunde inte finna någon som helst förevändning för en anklagelse eller något som helst ohederligt, eftersom han var pålitlig och det inte fanns någon försumlighet eller något ohederligt hos honom.+  Följaktligen sade dessa män: ”Vi kommer inte att finna någon som helst förevändning för en anklagelse mot denne Daniel, såvida vi inte kan finna en sådan mot honom i hans Guds* lag.”+  Följaktligen kom dessa höga ämbetsmän och satraper i samlad trupp in till kungen,+ och detta är vad de sade till honom: ”O kung Darịus, må du leva för oöverskådliga tider.+  Alla de höga ämbetsmännen i kungariket, prefekterna och satraperna, de höga kungliga ämbetsmännen och ståthållarna, har rådslagit med varandra om att fastställa en kunglig stadga+ och sätta ett förbud i kraft, att vemhelst som under trettio dagar ber en bön till någon gud eller människa,* utom till dig, o kung, skall kastas i lejongropen.+  Nu, o kung, må du fastställa stadgan och underteckna skrivelsen,+ för att den inte må ändras, i enlighet med medernas och persernas lag,+ som inte kan upphävas.”+  I överensstämmelse med detta undertecknade kung Darịus skrivelsen och förbudet.+ 10  Men så snart Daniel hade fått veta att skrivelsen hade undertecknats gick han in i sitt hus, och medan han hade fönstren i sin takkammare öppna mot Jerusalem+ föll han ner, ja tre gånger om dagen,+ på sina knän och bad+ och frambar lovprisning inför sin Gud,*+ så som han regelbundet hade gjort dessförinnan.+ 11  I den stunden trängde sig dessa män in och fann Daniel i färd med att be och bönfalla om ynnest inför sin Gud.+ 12  Därpå trädde de fram och sade inför kungen beträffande kungens förbud: ”Finns det inte ett förbud som du har undertecknat, att varje människa som under trettio dagar ber en bön till någon gud eller människa, utom till dig, o kung, skall kastas i lejongropen?”+ Kungen svarade och sade: ”Saken står fast i enlighet med medernas och persernas lag, som inte kan upphävas.”+ 13  Omedelbart svarade de och sade inför kungen: ”Daniel,+ som är en av de landsflyktiga* från Juda,+ har inte fäst avseende vid dig, o kung, eller vid det förbud som du har undertecknat, utan tre gånger om dagen ber han sin bön.”+ 14  Följaktligen, så snart kungen hörde detta, misshagade det honom mycket,+ och han inriktade sitt sinne på Daniel för att rädda honom;+ och ända till solens nedgång bemödade han sig om att befria honom. 15  Till slut kom dessa män i samlad trupp in till kungen, och de sade till kungen: ”Vet, o kung, att enligt medernas och persernas lag får inget förbud+ och ingen stadga som har fastställts av kungen ändras.”+ 16  Då gav kungen befallning,* och man hämtade Daniel och kastade honom i lejongropen.+ Kungen tog till orda och sade till Daniel: ”Din Gud,* som du med ihärdighet* tjänar, han må rädda dig.”+ 17  Och man hämtade en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sin signetring och sina stormäns signetring, för att inget skulle ändras i Daniels fall.+ 18  Därpå gick kungen till sitt palats och tillbringade natten fastande,+ och inga musikinstrument* fördes in till honom, och sömnen flydde från honom.+ 19  I gryningen, så snart det blev ljust, steg kungen upp och skyndade i väg till lejongropen. 20  Och då han närmade sig gropen ropade han till Daniel med sorgsen röst. Kungen tog till orda och sade till Daniel: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare, har din Gud,* som du med ihärdighet+ tjänar, förmått rädda dig från lejonen?”+ 21  Genast svarade Daniel kungen: ”O kung, må du leva för oöverskådliga tider. 22  Min Gud+ sände sin ängel+ och tillslöt lejonens gap,+ och de har inte vållat mig fördärv, ty inför honom har jag befunnits vara oskyldig;+ och inte heller inför dig, o kung, har jag gjort något som var till skada.”+ 23  Då blev kungen mycket glad,+ och han befallde att man skulle lyfta upp Daniel ur gropen. Och Daniel lyftes upp ur gropen, och ingen som helst skada fann man på honom, eftersom han hade förtröstat på sin Gud.+ 24  Och kungen gav befallning, och man hämtade de män som hade anklagat Daniel*+ och kastade dem,+ deras söner och deras hustrur i lejongropen;+ och de hade inte nått gropens botten förrän lejonen hade fått övertaget över dem, och de krossade alla deras ben.+ 25  Därpå skrev kung Darịus* till alla folk, folkgrupper och språk som bor på hela jorden:+ ”Må er frid bli mycket stor!+ 26  Från mig har det utgått en befallning,+ att i varje herradöme i mitt kungarike skall människor bäva och frukta inför Daniels Gud.+ Ty han är den levande Guden och den som består till oöverskådliga tider,+ och hans kungarike+ är ett kungarike som inte skall fördärvas,+ och hans herradöme* varar för evigt.*+ 27  Han räddar och befriar+ och utför tecken och under i himlen+ och på jorden,+ ty han har räddat Daniel ur lejonens våld.”* 28  Och denne Daniel hade framgång i Darịus* kungarike+ och i persern Cyrus* kungarike.+

Fotnoter

”ande”. Aram.: rụach; LXXBagster(grek.): pneuma; lat.: spịritus.
”hans Guds”. Aram.: ’Elahẹh; lat.: Dẹi sụi.
gud eller människa”. Aram.: ’elạh we’enạsh; lat.: dẹo et họmine.
”sin Gud”. Aram.: ’Elahẹh.
Se not till 2:25.
Ordagr.: ”Då sade kungen”.
”Din Gud”. Aram.: ’Elahạkh; LXXBagster(grek.): Ho Theọs sou; lat.: Dẹus tụus.
”med ihärdighet”. El.: ”ständigt”, ”oavbrutet”.
El.: ”danserskor”; el.: ”älskarinnor”.
Se not till v. 16, ”Din Gud”.
El.: ”hade baktalat (förtalat, angett) Daniel”. Ordagr.: ”hade ätit stycken av Daniel”, dvs. köttstycken som slitits ur hans kropp.
El.: ”Dareios”. Se not till 5:31, ”Darius”.
El.: ”och hans suveränitet”. Aram.: wesholtanẹh. Jfr not till Ps 103:22.
Ordagr.: ”[är] intill slutet”.
Ordagr.: ”hand”.
El.: ”Dareios”. Se not till 5:31, ”Darius”.
El.: ”Kyros”. Se not till 1:21.