Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Apostlagärningarna 26:1–32

26  Agrịppa+ sade till Paulus: ”Du har min tillåtelse att föra din talan.” Då slog Paulus ut med handen+ och började tala till sitt försvar:+  ”Kung Agrịppa, jag skattar mig lycklig att det är inför dig som jag i dag skall försvara mig beträffande allt som jag anklagas för+ av judar,  särskilt därför att du är verklig kännare av judarnas alla seder+ och tvistefrågor. Därför ber jag dig lyssna på mig med tålamod.  Beträffande mitt levnadssätt+ alltifrån ungdomen, hur mitt liv har varit från början bland folk av min nation och i Jerusalem, så vet ju alla judar  som förut har känt till mig från första stunden, om de bara vill vittna, att jag har levt som farisé+ enligt den strängaste sekten+ i vår form av gudsdyrkan.*  Och ändå står jag nu och skall dömas för hoppet+ om det som Gud har lovat+ våra förfäder,  medan vårt folks tolv stammar hoppas nå fram till uppfyllelsen av detta löfte genom att med intensitet* ägna honom helig tjänst* natt och dag.+ Det är för det hoppets skull, o kung, som jag anklagas+ av judar.  Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?+  Jag för min del tänkte faktiskt inom mig att jag på många sätt borde bekämpa nasarén Jesu namn; 10  och det gjorde jag också i Jerusalem, och många av de heliga spärrade jag in i fängelser,+ eftersom jag hade fått bemyndigande till det av de främsta prästerna;+ och när de skulle avrättas, röstade jag för det.* 11  Och i alla synagogorna+ har jag genom att straffa dem många gånger försökt tvinga dem att avsvära sig sin tro; och i mitt stora raseri mot dem gick jag så långt att jag förföljde dem till och med i städer utanför landet. 12  När jag under dessa strävanden var på väg till Damaskus+ med myndighet och en fullmakt från de främsta prästerna, 13  såg jag vid middagstid på vägen, o kung, ett ljussken från himlen, klarare än solens glans, omstråla mig och dem som färdades tillsammans med mig.+ 14  Och när vi alla hade fallit till marken, hörde jag en röst säga till mig på det hebreiska språket: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Att hålla i med att spjärna mot pikstaven gör det svårt för dig.’+ 15  Men jag sade: ’Vem är du, Herre?’ Och Herren sade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer.+ 16  Men stig upp och stå på dina fötter.+ I detta syfte har jag nämligen visat mig för dig för att utvälja dig till en tjänare och ett vittne+ både om vad du har sett och om vad jag skall låta dig se beträffande mig; 17  medan jag befriar dig från detta folk och från de nationer som jag nu sänder dig till+ 18  för att öppna deras ögon,+ för att vända dem från mörker+ till ljus+ och från Satans myndighet+ till Gud, för att de skall få förlåtelse för synder+ och ett arv+ bland dem som är helgade+ genom tron på mig.’ 19  Därför, kung Agrịppa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen,+ 20  utan både till dem i Damaskus+ först och till dem i Jerusalem+ och över hela Judeens land och till nationerna+ gick jag med budskapet att de skulle ändra sinne och vända sig till Gud genom att utföra gärningar som svarar mot sinnesändringen.*+ 21  På grund av detta grep judar mig i templet och försökte ta livet av mig.+ 22  Eftersom jag emellertid har erhållit den hjälp+ som kommer från Gud, fortsätter jag till denna dag att vittna för både små och stora, men jag säger inget annat än vad både profeterna+ och Mose+ har sagt skulle komma att inträffa, 23  nämligen att Messias* skulle lida+ och att han, som den förste att bli uppväckt+ från de döda,* skulle komma att förkunna ljus+ både för detta folk och för nationerna.”+ 24  När han nu sade detta till sitt försvar, sade Festus med hög röst: ”Du håller på att bli galen,+ Paulus! Den stora lärdomen driver dig till galenskap!” 25  Men Paulus sade: ”Jag håller inte på att bli galen, högt ärade Festus, utan jag uttalar ord av sanning och ett sunt sinne. 26  I själva verket känner kungen, som jag nu talar till med frimodighet, mycket väl till dessa ting; jag är nämligen övertygad om att inget av detta undgår hans uppmärksamhet; det har ju inte tilldragit sig i någon avkrok.+ 27  Tror du, kung Agrịppa, på profeterna? Jag vet att du tror.”+ 28  Men Agrịppa sade till Paulus: ”På kort tid skulle du övertala mig att bli kristen.”* 29  Då sade Paulus: ”Jag kunde önska inför Gud att inte bara du, utan också alla som hör mig i dag, antingen det tar kort tid eller lång tid, skulle bli sådana som också jag är, med undantag av dessa bojor.” 30  Och kungen reste sig, och det gjorde också ståthållaren och Berenịke och de män som satt tillsammans med dem. 31  Men när de drog sig tillbaka, började de tala med varandra och sade: ”Den mannen gör ingenting som förtjänar död+ eller bojor.” 32  Dessutom sade Agrịppa till Festus: ”Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat+ till kejsaren.”*

Fotnoter

El.: ”sekten i vår religion”. Lat.: sẹctam nọstrae religiọnis.
El.: ”med iver”.
Ordagr.: ”ägna (utföra) helig tjänst”, dvs. utan dativobjekt. J13-17: ”tjäna (tillbe, dyrka) Jehova”.
Ordagr.: ”kastade jag en (liten) sten”, dvs. en sten som man avgav sin röst med, en omröstningssten. Grek.: psẹ̄fon. Se not till Upp 2:17, ”en ... sten”.
El.: ”ångern”, ”omvändelsen”, ”bättringen”. Grek.: tēs metanoias.
El.: ”Kristus”. Grek.: ho khristọs.
Ordagr.: ”som [den] förste ut ur dödas uppståndelse”.
”kristen”. Grek.: Khristianọn; lat.: Christiạnum.
El.: ”Caesar”.