Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Apostlagärningarna 17:1–34

17  De färdades nu genom Amfịpolis och Apollọnia och kom till Thessalonịke,+ där det fanns en judisk synagoga.  Så enligt sin vana+ gick Paulus in till dem, och under tre sabbater resonerade han med dem och utgick då från Skrifterna,+  och han förklarade och bevisade genom hänvisningar att det var nödvändigt för Messias* att lida+ och att uppstå från de döda,+ och han sade: ”Denne är Messias,+ denne Jesus, som jag nu förkunnar för er.”  Och några av dem blev övertygade+ och anslöt sig till Paulus och Silas,+ och det gjorde också ett stort antal greker som dyrkade Gud och inte så få av de främsta kvinnorna.  Men judarna, som blev svartsjuka,+ tog i sitt sällskap upp några onda män av dagdrivarna på torget och fick till stånd en pöbelhop och gav sig till att försätta staden i uppror.+ Och de stormade Jasons+ hus och försökte få tag på dem för att föra dem ut till mobben.  När de inte fann dem, släpade de Jason och några av bröderna till stadens styresmän* och ropade: ”De här männen som har omvälvt+ den bebodda jorden, de har nu också kommit hit,  och Jason har tagit emot dem som gäster. Och alla dessa män handlar i strid med kejsarens* förordningar+ och säger att det finns en annan kung,+ Jesus.”  De hetsade sannerligen upp folket och stadens styresmän, när de fick höra detta;  och först sedan de hade avkrävt Jason och de andra tillräcklig säkerhet* lät de dem gå. 10  Genast om natten+ sände bröderna både Paulus och Silas ut till Berẹa, och när de hade kommit dit, gick de in i judarnas synagoga. 11  Men judarna där var ädlare till sinnes än de i Thessalonịke, för de tog emot ordet med allra största villighet och forskade+ dagligen i Skrifterna+ för att veta om det förhöll sig så med dessa ting.+ 12  Därför kom många av dem till tro, liksom ganska många av de ansedda+ grekiska kvinnorna och av männen. 13  Men när judarna från Thessalonịke fick veta att Guds ord förkunnades av Paulus även i Berẹa, kom de också dit för att egga upp+ och hetsa+ massorna. 14  Då skickade bröderna genast i väg Paulus för att han skulle bege sig ända till havet;+ men både Silas och Timoteus stannade kvar där. 15  De som ledsagade Paulus förde honom emellertid ända till Athen, och sedan de hade fått ett bud till Silas och Timoteus+ att komma till honom så fort som möjligt, gav de sig av. 16  Medan nu Paulus väntade på dem i Athen, kom hans ande i honom att bli upprörd+ när han iakttog att staden var full av avgudabilder. 17  Därför började han resonera i synagogan med judarna+ och de andra som dyrkade Gud och varje dag på torget+ med dem som råkade vara där. 18  Men några av såväl de epikureiska som de stoiska filosoferna+ gav sig i ordskifte med honom, och somliga sade: ”Vad är det den här pratmakaren* skulle vilja ha sagt?”+ Andra: ”Han tycks vara en förkunnare av främmande gudomligheter.”* Det kom sig av att han förkunnade de goda nyheterna om Jesus och uppståndelsen.+ 19  Så tog de fast honom och förde honom till Areopạgen* och sade: ”Kan vi få veta vad denna nya lära+ som du förkunnar går ut på? 20  Du kommer ju med en del saker som är främmande för våra öron. Därför vill vi gärna få reda på vad det är fråga om.”+ 21  Alla athenare och de tillresande utlänningarna använde nämligen inte sin lediga tid till något annat än att berätta om något eller att höra på något nytt. 22  Då trädde Paulus fram i mitten av Areopạgen+ och sade: ”Athenare, jag ser att ni i allting tycks vara mer benägna än andra att frukta gudomligheterna.*+ 23  När jag till exempel gick förbi och noga betraktade era föremål för dyrkan, fann jag också ett altare på vilket man hade skrivit: ’Åt en okänd Gud’. Vad ni alltså ovetande ägnar gudhängivenhet åt, detta förkunnar jag för er. 24  Den Gud som har gjort världen och allt som är i den, han som verkligen är Herre över himmel och jord,+ han bor inte i tempel* gjorda med händer,+ 25  inte heller betjänas han av människohänder som om han behövde något,+ eftersom han själv åt alla ger liv+ och andedräkt+ och allt. 26  Och han har från en enda människa+ gjort varje nation+ av människor för att de skall bo på hela jordens yta,+ och han har förordnat om de fastställda tiderna+ och de bestämda gränserna för deras boende,+ 27  för att de skall söka Gud,+ om de skulle kunna treva sig fram till honom och verkligen finna honom,+ fastän han egentligen inte är långt borta från någon enda av oss. 28  Ty genom* honom har vi liv och rör oss och är till,+ som också några* av skalderna+ bland er har sagt: ’Vi är ju också hans ättlingar.’ 29  Då vi alltså är Guds ättlingar,+ bör vi inte föreställa oss att det Gudomliga väsendet*+ är likt guld eller silver eller sten, likt något som är skulpterat genom mänsklig konst och uppfinning.+ 30  Visst har Gud haft överseende med en sådan okunnighets tider,+ men nu underrättar han människorna om att de alla överallt bör ändra sinne,+ 31  eftersom han har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma+ den bebodda jorden* i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har gett alla en garanti för* detta genom att han har uppväckt+ honom från de döda.” 32  När de nu fick höra om en uppståndelse från de döda, var det några som började göra sig lustiga,+ medan andra sade: ”Vi vill höra dig tala om detta igen en annan gång.” 33  Så gick Paulus ut från deras mitt, 34  men några män slöt sig till honom och kom till tro, och bland dem var Dionysios, en medlem av Areopạgens domstol,*+ och en kvinna vid namn Dạmaris och några till.

Fotnoter

El.: ”Kristus”. Grek.: ton khristọn.
”stadens styresmän”. El.: ”politarkerna”. Grek.: tous politạrkhas, ”stadshärskarna”.
El.: ”Caesars”. Grek.: Kaisaros.
El.: ”tillräcklig borgen”. Lat.: sạtis, ”nog”.
”pratmakaren”. Ordagr.: ”den som plockar upp sädes- el. frökorn”. Grek.: ho spermolọgos.
Ordagr.: ”demoner”. Grek.: daimonịōn.
El.: ”Areskullen”. Grek.: Ạreion Pạgon; lat.: Ariọpagum.
”mer benägna än andra att frukta gudomligheterna”. Ordagr.: ”mer demonfruktande”. Grek.: deisidaimonestẹrous; lat.: superstitiosiọres, ”mer vidskepliga”. Grekerna betraktade demonerna som gudar, goda el. onda. Jfr not till 25:19.
El.: ”gudomliga boningar”. Grek.: naois; J17,22(hebr.): behēkhalọ̄th, ”i palats (tempel)”.
El.: ”i”.
”några”, nämligen Aratos och Kleanthes. Paulus citat är från lärodikten ”Fainomena” av Aratos och från en hymn till Zeus av Kleanthes.
”det Gudomliga väsendet”. Grek.: to theion, besläktat med theọs, ”Gud”; lat.: divịnum.
”den bebodda jorden”. Ordagr.: ”den bebodda”. Grek.: tēn oikoumẹnēn, fem. sing., med hänsyftning på jorden, som är fem. i grek.; lat.: ọrbem, ”runden (kretsen)”, dvs. jordens rund (krets). Se not till Jes 13:11, ”det fruktbara landet”.
El.: ”tro på”.
El.: ”Dionysios, en areopagit”.