Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Apostlagärningarna 15:1–41

15  Och några män kom ner från Judeen+ och började lära bröderna: ”Om ni inte blir omskurna+ enligt Moses sedvänja,+ kan ni inte bli räddade.”  Men när det uppstod stor oenighet och mycket diskuterande mellan dem å ena sidan och Paulus och Bạrnabas å den andra, ordnade man så att Paulus och Bạrnabas och några andra av dem skulle bege sig upp till apostlarna och de äldste* i Jerusalem+ angående denna tvistefråga.  Sedan dessa män alltså blivit ledsagade en bit på vägen av församlingen,+ färdades de vidare genom både Fenicien och Samarien och berättade i detalj om omvändelsen* av folk av nationerna,+ och de väckte stor glädje hos alla bröderna.+  När de kom till Jerusalem, blev de välvilligt mottagna+ av församlingen och apostlarna och de äldste, och de berättade om hur mycket Gud hade gjort med hjälp av dem.+  Men några av dem från fariséernas sekt som hade kommit till tro reste sig från sina platser och sade: ”Det är nödvändigt att omskära dem+ och ålägga dem att hålla Moses lag.”+  Och apostlarna och de äldste samlades för att behandla den här saken.+  När det nu hade förekommit mycket diskuterande,+ reste sig Petrus och sade till dem: ”Män, bröder, ni vet mycket väl att Gud från de första dagarna gjorde det valet bland er att folk av nationerna genom min mun skulle höra ordet om de goda nyheterna och komma till tro;+  och Gud, som känner hjärtat,+ vittnade genom att ge den heliga anden åt dem,+ alldeles som han hade gjort också åt oss.  Och han gjorde ingen åtskillnad alls mellan oss och dem,+ utan renade deras hjärtan genom tron.+ 10  Så varför sätter ni nu Gud på prov genom att på lärjungarnas nacke lägga ett ok+ som varken våra förfäder eller vi har varit i stånd att bära?+ 11  Däremot hoppas vi på att bli räddade genom Herren Jesu oförtjänta omtanke+ på samma sätt som också dessa.”+ 12  Då blev alla de församlade tysta, och de började lyssna till Bạrnabas och Paulus som berättade om de många tecken och under som Gud genom dem hade gjort bland nationerna.+ 13  Sedan de hade slutat tala, svarade Jakob och sade: ”Män, bröder, hör på mig.+ 14  Simeon*+ har ingående berättat om hur Gud för första gången vände sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn.+ 15  Och med detta stämmer profeternas ord överens, alldeles som det står skrivet: 16  ’Därefter skall jag återvända och återuppbygga Davids fallna hydda;* och jag skall återuppbygga dess ruiner och resa upp den igen,+ 17  för att de återstående av människorna uppriktigt skall söka Jehova,* tillsammans med folk från alla nationerna, folk som kallas med mitt namn,* säger Jehova,* som gör detta,+ 18  som är känt sedan gammalt.’*+ 19  Därför är det mitt beslut att vi inte skall göra det svårt för dem från nationerna som vänder sig till Gud,+ 20  utan skriva till dem att de skall avhålla sig* från det som har orenats genom avgudar+ och från otukt*+ och från köttet av kvävda djur*+ och från blod.*+ 21  Mose har ju alltifrån forna tider* i stad efter stad haft dem som predikar om honom, eftersom han högläses i synagogorna varje sabbat.”+ 22  Därpå beslöt apostlarna och de äldste* tillsammans med hela församlingen att bland sig välja ut några män och sända dem till Antiokịa tillsammans med Paulus och Bạrnabas, nämligen Judas som kallades Barsạbbas+ och Silas, ledande män bland bröderna; 23  och genom deras hand skrev de: ”Apostlarna och de äldste, era bröder, sänder hälsningar till de bröder i Antiokịa+ och Syrien och Kilikien+ som är av nationerna. 24  Eftersom vi har hört att några från oss har vållat er bekymmer genom sina yttranden+ och försökt få era själar ur jämvikt, fastän vi inte gett dem några instruktioner,+ 25  har vi blivit eniga*+ och har beslutat att välja ut några män och sända dem till er tillsammans med våra älskade bröder Bạrnabas och Paulus,+ 26  män som har utgett sina själar* för vår Herre Jesu Kristi namn.+ 27  Därför sänder vi nu Judas och Silas,+ så att de också muntligen kan underrätta er om samma sak.+ 28  Den heliga anden+ och vi själva har nämligen beslutat* att inte lägga någon ytterligare börda+ på er utöver detta nödvändiga: 29  att ni avhåller er från det som är offrat åt avgudar+ och från blod+ och från köttet av kvävda djur*+ och från otukt.*+ Om ni omsorgsfullt tar er till vara för detta,+ skall ni ha framgång. Må ni få vara vid god hälsa!”* 30  När man alltså lät dessa män dra bort, färdades de ner till Antiokịa, och de församlade skaran av lärjungar och räckte dem brevet.+ 31  Sedan de hade läst det, gladde de sig över denna uppmuntran.+ 32  Och Judas och Silas, som också själva var profeter,+ talade mycket som var till uppmuntran för bröderna och styrkte dem.+ 33  När de så hade tillbringat någon tid där, lät man dem dra bort i frid+ från bröderna till dem som hade sänt ut dem. 34*  –––– 35  Men Paulus och Bạrnabas uppehöll sig fortfarande en tid i Antiokịa+ och undervisade och förkunnade, också tillsammans med många andra, om Jehovas* ords goda nyheter.+ 36  Efter några dagar sade så Paulus till Bạrnabas: ”Låt oss nu vända tillbaka och besöka bröderna i var och en av de städer där vi förkunnade Jehovas* ord och se hur de har det.”+ 37  Bạrnabas var för sin del besluten att också ta med Johannes, som kallades Markus.+ 38  Men Paulus ansåg det inte lämpligt att ta med sig honom, eftersom han hade gett sig av från dem i Pamfylien+ och inte hade gått med dem till arbetet. 39  Det uppstod då en så skarp motsättning att de skildes åt; och Bạrnabas+ tog med sig Markus och seglade i väg till Cypern.+ 40  Paulus utvalde åt sig Silas+ och gav sig av, sedan han av bröderna hade blivit anförtrodd åt Jehovas* oförtjänta omtanke.+ 41  Och han färdades genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna.+

