Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Apostlagärningarna 13:1–52

13  Nu fanns det i den lokala församlingen i Antiokịa profeter+ och lärare: Bạrnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lụcius+ från Kyrẹne och Mạnaen, som var uppfostrad tillsammans med landsdelshärskaren* Herodes, samt Saul.  Medan de offentligt tjänade+ Jehova* och fastade, sade den heliga anden: ”Avskilj nu åt mig Bạrnabas och Saul+ för det verk som jag har kallat dem till.”  Därpå fastade de och bad och lade sina händer+ på dem och lät dem dra bort.  Så gick då dessa män, som blivit utsända av den heliga anden, ner till Seleukịa, och därifrån seglade de i väg till Cypern.  Och väl framme i Sạlamis började de förkunna Guds ord i judarnas synagogor. De hade också Johannes+ som medhjälpare.  När de hade färdats över hela ön ända till Pafos, träffade de på en man, en trollkarl, en falsk profet,+ en jude vars namn var Bar-Jesus,  och han var hos prokonsuln* Sẹrgius Paulus, som var en klok man. Denne kallade till sig Bạrnabas och Saul och sökte uppriktigt få höra Guds ord.  Men Ẹlymas, trollkarlen (ja, så översätts hans namn), började motarbeta dem+ och sökte vända prokonsuln bort från tron.  Saul, som också kallades Paulus,* uppfylldes av helig ande, spände blicken i honom 10  och sade: ”O du som är full av allt slags svek och allt slags skurkaktighet, du Djävulens son,+ du fiende till allt som är rättfärdigt, skall du inte upphöra med att göra Jehovas* raka vägar krokiga? 11  Nåväl då: se, Jehovas* hand är över dig, och du skall bli blind och inte se solljuset på en viss tid.” I samma ögonblick föll ett tjockt töcken och mörker över honom, och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom vid handen.+ 12  Sedan prokonsuln+ hade sett vad som hände, kom han till tro, eftersom han häpnade över Jehovas* lära. 13  Männen, tillsammans med Paulus, lade nu ut från Pafos och kom till Perge i Pamfylien.+ Men Johannes+ drog sig undan från dem och vände åter+ till Jerusalem. 14  De färdades emellertid vidare från Perge och kom till Antiokịa i Pisidien, och de gick in i synagogan+ på sabbatsdagen och satte sig ner. 15  Efter högläsningen ur lagen+ och profeterna sände synagogföreståndarna+ bud till dem och sade: ”Män, bröder, om ni har något uppmuntrande ord att säga till folket, så gör det.” 16  Då reste sig Paulus, och han gav tecken+ med handen och sade: ”Män, israeliter och ni andra som fruktar Gud, lyssna.+ 17  Detta folks, Israels, Gud utvalde våra förfäder, och han upphöjde folket under den tid de var bofasta främlingar i Egyptens land och förde dem ut därifrån med upplyft arm.+ 18  Och under en tid av omkring fyrtio år+ hade han fördrag med deras handlingssätt i vildmarken. 19  Sedan han hade tillintetgjort sju nationer i Kạnaans land, utskiftade han deras land genom lottkastning:+ 20  allt detta under omkring fyrahundrafemtio år. Och efter detta* gav han dem domare intill profeten Samuel.+ 21  Men från och med då krävde de en kung,+ och Gud gav dem Saul, son till Kis, en man av Benjamins stam,+ för en tid av fyrtio år. 22  Och sedan han hade avsatt honom,+ reste han upp David åt dem som kung.+ Om honom vittnade han och sade: ’Jag har funnit David, Ịsais son,+ en man i överensstämmelse med mitt hjärta,+ som skall utföra alla mina önskningar.’+ 23  Av dennes efterkommande+ har Gud enligt sitt löfte fört till Israel en räddare,+ Jesus, 24  sedan Johannes,+ före dennes framträdande,+ offentligt för hela Israels folk hade predikat dop som en symbol för sinnesändring. 25  Men när Johannes höll på att fullborda sitt lopp, sade han: ’Vad förmodar ni att jag är? Jag är det inte.* Men se, efter mig kommer en vars sandaler jag inte är värdig att lösa från hans fötter.’+ 26  Män, bröder, ni söner av Abrahams ätt och de andra bland er som fruktar Gud, till oss har ordet om denna räddning sänts ut.+ 27  Jerusalems invånare och deras styresmän kände nämligen inte denne,+ men när de uppträdde som domare, uppfyllde de profeternas ord+ som högläses varje sabbat, 28  och fastän de inte fann något giltigt skäl att döma honom till döden,+ krävde de av Pilatus att han skulle avrättas.+ 29  När de nu hade verkställt allt som var skrivet om honom,+ tog de ner honom från träpålen*+ och lade honom i en minnesgrav.+ 30  Men Gud uppväckte honom från de döda;+ 31  och under många dagar sågs han av dem som tillsammans med honom hade gått upp från Galileen till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.+ 32  Och nu förkunnar vi för er de goda nyheterna om det löfte som gavs åt förfäderna,+ 33  att Gud fullständigt har uppfyllt det åt oss, deras* barn, genom att uppväcka Jesus;+ alldeles som det står skrivet i den andra psalmen: ’Du är min son, jag har i dag blivit din Fader.’+ 34  Och att han uppväckte honom från de döda, så att han inte mer skulle vända åter till förgängelse, det har han uttryckt på detta sätt: ’Jag skall ge er de tillförlitliga bevisen på lojal kärlek till David.’+ 35  Därför säger han också i en annan psalm: ’Du skall inte tillåta att din lojale ser förgängelse.’+ 36  Ty David+ tjänade ju Guds uttryckliga vilja i sin egen generation och somnade in i döden och lades hos sina förfäder och såg förgängelse.+ 37  Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelse.+ 38  Låt det därför vara känt för er, bröder, att genom honom förkunnas nu för er förlåtelse för synder+ 39  och att allt det som ni med hjälp av Moses lag inte kunde bli förklarade utan skuld till,+ det blir nu var och en som tror förklarad utan skuld till med hjälp av honom.+ 40  Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte kommer över er: 41  ’Lägg märke till det, ni föraktare, och förundra er över det och försvinn bort, eftersom jag utför ett verk i era dagar, ett verk som ni alls inte skall tro ens om någon i detalj berättar om det för er.’”+ 42  När de gick ut bad folket att de nästa sabbat skulle tala till dem om dessa ämnen.+ 43  Och efter det att synagogsförsamlingen hade upplösts, gjorde många av judarna och av de proselyter som dyrkade Gud* sällskap med Paulus och Bạrnabas,+ som talade till dem och började uppmana dem enträget+ att förbli i Guds oförtjänta omtanke.+ 44  Följande sabbat samlades nästan hela staden för att höra Jehovas* ord.+ 45  När judarna fick se folkskarorna, uppfylldes de av svartsjuka+ och började hädiskt motsäga det som Paulus sade.+ 46  Frimodigt talade då Paulus och Bạrnabas och sade: ”Det var nödvändigt att Guds ord först skulle talas till er.+ Eftersom ni nu stöter bort+ det ifrån er och dömer er själva ovärdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till nationerna.+ 47  Jehova* har faktiskt gett oss befallning i dessa ord: ’Jag har satt dig till ett ljus för nationer,+ för att du skall bli till räddning intill jordens yttersta ände.’”*+ 48  När de som var av nationerna hörde detta, blev de glada och förhärligade Jehovas* ord,+ och alla som var rätt sinnade* för evigt liv kom till tro.+ 49  Och Jehovas* ord fördes ut över hela landet.+ 50  Men judarna+ eggade upp de ansedda kvinnor som dyrkade Gud* och de främsta männen i staden, och de väckte upp en förföljelse+ mot Paulus och Bạrnabas och drev dem bort från sina gränser. 51  Dessa skakade då dammet av sina fötter emot dem+ och gick till Ikọnion. 52  Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje+ och helig ande.

