Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Ordspråksboken 13:1–25

13  En son är vis där det finns en fars tuktan,+ men den hånfulle har inte hört förebråelse.+  Av sin muns frukt äter en man det som är gott,+ men förrädarnas själ* är våld.+  Den som vaktar sin mun bevarar sin själ.+ Den som vitt öppnar sina läppar råkar i fördärvet.+  Den late är lysten, men hans själ får ingenting.+ De flitigas själ däremot blir fet.+  Den rättfärdige hatar falska ord,+ men de ondskefulla handlar skamligt och drar vanheder över sig.+  Rättfärdighet skyddar den vars väg är klanderfri,+ men ondska störtar omkull syndaren.*+  Det finns de som ger sig ut för att vara rika, men de har ingenting;+ det finns de som ger sig ut för att vara fattiga, och ändå har de många värdefulla ting.  En mans rikedom är lösen för hans själ,+ men den fattige hör inte några hårda ord.+  De rättfärdigas ljus gläder sig,+ men de ondskefullas lampa slocknar.+ 10  Genom förmätenhet vållar man bara strid,+ men hos dem som rådgör med varandra finns vishet.+ 11  Välstånd som härrör från tomhet krymper till ingenting,+ men den som samlar med handen ser tillväxt.+ 12  När det som är ens förväntan fördröjs blir hjärtat sjukt,+ men när det efterlängtade kommer är det ett livets träd.+ 13  Den som föraktar ordet+ blir fråntagen den pant han har lämnat, men den som fruktar budet blir belönad.+ 14  Den vises lag är en källa* till liv;+ den vänder en bort från dödens snaror.+ 15  God insikt skänker ynnest,+ men förrädarnas väg är knagglig.*+ 16  Var och en som är klok handlar med kunskap,+ men den som är enfaldig sprider dårskap omkring sig.+ 17  En ondskefull budbärare störtar i olycka,+ men ett troget sändebud ger läkedom.+ 18  Fattigdom och vanära drabbar den som nonchalerar tuktan,+ men den som ger akt på tillrättavisning blir ärad.+ 19  Uppfylld önskan är välbehaglig för själen;+ men för de enfaldiga är det avskyvärt att vända sig bort från det onda.+ 20  Den som vandrar med de visa blir vis,+ men den som umgås med de enfaldiga går det illa.+ 21  Syndarna förföljs av olycka,+ men de rättfärdiga lönas med gott.+ 22  Den gode lämnar arv åt sonsöner, men syndarens förmögenhet förvaras åt den rättfärdige.+ 23  De fattigas plöjda mark ger rikligt att äta,+ men det finns de som rycks bort då rättvisa saknas.+ 24  Den som håller tillbaka sin käpp hatar sin son,+ men den som älskar honom ser efter honom med tuktan.+ 25  Den rättfärdige äter tills hans själ är mätt,+ men de ondskefullas mage är tom.+

Fotnoter

”men ... själ (person, innersta önskan)”. Hebr.: wenẹfesh; grek.: psykhai (plur.) de; lat.: ạnima autem.
Genom en texträttelse; M förefaller lyda: ”men ondska förvränger ett syndoffer”.
El.: ”brunn”. Hebr.: meqọ̄r.
”knagglig (ojämn)”, enl. förslag i BDB, sid. 451; genom en rättelse av M: ”deras olycka”.