Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Apostlagärningarna 14:1–28

14  I Ikọnion+ gick de nu tillsammans in i judarnas synagoga+ och talade på sådant sätt att en stor mängd judar och greker+ kom till tro.  Men de judar som inte trodde eggade upp+ folk av nationerna och påverkade deras själar i orätt riktning emot bröderna.+  Därför använde de avsevärd tid till att tala frimodigt med bemyndigande från Jehova,* som gav vittnesbörd åt sin oförtjänta omtankes ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.+  Men folkmassan i staden blev söndrad, och somliga var för judarna men andra för apostlarna.  När det nu blev en anstormning både av folk av nationerna och av judar med deras styresmän, i syfte att behandla dem oförskämt och stena dem,+  flydde+ de, så snart de blivit underrättade om det, till städerna i Lykaonien, Lystra och Derbe, och landet runt omkring;  och där fortsatte de att förkunna de goda nyheterna.+  I Lystra fanns en man som var kraftlös i fötterna, ofärdig från moderlivet;+ han hade aldrig kunnat gå.  Han hörde på när Paulus talade, och när Paulus fäste blicken på honom och såg att han hade tro+ till att göras frisk,* 10  sade han med hög röst: ”Res dig och stå upprätt på dina fötter.” Och han sprang upp och började gå omkring.+ 11  Och när folkskarorna såg vad Paulus hade gjort, höjde de sin röst och sade på lykaoniska: ”Gudarna+ har blivit lika människor och har kommit ner till oss!” 12  Och de började kalla Bạrnabas för Zeus,* men Paulus för Hermes,* eftersom han var den som förde ordet. 13  Och prästen i Zeustemplet, som låg utanför staden,* förde tjurar och kransar till portarna och ville anställa slaktoffer+ tillsammans med folkskarorna. 14  Men när apostlarna Bạrnabas och Paulus fick höra det, slet de sönder sina ytterkläder och sprang ut i folkskaran och ropade 15  och sade: ”Män, varför gör ni detta? Också vi är människor,+ lika svaga+ som ni, och vi förkunnar nu för er de goda nyheterna, för att ni skall omvända er från dessa tomma+ ting till den levande Guden,+ som har gjort himlen+ och jorden och havet och allt som är i dem. 16  I de gångna generationerna har han tillåtit alla nationerna att gå sina egna vägar,+ 17  fastän han inte har låtit sig vara utan vittnesbörd, i det att han har gjort gott+ och gett er regn+ från himlen och fruktbara tider och till brädden fyllt era hjärtan med mat och glädje.”+ 18  Och likväl kunde de, genom att säga detta, med knapp nöd avhålla folkskarorna från att offra åt dem. 19  Det kom emellertid dit judar från Antiokịa och Ikọnion och övertalade folkskarorna,+ och de stenade Paulus och släpade honom ut ur staden, i förmodan att han var död.+ 20  Men när lärjungarna ställde sig i ring runt om honom, reste han sig och gick in i staden. Och nästa dag gick han tillsammans med Bạrnabas därifrån till Derbe.+ 21  Och sedan de hade förkunnat de goda nyheterna för den staden och hade gjort ganska många lärjungar,+ vände de åter till Lystra och till Ikọnion och till Antiokịa, 22  och de styrkte lärjungarnas själar,+ uppmuntrade dem att förbli i tron och sade: ”Vi måste gå in i Guds kungarike genom många vedermödor.”+ 23  Dessutom tillsatte de* äldste+ åt dem i varje församling, och sedan de hade framburit bön under fastor,+ anförtrodde de dem åt Jehova,*+ som de hade kommit till tro på. 24  Och de färdades igenom Pisidien och kom till Pamfylien,+ 25  och sedan de hade talat ordet* i Perge, begav de sig ner till Attaleia. 26  Och därifrån avseglade de till Antiokịa,+ där de hade blivit anförtrodda åt Guds oförtjänta omtanke för det verk som de helt hade fullgjort.+ 27  När de hade kommit fram och hade samlat ihop församlingen, började de berätta+ om hur mycket Gud hade gjort med hjälp av dem och hur han för nationerna hade öppnat dörren till tro.*+ 28  Så uppehöll de sig en ganska lång tid hos lärjungarna.

Fotnoter

Se Tillägg 1D.
El.: ”till att bli räddad (frälst)”.
El.: ”Jupiter”. Grek.: Dịa; lat.: Iọvem.
El.: ”Mercurius”. Grek.: Hermẹ̄n; lat.: Mercụrium.
Ordagr.: ”Och prästen åt den Zeus som var framför staden”.
Ordagr.: ”Efter att [med uträckt hand] ha tillsatt (utsett)”.
Se Tillägg 1D.
”ordet”, BD; אACVgSyp: ”Herrens ord”; P74: ”Guds ord”; J17,28: ”Jehovas ord”.
El.: ”trons dörr”.