Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Daniel 4:1–37

 ”Kung Nebukadnẹssar till alla de folk, folkgrupper och språk som bor på hela jorden:+ Må er frid bli stor.+  De tecken och under som den högste Guden har gjort med mig har jag funnit för gott att tillkännage.+  Storslagna är hans tecken, mäktiga hans under!+ Hans kungarike är ett kungarike som består till oöverskådlig tid,+ och hans herravälde varar från generation till generation.+ 4*  Jag, Nebukadnẹssar, levde sorglös+ i mitt hus och var väl tillfreds i mitt palats.+  Då såg jag en dröm som gjorde mig rädd.+ Och tankebilderna, som uppstod hos mig medan jag låg på min säng, och mitt huvuds syner förskräckte mig.+  Och jag utfärdade en befallning om att alla de visa i Babylon skulle föras in till mig, för att de skulle låta mig få veta uttydningen av drömmen.+  Då kom de magiutövande prästerna, besvärjarna, kaldéerna+ och astrologerna+ in; och jag berättade drömmen för dem, men dess uttydning lät de mig inte få veta.+  Och till sist kom Daniel inför mig, han vars namn är Beltesạssar+ efter min guds namn+ och i vilken de heliga gudarnas ande* är;+ och jag berättade drömmen för honom:  ’Beltesạssar, föreståndare för de magiutövande prästerna,+ eftersom jag vet att de heliga gudarnas ande är i dig+ och att det inte finns någon hemlighet* alls som vållar dig bekymmer,+ så berätta för mig synerna i min dröm som jag har sett och dess uttydning.+ 10  Detta är mitt huvuds syner som jag såg medan jag låg på min säng,+ och se, det var ett träd+ mitt på jorden, och dess höjd var kolossal.+ 11  Trädet växte och blev starkt, och det blev så högt att det till slut nådde ända till himlen, och det syntes* till hela jordens yttersta ände.+ 12  Dess lövverk var skönt, och det bar mycket frukt, och det fanns föda åt alla på det. Under det sökte markens djur+ skugga,+ och på dess grenar bodde himlens fåglar,+ och allt kött livnärde sig av det. 13  Jag såg vidare i mitt huvuds syner medan jag låg på min säng, och se, en väktare,*+ ja en helig,+ som kom ner från himlen. 14  Han ropade med hög röst,* och detta är vad han sade: ”Hugg ner trädet,+ och hugg av dess grenar. Riv bort dess lövverk, och strö ut dess frukt. Djuren skall fly från skuggan under det och fåglarna från dess grenar.+ 15  Men låt stubben med rötterna* vara kvar i jorden, ja i band av järn och av koppar, bland markens gräs; och den skall fuktas av himlens dagg, och den skall ha sin lott med djuren bland det som växer på jorden.+ 16  Dess hjärta skall förändras från att vara en människas, och den skall få ett djurs hjärta,+ och sju tider*+ skall gå fram över den. 17  Genom väktarnas*+ förordning är denna sak, och genom de heligas uttalande är denna begäran, för att de levande skall inse att den Högste är härskare* i mänsklighetens* kungarike+ och att han ger det åt vem han vill+ och sätter till och med den ringaste av människorna* över det.”+ 18  Detta var den dröm som jag, kung Nebukadnẹssar, såg; och du, Beltesạssar, säg vad uttydningen är, ty ingen av de andra visa i mitt kungarike är i stånd att låta mig få veta uttydningen.+ Men du är i stånd till det, eftersom heliga gudars ande* är i dig.’+ 19  Då blev Daniel, vars namn var Beltesạssar,+ för ett ögonblick gripen av förfäran, och hans tankar förskräckte honom.+ Kungen tog till orda och sade: ’Beltesạssar, låt inte drömmen och uttydningen förskräcka dig.’+ Beltesạssar svarade och sade: ’Min herre,* må drömmen gälla dem som hatar dig, och dess uttydning dina motståndare.+ 20  Det träd som du såg och som växte sig stort och blev starkt och som blev så högt att det till slut nådde ända till himlen och som var synligt för hela jorden+ 21  och som hade ett skönt lövverk och bar mycket frukt och på vilket det fanns föda åt alla och under vilket markens djur bodde och på vars grenar himlens fåglar hade sina bon,+ 22  det är du, o kung,+ ty du har vuxit dig stor och blivit stark, och din storhet har tilltagit och nått till himlen+ och ditt herravälde till jordens yttersta ände.+ 23  Och att kungen såg en väktare,* ja en helig,+ som kom ner från himlen och som sade: ”Hugg ner trädet, och fördärva det. Men låt stubben med rötterna vara kvar i jorden, dock i band av järn och av koppar, bland markens gräs, och den skall fuktas av himlens dagg, och den skall ha sin lott med markens djur, tills sju tider* har gått fram över den”+ 24  detta är uttydningen, o kung, och det är den Högstes+ förordning+ som skall drabba min herre* kungen.+ 25  Ja, dig skall man driva bort från människorna, och hos markens djur skall din boning vara,+ och växter skall du få att äta som tjurarna;+ och av himlens dagg skall du fuktas, och sju tider*+ skall gå fram över dig, tills du inser att den Högste är härskare* i mänsklighetens* kungarike+ och att han ger det åt vem han vill.+ 26  Och eftersom man sade att trädets stubbe med rötterna skulle vara kvar,+ skall ditt kungarike vara säkerställt åt dig sedan du har insett att det är himlen som har makten.+ 27  Därför, o kung, må mitt råd synas dig gott:+ avlägsna dina synder genom rättfärdighet+ och din missgärning genom att visa barmhärtighet mot de fattiga.+ Kanske skall det ske en förlängning av din välgång.’”+ 28  Allt detta drabbade kung Nebukadnẹssar.+ 29  När det hade gått tolv månmånader, hände det sig att han gick omkring på det kungliga palatset i Babylon. 30  Kungen tog till orda och sade:+ ”Är inte detta det stora Babylon som jag har byggt till kungligt residens i kraft av min makt+ och till ära för mitt majestät?”+ 31  Medan ordet ännu var i kungens mun kom en röst ner från himlen: ”Till dig sägs det, o kung Nebukadnẹssar: ’Kungariket har gått ifrån dig,+ 32  och från människorna driver man bort dig, och hos markens djur skall din boning vara.+ Växter skall du få att äta som tjurarna, och sju tider* skall gå fram över dig, tills du inser att den Högste är härskare* i mänsklighetens* kungarike och att han ger det åt vem han vill.’”+ 33  I det ögonblicket+ uppfylldes just det ordet på Nebukadnẹssar, och han drevs bort från människorna, och han började äta växter som tjurarna, och hans kropp fuktades av himlens dagg, tills hans hår blev långt som örnfjädrar och hans naglar blev som fågelklor.+ 34  ”Och när dagarna hade gått+ lyfte jag, Nebukadnẹssar, upp mina ögon mot himlen,+ och jag fick mitt förstånd tillbaka; och jag välsignade den Högste,+ och jag lovprisade och ärade honom som lever till oöverskådlig tid,+ därför att hans herravälde är ett herravälde som består till oöverskådlig tid och hans kungarike varar från generation till generation.+ 35  Och alla jordens invånare betraktas som blott ingenting,+ och han gör vad han vill* med himlens här och jordens invånare.+ Och det finns ingen som kan hejda hans hand+ eller som kan säga till honom: ’Vad gör du?’+ 36  I samma stund fick jag tillbaka mitt förstånd, och till ära för mitt kungarike fick jag mitt majestät och min glans tillbaka;+ och mina höga kungliga ämbetsmän och mina stormän uppsökte mig, och jag blev återinsatt över mitt kungarike, och dessutom fick jag en utomordentlig storhet.+ 37  Jag, Nebukadnẹssar, lovprisar och upphöjer och ärar nu himlens Kung,+ därför att alla hans gärningar är sanning och hans vägar är rättvisa*+ och därför att han är i stånd att förödmjuka dem som vandrar i stolthet.”+

