Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

5 Moseboken 5:1–33

 Och Mose kallade samman hela Israel+ och sade till dem: ”Hör, Israel, de förordningar och de rättsliga beslut+ som jag i dag kungör för er,* och lär er dem och var noga med att följa dem.+  Jehova, vår Gud, slöt ett förbund med oss vid Horeb.+  Det var inte med våra förfäder som Jehova slöt detta förbund, utan med oss, med alla oss som är vid liv här i dag.  Ansikte mot ansikte talade Jehova med er på berget mitt ur elden.+  Jag stod mellan Jehova och er vid den tiden+ för att förmedla Jehovas ord* till er (ty ni var rädda för elden och gick inte upp på berget),+ och det löd:  ’Jag är Jehova, din Gud,+ som förde dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset.+  Du skall inte ha några andra gudar inför mitt ansikte.*+  Du skall inte göra dig en skulpterad bild,+ något som helst som är format*+ likt något uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnen under jorden.  Du skall inte böja dig ner för dem eller låta dig förledas till att tjäna dem,*+ ty jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet,*+ som låter straff för fäders missgärning komma över sönerna* och* över den tredje generationen och över den fjärde generationen* när man hatar mig,+ 10  men som visar tusen generationer kärleksfull omtanke* när man älskar mig och håller mina bud.+ 11  Du skall inte bruka* Jehovas, din Guds, namn på ett ovärdigt sätt,*+ ty Jehova kommer inte att lämna den ostraffad som brukar hans namn på ett ovärdigt sätt.+ 12  Håll* sabbatsdagen så att du håller den helig, alldeles som Jehova, din Gud, har befallt dig.+ 13  Sex dagar skall du utföra tjänst* och göra allt ditt arbete,+ 14  men den sjunde dagen är en sabbat åt Jehova, din Gud.+ Du skall inte utföra något arbete,+ varken du eller din son eller din dotter eller din slav eller din slavinna eller din tjur eller din åsna eller något annat husdjur som tillhör dig eller den bofaste främling som är inom dina portar,+ för att din slav och din slavinna skall få vila liksom du själv.+ 15  Och du skall komma ihåg att du var slav i Egyptens land+ och att Jehova, din Gud, förde dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm.+ Det är därför Jehova, din Gud, har befallt dig att fira sabbatsdagen.+ 16  Ära din far och din mor,+ så som Jehova, din Gud, har befallt dig, för att dina dagar må sträcka sig över en lång tid och det må gå dig väl+ på den mark som Jehova, din Gud, ger dig. 17  Du skall inte mörda.+ 18  Och du skall inte* begå äktenskapsbrott.+ 19  Och du skall inte stjäla.+ 20  Och du skall inte avlägga osant vittnesmål mot din nästa.*+ 21  Och du skall inte ha begär till din nästas hustru.+ Och du skall inte själviskt åstunda* din nästas hus, hans åker eller hans slav eller hans slavinna, hans tjur eller hans åsna eller något som helst som tillhör din nästa.’+ 22  Dessa ord* talade Jehova till hela er församling på berget mitt ur elden,+ molnet och det tjocka mörkret, med hög röst, och han lade inte till något. Därefter skrev han dem på två stentavlor och gav mig dem.+ 23  Och så snart ni hade hört rösten mitt ur mörkret, medan berget brann i eld,+ kom ni fram till mig, alla överhuvuden för era stammar och alla era äldste.* 24  Och ni sade: ’Se, Jehova, vår Gud, har visat oss sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst mitt ur elden.+ Denna dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och hon ändå kan förbli vid liv.+ 25  Varför skulle vi då dö nu? Denna stora eld kan ju förtära oss.+ Om vi hör Jehovas, vår Guds, röst igen, då kommer vi att dö.+ 26  Ty vem bland allt kött har hört den levande Gudens* röst+ tala mitt ur elden som vi har gjort och ändå förblivit vid liv? 27  Gå du fram och hör allt vad Jehova, vår Gud, säger, och tala du till oss allt vad Jehova, vår Gud, talar till dig,+ så skall vi lyssna och göra därefter.’ 28  Så hörde då Jehova era ord* när ni talade till mig, och Jehova sade till mig: ’Jag har hört detta folks ord, de ord som de har talat till dig. De har rätt i allt vad de har sagt.+ 29  Om de bara* kunde få detta sitt hjärta att frukta mig+ och alltid hålla alla mina bud,+ så att det kan gå väl för dem och deras söner till oöverskådlig tid!+ 30  Gå och säg till dem: ”Vänd tillbaka hem till era tält.” 31  Men ställ du dig här hos mig, och låt mig lägga fram för dig hela det bud samt de förordningar och de rättsliga beslut som du skall lära dem+ och som de skall följa i det land som jag ger dem för att de skall ta det i besittning.’ 32  Och ni skall vara noga med att göra alldeles som Jehova, er Gud, har befallt er.+ Ni skall inte vika av vare sig åt höger eller åt vänster.+ 33  På hela den väg som Jehova, er Gud, har gett er befallning om skall ni vandra,+ så att ni får leva och det går er väl+ och ni får en lång följd av dagar i det land som ni tar i besittning.

