Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Hebréerna 6:1–20

 Låt oss därför, när vi nu har lämnat det första+ av läran om Kristus,+ skynda framåt mot mogenhet+ och inte på nytt lägga en grund,+ nämligen sinnesändring från döda gärningar+ och tro på Gud,+  läran om olika former av dop+ och om handpåläggning,+ de dödas uppståndelse+ och evig dom.+  Och detta vill vi göra, om nu Gud tillåter det.+  Det är nämligen omöjligt vad dem beträffar som en gång för alla har blivit upplysta+ och som har smakat den himmelska fria gåvan+ och som har fått andel i helig ande+  och som har smakat+ Guds goda ord och den kommande tingens ordnings* krafter,+  men som har avfallit,+ att återigen uppliva* dem till sinnesändring,+ eftersom de själva på nytt hänger Guds Son på pålen* och utsätter honom för offentlig skam.+  Den mark, till exempel, som dricker in det regn som ofta kommer på den och så frambringar växtlighet lämplig för dem som den också odlas för,+ får till gengäld välsignelse från Gud.  Men om den bär törnen och tistlar, då förkastas den och är nära förbannelse;+ och det slutar med att den bränns av.+  Men i ert fall, ni älskade, är vi övertygade om vad som är bättre och vad som medför räddning, fast vi nu talar på detta sätt. 10  Ty Gud är inte orättvis,* så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn+ genom att ni har tjänat* de heliga+ och fortsätter att tjäna dem. 11  Men vi önskar att var och en av er skall visa samma flit,* så att ni intill slutet*+ kan ha full visshet+ i hoppet,+ 12  för att ni inte skall bli tröga+ utan bli efterliknare+ av dem som genom tro och tålamod* ärver löftena.+ 13  Ty när Gud gav sitt löfte åt Abraham,+ svor+ han vid sig själv, eftersom han inte kunde svära vid någon större, 14  och sade: ”Sannerligen, jag skall rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.”+ 15  Och så erhöll Abraham,* sedan han hade visat tålamod, detta löfte.+ 16  Ty människor svär vid en som är större,+ och deras ed gör slut på varje dispyt, eftersom den är en laglig garanti för dem.+ 17  När nu Gud hade för avsikt att i ännu rikare mått visa löftets arvingar+ hur oföränderligt hans beslut är,+ trädde han på det sättet emellan* med en ed, 18  för att vi som har sökt den säkra tillflykten, genom två oföränderliga ting i vilka det är omöjligt för Gud att ljuga,+ skulle ha en stark uppmuntran att gripa tag om det hopp+ som ligger framför oss. 19  Detta hopp+ har vi som ett själens ankare, både säkert och fast, och det går in innanför* förhänget,+ 20  dit en förelöpare har gått in till förmån för oss,+ Jesus, som har blivit överstepräst efter Melkisẹdeks sätt för evigt.+

Fotnoter

”tingens ordnings”. El.: ”tidsålderns”. Grek.: aiọ̄nos; lat.: saeculi; J17,18,22(hebr.): ha‛ōlạm (med bestämd artikel), ”tingens ordnings”.
El.: ”väcka”. Ordagr.: ”förnya”.
”eftersom de ... på nytt hänger ... på pålen”. Grek.: anastaurountas. Se Tillägg 5C.
El.: ”orättfärdig”.
”genom att ni har tjänat (betjänat)”. Grek.: diakonẹ̄santes.
Ordagr.: ”brådska”, ”skyndsamhet”. Grek.: spoudẹ̄n.
”intill slutet”. Grek.: ạkhri tẹlous.
”tålamod”. El.: ”långmodighet”. Grek.: makrothymịas, av makrọs, ”lång”, och thymọs, ”humör”.
Ordagr.: ”han”.
”trädde han ... emellan”, dvs. som medlare. Ordagr.: ”medlade han ...”.
El.: ”och det når in på andra sidan om”.