Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

5 Moseboken 31:1–30

31  Sedan gick Mose i väg och talade dessa ord till hela Israel  och sade till dem: ”Etthundratjugo år gammal är jag i dag.+ Jag kommer inte mer att få dra ut och dra in,+ eftersom Jehova har sagt till mig: ’Du kommer inte att gå över denna flod, över Jordan.’+  Det är Jehova,* din Gud, som går över framför dig.+ Han skall förinta dessa nationer inför dig, och du skall driva undan dem.+ Det är Josua* som går över framför dig,+ alldeles som Jehova har sagt.  Och Jehova skall göra med dem alldeles som han gjorde med Sihon+ och med Og,+ amoréernas kungar, och med deras land, när han förintade dem.+  Och Jehova har överlämnat dem till er,+ och ni skall göra med dem i enlighet med hela det bud som jag har gett er befallning om.+  Var modiga och starka.+ Var inte rädda och bli inte uppskakade inför dem,+ ty Jehova, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig eller överge dig.”+  Och Mose kallade sedan till sig Josua och sade till honom inför hela Israels ögon: ”Var modig och stark,+ ty det är du som skall föra* detta folk in i det land som Jehova med ed lovade deras förfäder att ge dem, och du skall ge det åt dem till arvedel.+  Och Jehova själv går framför dig. Han skall fortsätta att vara med dig.+ Han skall inte svika dig eller överge dig. Var inte rädd och var inte förfärad.”+  Sedan skrev Mose ner denna lag+ och gav den till prästerna, Levis söner,+ dem som bar Jehovas förbunds ark,+ och till alla Israels äldste. 10  Och vidare befallde Mose dem och sade: ”Vid slutet av vart sjunde år, vid den fastställda tiden för efterskänkningsåret,+ vid lövhyddohögtiden,+ 11  när hela Israel kommer för att se* Jehovas, din Guds, ansikte+ på den plats som han väljer ut,+ skall du läsa upp denna lag inför hela Israel, för deras öron.*+ 12  Samla folket,+ männen och kvinnorna och de små barnen och den bofaste främlingen som är inom dina portar, för att de skall lyssna och för att de skall lära+ och så frukta Jehova, er Gud,+ och vara noga med att följa alla ord i denna lag. 13  Och deras söner, som inte har känt till den, skall lyssna,+ och de skall lära sig att frukta Jehova, er Gud, alla dagar som ni lever på den jord till vilken ni går över Jordan för att ta den i besittning.”+ 14  Därefter sade Jehova till Mose: ”Se! Dagarna har närmat sig då du skall dö.+ Kalla till dig Josua och ställ er i mötestältet, så skall jag ge honom hans uppdrag.”+ Så gick då Mose och Josua och ställde sig i mötestältet.+ 15  Då visade sig Jehova vid tältet i en molnpelare, och molnpelaren blev stående vid ingången till tältet.+ 16  Jehova sade nu till Mose: ”Se! Du går till vila hos dina förfäder;+ och detta folk skall resa sig+ och bedriva otukt* med utländska gudar i det land som de är på väg till,+ i deras egen mitt, och de skall överge mig+ och bryta mitt förbund som jag har slutit med dem.+ 17  Då skall min vrede flamma upp mot dem på den dagen,+ och jag skall överge dem+ och dölja mitt ansikte för dem,+ och de skall förtäras. Och många olyckor och svårigheter skall komma över dem,+ och de skall säga på den dagen: ’Är det inte därför att vår Gud inte är i vår mitt* som dessa olyckor har kommit över oss?’*+ 18  Jag skall helt dölja mitt ansikte på den dagen på grund av allt det onda de har gjort, eftersom de har vänt sig till andra gudar.+ 19  Och skriv nu ner åt er denna sång+ och lär Israels söner den.+ Lägg den i deras mun, så att denna sång kan tjäna som mitt vittne mot Israels söner.+ 20  Ty jag skall föra dem till den jord som jag med ed har lovat* deras förfäder+ och som flödar av mjölk och honung,+ och de skall äta+ och bli mätta och bli feta,+ och de skall vända sig till andra gudar+ och tjäna dem och handla respektlöst mot mig och bryta mitt förbund.+ 21  Och när många olyckor och svårigheter kommer över dem,+ då skall denna sång svara som ett vittne inför dem, eftersom den inte skall glömmas och försvinna ur deras avkommas mun, ty jag känner deras benägenhet+ som de håller på att utveckla i dag, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem.”* 22  Så skrev då Mose ner denna sång på den dagen för att han skulle lära Israels söner den.+ 23  Och han gav sedan Josua, Nuns son, hans uppdrag+ och sade: ”Var modig och stark,+ ty det är du som skall föra Israels söner in i det land som jag med ed har lovat dem,+ och jag själv skall fortsätta att vara med dig.” 24  Och så snart Mose var färdig med att skriva orden i denna lag i en bok, från början till slut,*+ 25  befallde Mose leviterna, dem som bar Jehovas förbunds ark,+ och sade: 26  ”Ta* denna lagbok+ och lägg den vid sidan av Jehovas,* er Guds, förbunds ark,+ och den skall där tjäna som ett vittne mot dig.+ 27  Jag känner ju själv din upproriskhet+ och din styva nacke.+ Om ni har visat er vara upproriska mot Jehova*+ medan jag ännu är vid liv hos er i dag, hur mycket mer då efter min död! 28  Kalla samman till mig alla äldste i era stammar och era förmän,+ och låt mig tala dessa ord för deras öron, och låt mig ta himlen och jorden till vittnen mot dem.+ 29  Ty jag vet att ni efter min död helt visst kommer att handla fördärvligt+ och vika av från den väg som jag har gett er befallning om. Och olycka+ skall drabba er vid dagarnas slut, eftersom ni kommer att göra det som är ont i Jehovas* ögon, så att ni kränker honom genom era händers verk.”+ 30  Så framförde Mose i närvaro av hela Israels församling* orden i denna sång, från början till slut:+

Fotnoter

Se Tillägg 1C, § 1.
”Josua”. Hebr.: Jehōshụa‛, ”Jehoshua”; grek.: Ἰησοῦς (Iēsous, ”Jesus”); syr.: Jeshua‛; lat.: Iọsue.
”skall föra”, SamSyVg och 5 hebr. hss; M: ”skall gå med”; LXX: ”skall gå framför (inför ansiktet på)”. Jfr v. 23.
”för att se”, genom en ändring av vokalisationen i M; LXXSyVg: ”för att visa sig inför”. Jfr 16:16.
”för deras öron”. El.: ”så att de hör”, ”i deras närvaro”.
El.: ”vara otroget”.
Ordagr.: ”min Gud ... min mitt”, MSam.
Ordagr.: ”mig”, MSam.
El.: ”den jord (mark) som jag har svurit att ge”.
”jag med ed har lovat dem”. M: ”jag med ed har lovat”; LXXSy: ”jag med ed har lovat deras förfäder”; Sam: ”jag med ed har lovat hans förfäder”; Vg: ”jag har lovat honom”.
”från början till slut”. Ordagr.: ”intill deras fullbordan”.
”Ta”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
Se Tillägg 1C, § 1.
Se Tillägg 1C, § 1.
Se Tillägg 1C, § 1.
”hela ... församling”. Hebr.: kol-qehạl; grek.: pạsēs ekklēsịas.