Fotnoter

I MLXXBagsterVg börjar kap. 4 här.
Se not till v. 18.
”hemlighet”. Aram.: raz; Th(grek.): mystẹ̄rion; lat.: sacramẹntum.
Ordagr.: ”och synen av det [var]”.
”en väktare”. Aram.: ‛ir; LXXBagster(grek.): eir; grek.: ạggelos, ”en ängel”; lat.: vịgil.
Ordagr.: ”med (handlings)kraft”.
”stubben med rötterna”. El.: ”dess rotstock”.
El.: ”fastställda (bestämda) tider”; el.: ”tidsperioder”. Aram.: ‛iddanịn; grek.: ẹtē, ”år”; LXXBagster(grek.): kairoi, ”fastställda tider”; lat.: tẹmpora, ”tider”. ”År”, GB, sid. 918; BDB, sid. 1105; KBL, sid. 1106; HAL, sid. 1756; Lexicon Linguae Aramaicae Veteris Testamenti, utgiven av E. Vogt, Rom 1971, sid. 124. Märk att ”sju tider”, motsvarande sju år, är två gånger tre och en halv tid. Jfr noter till 7:25, ”... och en halv tid”, och 12:7, ”... och en halv”.
”väktarnas”. Aram.: ‛irịn; LXXBagster(grek.): eir; lat.: vịgilum.
”är härskare”. El.: ”härskar”. Aram.: shallịt.
”mänsklighetens”. Aram.: ’anowshạ’.
”och ... till och med den ringaste av människorna”. Aram.: ushefạl ’anashịm (plur. av ’enạsh).
”gudars ande”. Aram.: ruach-’elahịn; lat.: spịritus deọrum.
”Min herre”. Aram.: marị’j.
”en väktare”. Aram.: ‛ir; LXXBagster(grek.): eir; lat.: vịgilem.
Se not till v. 16.
”min herre”. Aram.: marị’j.
Se not till v. 16.
”är härskare”. El.: ”härskar”.
El.: ”människornas”. Aram.: ’anashạ’.
Se not till v. 16.
”är härskare”. El.: ”härskar”.
Se not till v. 25, ”mänsklighetens”.
El.: ”och ... som han önskar”. Aram.: ukhemitsbejẹh, en infinitiv.
El.: ”är rätt (dom)”. Aram.: din.