Fotnoter

El.: ”äldre männen”. Grek.: presbytẹrous; J17,18,22(hebr.): wehazzeqenịm, ”och de gamla (äldre) männen”, ”och de äldste”. Se not till 4Mo 11:25, ”de ... äldste”.
”omvändelsen”. Grek.: tēn epistrofẹ̄n, ”handlingen att vända (sig) till”; lat.: conversiọnem.
En hebr. form av namnet Simon (Petrus). Se not till Mt 10:2.
El.: ”tält”.
Se Tillägg 1D.
El.: ”som mitt namn har nämnts (utropats) över”.
Se Tillägg 1D.
El.: ”som har gjort detta (18) känt sedan gammalt”.
Ordagr.: ”att ständigt avhålla sig”. Grek.: apẹkhesthai; lat.: abstịneant.
”otukt”. Grek.: porneias; lat.: fornicatiọne. Se Tillägg 5A.
El.: ”från det som har dödats utan att blodet fått rinna av”. Ordagr.: ”från det kvävda”.
”blod”. Grek.: haimatos; lat.: sạnguine; J17,18,22(hebr.): umin-haddạm, ”och från blodet”.
Ordagr.: ”från (ut ur) ursprungliga generationer”.
Se not till v. 2.
Ordagr.: ”likasinnade”. Grek.: homothymadọn; lat.: in ụnum, ”i endräkt”.
El.: ”sitt liv”. Grek.: tas psykhạs [plur.] autọ̄n; lat.: ạnimas [plur.] sụas; J17,18,22(hebr.): nafshạm [plur.], ”sina själar”.
El.: ”funnit för gott”.
Se not till v. 20, ”från köttet av kvävda djur”.
Se Tillägg 5A.
El.: ”Farväl!”, ”Allt gott!” J22(hebr.): shalọ̄m lakhẹm,Frid vare med er!”
V. 34 saknas i P74אAB; CDVgc tillägger, med vissa variationer: ”Men det syntes Silas gott att stanna kvar där; Judas begav sig emellertid av ensam till Jerusalem.”
”Jehovas”, J17,18,22,23; grek.: tou kyrịou; Syp: ”Guds”. Se Tillägg 1D.
”Jehovas”, J7,8,10,17,18,22,23; grek.: tou kyrịou; Syp: ”Guds”. Se Tillägg 1D.
”Jehovas”, J17,18,22; grek.: tou kyrịou; Vgc,sSyp: ”Guds”. Se Tillägg 1D.