Fotnoter

Ordagr.: ”för era öron”.
”ord [sing.]”, M; SamLXXSyVg: ”ord [plur.]”.
”inför mitt ansikte”. El.: ”i opposition mot mig”, ”för att trotsa mig”. Ordagr.: ”mot (gentemot) mitt ansikte”.
”något som helst som är format”, M; SamTJLXXSyVg och 61 hebr. hss samt 2Mo 20:4: ”eller något som helst som är format”.
El.: ”låta dig förledas till att tillbe (dyrka) dem”. Hebr.: tho‛ovdhẹm; grek.: latreusēis autois, ägna dem helig tjänst”.
El.: ”en svartsjuk (nitälskande) Gud”; ”en Gud som inte tål någon rivalitet”. Se not till 4:24.
El.: ”barnen”.
”och”, M; saknas i SamTJLXXSyVg och 57 hebr. hss samt i 2Mo 20:5.
Ordagr.: ”och över de tredje och över de fjärde”, dvs. efterkommande i 3:e och 4:e led. Se not till 1Mo 50:23.
El.: ”lojal kärlek”.
El.: ”uttala”. Ordagr.: ”ta (lyfta) upp”, ”bära”.
El.: ”till (på) något som är osant (en falskhet, lögn)”, som i v. 20. El.: ”till något som är meningslöst (tomt, utan värde)”.
El.: ”Bevara”. Hebr.: shamọ̄r. Verbformen i hebr. är inte en imperativ, utan en infinitivus absolutus, som inte anger vare sig tid el. person.
El.: ”skall du arbeta (möda dig)”. Hebr.: ta‛avọdh; grek.: ergai.
”Och du skall inte”, MVg; SamLXXSy och 2Mo 20:1417: ”Du skall inte”.
El.: ”din vän (kamrat)”, ”din medmänniska”. LXXVg: ”din nästa (närmaste, granne)”.
”Och du skall inte ha begär till [hebr.: welọ’ thachmọdh] ... Och du skall inte själviskt åstunda [hebr.: welọ’ thith’awwẹh]”. Två olika hebr. verb används här i det tionde budet, men i 2Mo 20:17 används bara det första av dem. Att det förekommer två olika hebr. verb här i 5Mo 5:21 var det som Augustinus hänvisade till, när han delade upp detta bud i två för att kompensera att han hade slagit samman de två första buden till ett. Se noter till 2Mo 20:17.
”ord”, dvs. bud el. befallningar. Se 4:13; 10:4.
Ordagr.: ”gamla (äldre) män”.
”den levande Gudens”. Hebr.: ’Elohịm, följt av adjektivet chajjịm, ”levande”, som anger plur. I 2Ku 19:4, 16 och Jes 37:4, 17 följs ”Gud” av adjektivet chaj, som anger sing. Detta är första stället där beteckningen ”levande Gud” förekommer.
Ordagr.: ”era ords röst”.
Ordagr.: ”Vem ger och de [...?]”.