Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

5 Moseboken 2:1–37

 Sedan vände vi om och bröt upp och drog bort till vildmarken på vägen mot Röda havet, alldeles som Jehova hade sagt till mig,+ och i flera dagar höll vi på med att gå runt Seirs berg.  Slutligen sade Jehova till mig:  ’Ni har gått runt dessa berg länge nog.+ Vänd er nu mot norr.  Och ge folket följande befallning: ”Ni drar nu fram längs gränsen till era bröder,+ Esaus söner,+ som bor i Seir;+ och de kommer att vara rädda för er,+ men ni skall noga ta er i akt.  Inlåt er inte i strid med dem, för jag skall inte ge er ens så mycket som en fotsbredd av deras land, eftersom jag har gett Seirs berg åt Esau till besittning.+  Mat som ni köper av dem för pengar skall ni äta, och vatten som ni köper av dem för pengar skall ni dricka.+  Ty Jehova, din Gud, har välsignat dig i allt vad din hand har gjort.+ Han känner till din vandring genom denna stora vildmark. Under dessa fyrtio+ år har Jehova, din Gud, varit med dig. Du har inte saknat något.”’+  Så drog vi vidare, bort från våra bröder, Esaus söner,+ som bor i Seir, bort från Ạrabavägen,+ från Elat och från Esjon-Geber.+ Sedan vek vi av och drog vidare på vägen mot Moabs vildmark.+  Jehova sade då till mig: ’Ofreda inte Moab och inlåt dig inte i krig med dem, för jag skall inte ge dig något av hans land till besittning, eftersom jag har gett Ar+ åt Lots söner+ till besittning. 10  (Eméerna*+ bodde där i forna tider, ett stort och talrikt folk, högväxt som anakiterna.+ 11  Rafaéerna+ betraktades också som anakiter,+ men moabiterna kallade dem eméer. 12  Och horéerna+ bodde i Seir i forna tider, men Esaus söner+ drev bort dem och förintade dem inför sig och bosatte sig där i stället för dem,+ alldeles som Israel skall göra med det land som Jehova skall ge dem som besittning.) 13  Bryt nu upp och bege er i väg över Zereds regnflodsdal.’ Så gick vi över Zereds regnflodsdal.+ 14  Och de dagar som vi vandrade från Kạdes-Barnẹa tills vi gick över Zereds regnflodsdal utgjorde trettioåtta år, tills det inte fanns någon kvar av hela den generationen krigsmän i lägret, alldeles som Jehova med ed hade försäkrat dem.+ 15  Och Jehovas hand+ visade sig också vara över dem för att oroa dem och rycka bort dem ur lägret, tills ingen av dem fanns kvar.+ 16  Och så snart alla krigsmännen i folket hade dött ut+ 17  talade Jehova ytterligare till mig och sade: 18  ’Du drar i dag förbi Moabs område, det vill säga Ar,+ 19  och kommer då i närheten av Ammons söner. Ofreda dem inte och inlåt dig inte i strid med dem, för jag kommer inte att ge dig något av Ammons söners land till besittning, eftersom jag har gett det åt Lots söner till besittning.+ 20  Det betraktades också som rafaéernas+ land. (Rafaéerna bodde där i forna tider, men ammoniterna kallade dem samsummiter. 21  Det var ett stort och talrikt folk, högväxt som anakiterna.+ Men Jehova förintade+ dem inför dem, så att de kunde driva bort dem och bosätta sig där i stället för dem, 22  alldeles som han gjorde för Esaus söner, som bor i Seir,+ när han förintade horéerna+ inför dem, så att de kunde driva bort dem och bosätta sig där i stället för dem, och där bor de än i dag. 23  Och avéerna,+ som bodde i bosättningar ända till Gaza,+ dem förintade kaftoréerna,+ som drog ut från Kaftor,+ och de bosatte sig där i stället för dem.) 24  Bryt upp, dra bort och gå över Arnons+ regnflodsdal. Se, jag har gett amorén Sihon,+ kungen i Hesbon, i din hand. Börja ta hans land i besittning och inlåt dig i krig med honom. 25  I dag börjar jag låta skräck och fruktan för dig komma över alla folk under himlen, alla som får höra ryktet om dig, och de skall darra på grund av dig och ha smärtor som vid barnafödande.’+ 26  Sedan sände jag budbärare från Kẹdemots+ vildmark till Sihon,+ kungen i Hesbon, med fredliga ord+ och lät säga: 27  ’Låt mig passera genom ditt land. Jag skall bara gå på vägen.* Jag skall inte vika av vare sig åt höger eller åt vänster.+ 28  Mat som du säljer till mig för pengar skall jag äta, och vatten som du ger mig för pengar skall jag dricka. Låt mig bara passera igenom till fots,+ 29  alldeles som Esaus söner, som bor i Seir,+ och moabiterna,+ som bor i Ar, lät mig göra, tills jag går över Jordan in i det land som Jehova, vår Gud, ger oss.’+ 30  Men Sihon, kungen i Hesbon, lät oss inte passera igenom hans land, ty Jehova, din Gud, hade låtit hans ande bli förstockad+ och hans hjärta bli hårt för att ge honom i din hand, alldeles som det har skett i dag.+ 31  Då sade Jehova till mig: ’Se, nu börjar jag överlämna Sihon och hans land åt dig. Börja ta hans land i besittning.’+ 32  När Sihon drog ut, han och allt hans folk, för att möta oss i strid vid Jahas,+ 33  då överlämnade Jehova, vår Gud, honom åt oss,+ så att vi besegrade honom+ och hans söner* och allt hans folk. 34  Och vi intog vid den tiden alla hans städer och vigde varje stad åt tillintetgörelse,+ män och kvinnor och små barn. Vi lämnade inte kvar någon överlevande. 35  Endast husdjuren tog vi som plundringsgods åt oss, tillsammans med bytet från de städer som vi hade intagit.+ 36  Från Ạroer,+ som ligger vid randen av Arnons regnflodsdal, och staden som ligger i regnflodsdalen och ända till Gịlead fanns det inte någon stad med en mur som var för hög för oss.+ Jehova, vår Gud, överlämnade dem alla åt oss. 37  Endast Ammons söners land gick du inte nära,+ inget av det som låg längs Jabboks regnflodsdal,+ inte heller städerna i bergstrakten, nej, inget av det som Jehova, vår Gud, hade gett befallning om.

Fotnoter

El.: ”De förskräckliga”.
”vägen”, MSamLXX; Vg: ”den allmänna vägen”.
”söner”, MmarginalSamLXXSyVg.