Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Ordspråksboken 14:1–35

14  Den kvinna som äger sann vishet bygger upp sitt hus,+ men den dåraktiga river ner det med egna händer.+  Den som vandrar rättrådigt fruktar Jehova,+ men den som går krokiga vägar föraktar Honom.+  Högmodets käpp är i dårens mun,+ men de visas läppar vaktar dem.+  Där det inte finns nötkreatur är krubban tom, men genom tjurens kraft blir skörden riklig.  Ett troget vittne ljuger inte,+ men ett falskt vittne slungar ut lögner.+  Den hånfulle söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.+  Gå bort från den enfaldige mannen,+ ty där lär du inte känna kunskapens läppar.+  Den klokes vishet är att förstå sin väg,+ men de enfaldigas dårskap är bedrägeri.+  De som tar lätt på överträdelse är dårar,*+ men bland de rättrådiga är det samförstånd.*+ 10  Hjärtat ensamt känner själens bitterhet,+ och ingen främling har del i dess glädje. 11  De ondskefullas hus skall förintas,+ men de rättrådigas tält skall blomstra.+ 12  En väg kan tyckas vara rätt i en mans ögon+ – dess slut är dock dödens vägar.+ 13  Även under skratt kan hjärtat känna smärta,+ och glädjen slutar i bedrövelse.+ 14  Den som har ett trolöst hjärta mättas av sina egna vägar,+ och den gode mannen av sina handlingar.+ 15  Den oerfarne tror varje ord,*+ men den kloke aktar på sina steg.+ 16  Den vise fruktar och vänder sig bort från det onda,+ men den enfaldige blir förgrymmad och självsäker.+ 17  Den som är snar till vrede handlar dåraktigt,+ men den man som har tankeförmåga blir hatad.+ 18  De oerfarna får dårskap i arv,+ men de kloka bär kunskap som huvudprydnad.+ 19  De onda måste böja sig ner för de goda,+ de gudlösa vid den rättfärdiges portar. 20  Den fattige blir hatad till och med av sina närmaste,+ men den rikes vänner är många.+ 21  Den som föraktar sin medmänniska syndar,+ men lycklig är den som visar de nödställda ynnest.+ 22  Kommer inte de som tänker ut ont att fara vilse?+ Men de som tänker ut gott finner kärleksfull omtanke* och sannfärdighet.+ 23  Av allt slags möda kommer vinning,+ men läpparnas ord leder bara till armod. 24  De visas krona är deras rikedom; de enfaldigas dårskap är och förblir dårskap.+ 25  Ett sannfärdigt vittne* befriar själar,+ men ett svekfullt vittne* slungar ut lögner.+ 26  I fruktan för Jehova finns det stark tillit,+ och det finns en tillflykt för sönerna.+ 27  Fruktan för Jehova är en källa till liv;+ den vänder en bort från dödens snaror.+ 28  Talrik befolkning är till prydnad för en kung,+ men brist på folk är en furstes undergång.+ 29  Den som är sen till vrede har urskillning i rikt mått,+ men den som är otålig* upphöjer dårskap.+ 30  Ett lugnt hjärta är kroppens liv,+ men svartsjuka är röta i benen.+ 31  Den som bedrar den ringe har smädat Honom som har gjort honom,+ men den som visar den fattige ynnest ärar Honom.+ 32  Den gudlöse stöts omkull på grund av sin ondska,+ men den rättfärdige finner tillflykt i sin ostrafflighet.*+ 33  I den förståndiges hjärta vilar visheten,+ och mitt ibland enfaldiga blir den känd. 34  Rättfärdighet upphöjer en nation,+ men synd vanhedrar folkgrupper.+ 35  Kungen finner välbehag i den tjänare som handlar med insikt,+ men hans förgrymmelse drabbar den som handlar skamligt.+

Fotnoter

El.: ”Dårar hånar skuld”.
El.: ”välvilja”.
El.: ”sak”. Hebr.: davạr.
El.: ”lojal kärlek”.
Ordagr.: ”Ett sanningsvittne”. Hebr.: ‛edh ’emẹth.
”ett svekfullt vittne”. Ordagr.: ”svek”, ”svekfullhet”, dvs. ett vittne som övar svek, en menedare. Hebr.: mirmạh.
Ordagr.: ”men en som är kort av ande”. Hebr.: uqetsar-rụach.
”ostrafflighet (oförvitlighet)”, genom en rättelse av M i överensstämmelse med LXXSy; M: ”död”.