Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Apostlagärningarna 25:1–27

25  När alltså Festus hade tillträtt+ som ståthållare över provinsen,* begav han sig tre dagar senare upp till Jerusalem från Caesarẹa;+  och de främsta prästerna och judarnas främsta män lämnade då en anmälan+ mot Paulus till honom. Och de började vädja till honom  och begärde som en ynnest åt sig, riktad mot Paulus, att han skulle låta hämta honom till Jerusalem; de förberedde nämligen ett bakhåll+ för att döda honom utefter vägen.  Men Festus svarade att Paulus skulle hållas i förvar i Caesarẹa och att han själv stod i begrepp att inom kort avresa dit.  ”Må därför de bland er som har makt”, sade han, ”resa ner med mig och anklaga honom,+ om något inte står rätt till med mannen.”  Så när han hade uppehållit sig bland dem inte mer än åtta eller tio dagar, reste han ner till Caesarẹa, och nästa dag satte han sig på domarsätet+ och befallde att Paulus skulle föras in.  När han kom dit, ställde sig de judar som hade kommit ner från Jerusalem runt omkring honom och riktade en mängd svåra beskyllningar mot honom+ utan att kunna ge bevis för dem.  Men Paulus sade till sitt försvar: ”Varken mot judarnas lag eller mot templet+ eller mot kejsaren* har jag begått någon synd.”+  Festus, som gärna ville vinna ynnest+ hos judarna, sade som svar till Paulus: ”Vill du bege dig upp till Jerusalem och dömas där inför mig beträffande dessa ting?”+ 10  Men Paulus sade: ”Jag står inför kejsarens+ domarsäte, och det är där jag bör dömas. Mot judarna har jag inget orätt gjort,+ som du nu också mycket väl får kännedom om. 11  Om jag å ena sidan verkligen är en förbrytare+ och har begått något som förtjänar döden,+ då ber jag inte att få slippa ifrån att dö; om å andra sidan inget av detta existerar som dessa män anklagar mig för, då kan ingen utlämna mig åt dem som en ynnestbevisning. Jag vädjar till kejsaren!”+ 12  Sedan Festus därefter hade talat med församlingen av rådgivare, svarade han: ”Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren skall du fara.” 13  När nu några dagar hade gått, kom kung Agrịppa* och Berenịke* till Caesarẹa för att avlägga ett artighetsbesök hos Festus. 14  Och då de uppehöll sig ett antal dagar där, lade Festus fram för kungen de saker som gällde Paulus och sade: ”Det är en viss man som av Felix har efterlämnats som fånge, 15  och då jag var i Jerusalem, gjorde judarnas främsta präster och äldste* en anmälan+ mot honom och begärde att han skulle dömas skyldig. 16  Men jag svarade dem att det inte är romersk sed att utlämna någon människa som en ynnestbevisning, förrän den anklagade får möta sina anklagare+ ansikte mot ansikte och får tillfälle att tala till sitt försvar beträffande klagomålet. 17  När de därför samlades här, vållade jag inget dröjsmål, utan nästa dag satte jag mig på domarsätet och befallde att mannen skulle föras in. 18  När anklagarna tog plats, framförde de ingen anklagelse+ mot honom för sådana onda gärningar som jag hade förmodat. 19  De hade helt enkelt vissa dispyter med honom om sin egen tillbedjan+ av gudomligheten* och om en viss Jesus, som skall vara död men som Paulus gång på gång bestämt påstod skall vara vid liv.+ 20  Och då jag var rådvill beträffande dispyten om dessa ting, frågade jag om han skulle vilja bege sig till Jerusalem och dömas där angående dessa saker.+ 21  Men då Paulus vädjade+ om att bli hållen i förvar för att få sin sak avgjord av hans Majestät,* befallde jag att han skulle hållas i förvar tills jag kunde sända honom vidare till kejsaren.” 22  Här sade Agrịppa till Festus: ”Jag skulle också själv gärna vilja höra den mannen.”+ ”I morgon”, sade han, ”skall du få höra honom.” 23  Nästa dag kom alltså Agrịppa och Berenịke med stor pomp och ståt+ och gick in i audienssalen tillsammans med såväl militärbefälhavare* som framstående män i staden, och då Festus gav befallning fördes Paulus in. 24  Och Festus sade: ”Kung Agrịppa och alla ni män som är närvarande här tillsammans med oss, ni ser nu den man beträffande vilken hela hopen av judar gemensamt har hänvänt sig till mig både i Jerusalem och här och högljutt ropat att han inte borde få leva längre.+ 25  Men jag insåg att han inte hade begått något som förtjänar döden.+ Så när han själv vädjade+ till hans Majestät, beslöt jag att skicka i väg honom. 26  Men jag har inget bestämt att skriva om honom till min herre.* Därför har jag fört fram honom inför er, och särskilt inför dig, kung Agrịppa, för att jag, sedan det rättsliga förhöret har hållits,+ skall ha något att skriva. 27  Det tycks mig nämligen oförnuftigt att skicka i väg en fånge utan att också ange anklagelserna mot honom.”

Fotnoter

Dvs. Judeen med Caesarea som ståthållarens residensstad.
El.: ”Caesar”.
Dvs. Herodes Agrippa II.
Herodes Agrippa II:s syster, som levde i ett incestförhållande med honom.
El.: ”äldre män”. Grek.: presbỵteroi.
”tillbedjan av gudomligheten”. Ordagr.: ”demonfruktan”. Grek.: deisidaimonịas; lat.: superstitiọne; J17,18: ”tjänst för (dyrkan av) sin Gud”. Se not till 17:22.
”hans Majestät”. El.: ”Augustus”, ”kejsaren”, ”den Vördnadsvärde”. Grek.: Sebastou; lat.: Augụsti. Titel el. hedersnamn på kejsar Nero, den fjärde i raden av kejsare efter Octavianus, som var den förste som bar den titeln.
Ordagr.: ”kiliarker”.
El.: ”till Herren”.