Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Ordspråksboken 1:1–33

 Ordspråk+ av Salomo,+ Davids son,+ Israels kung,+  skrivna för att man skall lära känna vishet+ och tuktan,+ för att man skall förstå förståndiga ord,+  för att man skall ta emot tuktan*+ som ger insikt,+ rättfärdighet,+ rätt+ och rättrådighet,+  för att ge de oerfarna klokhet,+ den unge mannen kunskap+ och tankeförmåga.+  Den vise lyssnar och tillägnar sig mera undervisning,+ och förståndig är den som skaffar sig skicklig vägledning,+  så att han förstår ordspråk och gåtfullt tal,+ de visas ord+ och gåtor.+  Fruktan för Jehova är början till kunskap.+ Dårarna föraktar vishet och tuktan.+  Lyssna, min son, till din fars tuktan,+ och överge inte din mors lag.+  Ty de är en behagfull krans för ditt huvud+ och en vacker kedja kring din hals.+ 10  Min son, ge inte efter om syndare försöker förleda dig.+ 11  Om de säger: ”Kom med oss. Låt oss lägga oss i bakhåll efter blod.+ Låt oss utan orsak ligga på lur efter de oskyldiga.+ 12  Låt oss sluka dem levande+ som Sheọl,*+ ja hela, som dem som far ner i gravens djup.*+ 13  Låt oss finna alla slags dyrbara ting.+ Låt oss fylla våra hus med byte.+ 14  Dela du med oss vår lott. Vi skall alla ha samma penningpung”+ 15  – min son, slå inte följe med dem på vägen.+ Håll din fot borta från deras stig.+ 16  Ty deras fötter löper efter det som är ont,+ och de är snara att utgjuta blod.+ 17  Det är ju meningslöst att breda ut fångstnätet inför ögonen på det som har vingar.+ 18  Därför lägger de sig i bakhåll efter blodet från dessa;+ de lägger sig på lur efter deras själar.*+ 19  Sådana är stigarna för alla som skaffar sig orätt vinning.+ Den tar bort sina ägares själ.+ 20  Den sanna visheten+ ropar högt på gatan.+ På torgen låter den* höra sin röst.+ 21  I övre änden av de bullrande gatorna* ropar den.+ Vid ingångarna till stadens portar talar den sina ord:+ 22  ”Hur länge skall ni oerfarna älska oerfarenheten,+ och hur länge skall ni hånfulla njuta av att håna+ och ni enfaldiga hata kunskap?+ 23  Vänd om vid min tillrättavisning.+ Då skall jag låta min ande sprudla fram till er;+ jag skall göra mina ord kända för er.+ 24  Jag har ropat, men ni vägrar att lyssna,+ jag har räckt ut min hand, men ingen ger akt,+ 25  och ni nonchalerar alla mina råd+ och tar inte emot min tillrättavisning.+ 26  Därför skall också jag skratta åt er olycka,+ jag skall hånle när det som ni känner skräck för kommer,+ 27  när det som ni känner skräck för kommer som ett oväder och er olycka når hit som en stormvind,+ när nöd och svåra tider kommer över er.+ 28  Vid den tiden skall de ropa på mig, men jag skall inte svara;+ de skall söka mig, men de skall inte finna mig,+ 29  eftersom de hatade kunskap+ och inte valde fruktan för Jehova.+ 30  De tog inte emot mitt råd;+ de ringaktade all min tillrättavisning.+ 31  Därför skall de få äta frukterna av sitt uppförande,*+ och de skall mättas av sina egna planer.+ 32  Ty de oerfarnas avfällighet+ dräper dem,+ och de enfaldigas sorglöshet tillintetgör dem.+ 33  Men den som lyssnar till mig skall bo i trygghet+ och inte behöva frukta olyckans skräck.”+

Fotnoter

El.: ”fostran”.
”som Sheol”. Hebr.: kish’ọ̄l; ”Sheol” motsvaras av grek.: haidēs; syr.: shiul; lat.: infẹrnus. Se Tillägg 4B.
”gravens djup”. Ordagr.: ”gropen”.
”efter deras själar (liv)”. Hebr.: lenafshothạm, plur.; lat.: cọntra ạnimas [plur.] sụas. Se Tillägg 4A.
El.: ”hon”, syftar på ”visheten”, som är fem. i hebr.
”Uppe på murarna”, LXX och genom en rättelse av M.
Ordagr.: ”sin väg”.