Fotnoter

Ordagr.: ”tetrarken [dvs. härskaren över en fjärdedel]”, en lydfurste underställd den romerske kejsaren.
Se Tillägg 1D.
En prokonsul var den högste lokale styresmannen över en provins som var underställd den romerska senaten.
Betyder ”liten”. Grek.: Paulos.
Se Tillägg 1D.
Se Tillägg 1D.
Se Tillägg 1D.
”under omkring fyrahundrafemtio år. Och efter detta”, P74אABCVg.
El.: ”Vad ni menar att jag är, det är jag inte.”
El.: ”trädet (träet)”. Se Tillägg 5C.
”åt oss, deras”, Syp; P74אABC*DVg: ”åt våra”.
”som dyrkade (fruktade) Gud”, Syp; J18: ”som fruktade Jehova”.
”Jehovas”, J17,22; P74אABc(grek.): tou kyrịou; B*CSyh,p: ”Guds”. Se Tillägg 1D.
Se Tillägg 1D.
”yttersta ände”. El.: ”mest avlägsna del (trakt)”. Grek.: eskhạtou. Se not till 1:8, ”mest avlägsna del”.
”Jehovas”, J7,8,10,13,15-17,22,23; P45,74אAC(grek.): tou kyrịou; BD: ”Guds”. Se Tillägg 1D.
”rätt sinnade”. El.: ”inordnade rätt”.
Se Tillägg 1D.
”som dyrkade (fruktade) Gud”, Syp; J7,8,10,18: ”som fruktade Jehova”.