Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

5 Moseboken 29:1–29

29  Detta är orden i det förbund som Jehova befallde Mose att sluta med Israels söner i Moabs land, förutom det förbund som han hade slutit med dem vid Horeb.*+  Och Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: ”Ni har själva sett allt vad Jehova gjorde inför ögonen på er i Egyptens land med farao och alla hans tjänare och hela hans land,+  de stora prövningar som dina ögon såg,+ dessa stora tecken+ och under.+  Och ändå har Jehova,* intill denna dag, inte gett er ett hjärta* som kan förstå och ögon som kan se och öron som kan höra.+  ’Medan jag ledde er fyrtio år i vildmarken,+ slets era kläder inte ut på er, och dina sandaler slets inte ut på dina fötter.+  Bröd åt ni inte,+ och vin och starka drycker drack ni inte, för att ni skulle inse att jag är Jehova, er Gud.’ –  Slutligen kom ni till denna plats, och Sihon, kungen i Hesbon,+ och Og,+ kungen i Basan, drog ut för att möta oss i strid, men vi besegrade dem.+  Därefter tog vi deras land och gav det till arvedel åt rubeniterna och gaditerna och åt ena hälften av manassiternas stam.+  Alltså skall ni hålla orden i detta förbund och följa dem, så att ni får framgång i allt ni gör.+ 10  Ni står alla i dag inför Jehova,* er Gud: era stamöverhuvuden,* era äldste och era förmän, alla män i Israel,+ 11  era små barn, era hustrur+ och din bofaste främling+ som är mitt i ditt läger, från den som samlar* din ved till den som hämtar upp ditt vatten,+ 12  för att du skall träda in i Jehovas, din Guds, förbund,+ hans edsförbund, som Jehova, din Gud, sluter med dig i dag,+ 13  i syfte att i dag upprätta dig som sitt folk+ och för att han skall visa sig vara din Gud,+ alldeles som han har lovat dig och alldeles som han med ed har lovat dina förfäder Abraham,+ Isak+ och Jakob.+ 14  Nu är det inte endast med er som jag sluter detta förbund, detta edsförbund,*+ 15  utan det är både med honom som står här tillsammans med oss i dag inför Jehova, vår Gud, och med dem som inte är här tillsammans med oss i dag.+ 16  (Ni vet ju själva hur vi bodde i Egyptens land och hur vi drog fram mitt igenom de nationer som ni drog igenom.+ 17  Och ni såg deras vämjeligheter och deras smutsiga avgudar,*+ trä och sten, silver och guld, som fanns hos dem.) 18  Bland er får det inte finnas en man eller en kvinna eller en släkt eller en stam vars hjärta i dag vänder sig bort från Jehova, vår Gud, för att gå och tjäna dessa nationers gudar.+ Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar en giftplanta och malört.+ 19  Men när någon hör orden i denna ed+ och han välsignar sig i sitt hjärta och säger: ’Jag kommer att ha frid,+ även om jag vandrar i mitt hjärtas trots’+ – så att det välbevattnade rycks bort tillsammans med det törstiga – 20  då skall Jehova* inte vara villig att förlåta honom,+ utan då skall Jehovas vrede+ och hans nitälskan+ ryka mot den mannen,+ och hela den förbannelse som är skriven i denna bok+ skall vila på honom, och Jehova skall utplåna hans namn under himlen. 21  Jehova skall då avskilja+ honom från alla Israels stammar till att drabbas av olycka, i överensstämmelse med alla de förbundets förbannelser* som står skrivna i denna lagbok. 22  Och den framtida generationen, era söner som kommer efter er, och utlänningen som kommer från ett avlägset land, skall säga, när de har sett plågorna över detta land och de sjukdomar som Jehova har låtit landet drabbas av+ 23  svavel och salt+ och brand,+ så att ingen del av landet blir besådd och inget spirar och inga växter skjuter upp där, liksom vid omstörtningen av Sodom och Gomorra,+ Adma+ och Sẹbojim,+ som Jehova omstörtade i sin vrede och i sitt raseri+ 24  ja, alla nationerna skall säga: ’Varför har Jehova gjort så mot detta land?+ Varför denna stora vredes hetta?’ 25  Då skall de säga: ’Därför att de övergav förbundet+ med Jehova, sina förfäders Gud, det som han slöt med dem när han förde dem ut ur Egyptens land.+ 26  Och de gick bort och tjänade andra gudar och böjde sig ner för dem, gudar som de inte kände och som han inte hade tilldelat dem.+ 27  Då flammade Jehovas vrede upp mot detta land, och han lät hela den förbannelse som är skriven i denna bok komma över det.+ 28  Därför ryckte Jehova upp dem ur deras jord i vrede+ och raseri och stor harm och kastade dem in i ett annat land, så som det är än i denna dag.’+ 29  De dolda+ tingen tillhör Jehova,* vår Gud, men de uppenbarade+ tingen tillhör oss och våra söner till oöverskådlig tid, för att vi skall följa alla ord i denna lag.*+

Fotnoter

I MSamLXX slutar kap. 28 här med denna vers som v. 69.
Se Tillägg 1C, § 1.
El.: ”ett sinne”.
Se Tillägg 1C, § 1.
Enl. LXXSy; MSam: ”era överhuvuden, era stammar”; Vg: ”era furstar och stammar”.
El.: ”hugger”.
El.: ”denna edsförpliktelse (förbannelse)”. Se not till 1Mo 24:41.
El.: ”dynggudar”. Se not till 3Mo 26:30.
Se Tillägg 1C, § 1.
El.: ”hela den förbundsed (förbundsförpliktelse)”, eftersom det hebr. verbet som har återgetts med ”står skrivna” anger sing. Jfr v. 20.
Se Tillägg 1C, § 1.
El.: ”De dolda tingen tillhör Jehova, vår Gud, och de uppenbarade tingen. Oss och våra söner tillkommer det till oöverskådlig tid att följa alla ord i denna lag.” I Al och L är orden som svarar mot ”tillhör oss och våra söner”, samt i Al den första konsonanten i den efterföljande hebr. prepositionen som svarar mot ”till”, markerade med extraordinära punkter. Somliga menar att detta betyder att orden antingen skall utelämnas eller inte skall betonas. Orden finns emellertid i LXXP.FouadInv.266 från 1:a årh. f.v.t. Ett av de 15 ställen som soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) har markerat med extraordinära punkter. Se Tillägg 2A.