Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

5 Moseboken 8:1–20

 Varje bud som jag ger dig befallning om i dag skall ni vara noga med att hålla,+ så att ni kan förbli vid liv+ och bli talrika och dra in och ta i besittning det land som Jehova med ed lovade era förfäder.+  Och du skall komma ihåg hela den väg som Jehova, din Gud, lät dig vandra under dessa fyrtio år i vildmarken,+ för att ödmjuka dig+ och sätta dig på prov,+ för att få veta vad som var i ditt hjärta,+ om du skulle hålla hans bud eller inte.  Så han ödmjukade dig och lät dig hungra+ och gav dig manna att äta,+ som varken du själv eller dina fäder kände till, för att låta dig veta att människan inte lever bara av bröd, utan av allt som utgår från Jehovas mun.+  Under dessa fyrtio år blev din mantel inte utsliten, inte heller svullnade dina fötter.+  Och du vet ju i ditt hjärta att alldeles som en man för sin son till rätta, så förde Jehova, din Gud, dig till rätta.+  Och du skall hålla Jehovas, din Guds, bud genom att vandra på hans vägar+ och genom att frukta honom.+  Ty Jehova, din Gud, för dig in i ett gott land,+ ett land med regnflodsdalar med vatten, med källor och djupa vatten* som väller fram på dalslätten+ och i bergstrakten,  ett land med vete och korn och vinstockar och fikon och granatäpplen,+ ett land med oljerika oliver och honung,+  ett land där du inte kommer att ha knappt med bröd att äta, där du inte kommer att sakna något, ett land vars stenar är järn och ur vars berg du kommer att bryta koppar. 10  När du har ätit och blivit mätt,+ då skall du välsigna+ Jehova, din Gud, för det goda land som han har gett dig.+ 11  Akta dig, så att du inte glömmer+ Jehova, din Gud, och försummar att följa hans bud och hans rättsliga beslut och hans stadgar som jag ger dig befallning om i dag;+ 12  så att inte – när du äter och blir mätt och du bygger fina hus och bor i dem+ 13  och din nötboskap och din småboskap förökas och silver och guld förökas åt dig och allt som är ditt förökas – 14  ditt hjärta då blir högmodigt+ och du glömmer Jehova, din Gud – han som förde dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset,+ 15  han som lät dig vandra genom den stora och fruktansvärda vildmarken+ med giftormar*+ och skorpioner* och med törstig mark utan vatten, han som lät vatten komma fram åt dig ur den flinthårda klippan,+ 16  han som i vildmarken gav dig manna att äta,+ något som dina fäder inte kände till, för att ödmjuka dig+ och sätta dig på prov för att göra gott mot dig i kommande dagar+ 17  och du säger i ditt hjärta: ’Min egen kraft och min egen hands fulla styrka har skaffat mig detta välstånd.’+ 18  Men du skall komma ihåg Jehova, din Gud, för det är han som ger dig kraft att uppnå välstånd;+ för att fullfölja sitt förbund som han med ed lovade dina förfäder, som i denna dag.+ 19  Men om du i något avseende glömmer Jehova, din Gud, och vandrar efter andra gudar och tjänar dem och böjer dig ner för dem, så vittnar jag mot er i dag att ni ovillkorligen skall förgås.+ 20  Som de nationer som Jehova tillintetgör inför er, så skall också ni förgås, därför att ni inte lyssnar till Jehovas, er Guds, röst.+

Fotnoter

El.: ”och vattenfyllda djup (stora mängder vatten)”. Hebr.: uthehomọth, plur. som i Sam.
El.: ”eldormar”, ”ormar som orsakar inflammation”. LXX: ”bitande (stingande) ormar”; Vg: ”ormar med svidande (brännande) andedräkt”.
Ordagr.: ”och en som kämpar”. Hebr.: we‛aqrạv, sing., men använt i kollektiv betydelse; lat.: et scọrpio.