Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

5 Moseboken 10:1–22

10  Vid den tiden sade Jehova till mig: ’Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de första,+ och kom upp till mig på berget. Du skall också göra en ark av trä.+  Och jag skall skriva på tavlorna de ord som stod på de första tavlorna, som du slog sönder, och du skall lägga dem i arken.’  Så gjorde jag en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor, likadana som de första,+ och gick upp på berget med de två tavlorna i handen.  Sedan skrev han på tavlorna detsamma som det som stod skrivet första gången,+ de tio orden,*+ som Jehova hade talat till er på berget mitt ur elden+ på den dag då ni var församlade.+ Därefter gav Jehova dem åt mig.  Sedan vände jag om och gick ner från berget+ och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och de har blivit kvar där, alldeles som Jehova hade befallt mig.+  Och Israels söner bröt upp från Bẹerot Bẹne-Jạakan+ och gick till Mosẹra. Där dog Aron, och han blev begravd där,+ och hans son Eleạsar blev präst i hans ställe.+  Därifrån bröt de upp och gick till Gudgọda och från Gudgọda till Jotbạta,+ ett land med regnflodsdalar fyllda med vatten.  Vid den tiden avskilde Jehova Levis stam+ till att bära Jehovas förbunds ark,+ till att stå inför Jehova för att utföra tjänst för honom+ och till att välsigna i hans namn, som de gör än i dag.+  Därför har Levi inte fått någon andel eller arvedel+ med sina bröder. Jehova är hans arvedel, alldeles som Jehova, din Gud, har sagt till honom.+ 10  Och jag stannade* på berget lika många dagar som första gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter,+ och Jehova lyssnade till mig också vid detta tillfälle.+ Jehova ville inte låta dig gå under.+ 11  Sedan sade Jehova till mig: ’Res dig upp, ställ dig i spetsen för folket och låt dem bryta upp, så att de kan dra in och ta i besittning det land som jag med ed har lovat deras förfäder att ge dem.’+ 12  Och nu, Israel, vad begär Jehova, din Gud, av dig+ annat än att du fruktar+ Jehova, din Gud, så att du i allt vandrar på hans vägar+ och älskar honom+ och tjänar Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och hela din själ,+ 13  att du håller Jehovas bud och hans stadgar+ som jag ger dig befallning om i dag, till ditt eget bästa?+ 14  Se, himlen,+ ja himlarnas himmel, jorden+ och allt som är på den tillhör Jehova, din Gud. 15  Endast vid dina förfäder fäste sig Jehova, så att han älskade dem, och så utvalde han deras avkomma efter dem,+ ja er, bland alla folk, så som det är i dag. 16  Och ni skall skära bort ert hjärtas förhud+ och inte längre göra er nacke styv.*+ 17  Ty Jehova, er Gud, är gudarnas Gud*+ och herrarnas Herre,*+ den Gud* som är stor, väldig och inger fruktan,+ som inte behandlar någon partiskt+ eller tar mutor,*+ 18  som skipar rätt åt den faderlöse och änkan+ och som älskar den bofaste främlingen,+ så att han ger honom bröd och en mantel. 19  Också ni skall älska den bofaste främlingen,+ ty ni var själva bofasta främlingar i Egyptens land.+ 20  Jehova, din Gud, skall du frukta.+ Honom skall du tjäna,+ och honom skall du hålla fast vid,+ och vid hans namn skall du svära.+ 21  Honom skall du lovprisa,*+ och han är din Gud; för dig har han gjort dessa stora gärningar som inger fruktan och som du med egna ögon har sett.+ 22  Dina förfäder – sjuttio själar – drog ner till Egypten,+ och nu har Jehova, din Gud, gjort dig lika talrik som stjärnorna på himlen.+

Fotnoter

”de tio orden”, dvs. ord givna som bud el. befallningar. Hebr.: ‛asẹreth haddevarịm; grek.: tous dẹka lọgous, ”dekalogen”; lat.: vẹrba dẹcem. Se noter till 4:13 och 2Mo 34:28, ”de tio orden”.
Ordagr.: ”stod”. Jfr not till 2Mo 9:16, ”låtit dig bestå”.
El.: ”och sluta upp med att vara styvnackade”.
”gudarnas Gud”. MSam(hebr.): ’Elohẹ̄ ha’elohịm; grek.: theọs tōn theọ̄n; lat.: Dẹus deọrum.
”och herrarnas Herre”. Hebr.: wa’Adhonẹ̄ [majestätsplural] ha’adhonịm; grek.: kai Kỵrios tōn kyrịōn; lat.: et Dọminus dominạntium, ”och härskarnas Herre”.
El.: ”den sanne Guden”. MSam(hebr.): ha’Ẹl; grek.: ho theọs; lat.: Dẹus. Se Tillägg 1G.
El.: ”tar emot en gåva”.
Ordagr.: ”Han är din lovprisning (lovsång)”.