Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

5 Moseboken 1:1–46

 Detta är de ord* som Mose talade till hela Israel i trakten av Jordan,+ i vildmarken, på ökenslätterna* framför Suf,* mellan Paran+ och Tofel och Laban och Hạserot+ och Di-Sahab,  elva dagsresor från Horeb på vägen mot Seirs berg till Kạdes-Barnẹa.+  Och under det fyrtionde+ året, i elfte månaden, på första dagen i månaden, talade Mose till Israels söner i enlighet med allt som Jehova hade befallt honom angående dem,  sedan han hade besegrat amoréernas kung Sihon,+ som bodde i Hesbon, och Og,+ Basans kung, som bodde i Ạshtarot,+ vid Ẹdrei.+  I trakten av Jordan i Moabs land inledde Mose förklaringen av denna lag.+ Han sade:  ”Jehova, vår Gud, talade till oss vid Horeb+ och sade: ’Ni har bott länge nog i denna bergstrakt.+  Vänd om och bege er i väg och dra in i amoréernas+ bergstrakt och till alla deras grannar i Ạraba,*+ bergstrakten+ och Shefẹla* och Negev*+ och vid havskusten,+ till kanaanéernas land,+ och till Libanon,+ ända upp till den stora floden, floden Eufrat.+  Se, jag lägger landet framför er. Dra in och ta i besittning det land som Jehova med ed har lovat era fäder, Abraham, Isak+ och Jakob,+ att ge åt dem och deras avkomma* efter dem.’+  Och jag sade till er vid den tiden: ’Jag orkar inte ensam bära er.+ 10  Jehova, er Gud, har låtit er bli många, och se, ni är i dag så talrika som himlens stjärnor.+ 11  Må Jehova, era förfäders Gud, ge er tillväxt+ och låta er bli tusenfalt fler, och må han välsigna+ er, alldeles som han har lovat er.+ 12  Hur skall jag ensam orka bära den belastning ni är och den börda ni är och era tvister?+ 13  Ta visa och omdömesgilla+ och erfarna+ män ur era stammar, så att jag kan sätta dem till överhuvuden över er.’+ 14  Då svarade ni mig och sade: ’Det som du har sagt att vi skall göra är bra.’ 15  Så tog jag överhuvudena för era stammar, visa och erfarna män, och satte dem till överhuvuden över er, till föreståndare* för skaror på tusen och föreståndare för skaror på hundra och föreståndare för skaror på femtio och föreståndare för skaror på tio och till förmän för era stammar.+ 16  Och vidare befallde jag era domare vid den tiden och sade: ’När ni håller förhör i en rättssak* mellan era bröder, skall ni döma med rättfärdighet+ mellan en man och hans broder eller den bofaste främlingen hos honom.+ 17  Ni skall inte vara partiska* när ni dömer.+ Ni skall lyssna både på den minste och på den störste.+ Ni skall inte låta er skrämmas av någon,*+ ty domen är Guds,+ och den rättssak som är för svår för er skall ni lägga fram för mig, och jag skall höra den.’+ 18  Och vidare gav jag er vid den tiden befallning om allt det som ni skulle göra. 19  Sedan bröt vi upp från Horeb och började vandra genom hela den stora och fruktansvärda vildmark+ som ni själva har sett, på vägen mot amoréernas+ bergstrakt, alldeles som Jehova, vår Gud, hade befallt oss, och vi kom så småningom till Kạdes-Barnẹa.+ 20  Jag sade nu till er: ’Ni har kommit till amoréernas bergstrakt, som Jehova, vår Gud, ger oss.+ 21  Se, Jehova, din Gud, har överlämnat landet åt dig.+ Dra upp, ta det i besittning, alldeles som Jehova, dina förfäders Gud, har sagt till dig.+ Var inte rädd och var inte förfärad.’+ 22  Men ni kom allesammans fram till mig och sade: ’Låt oss sända några män framför oss, så att de kan utforska landet åt oss och komma tillbaka och ge oss besked om den väg som vi skall dra upp på och om de städer som vi kommer till.’+ 23  Och förslaget var gott i mina ögon, så jag tog ut tolv män bland er, en för varje stam.+ 24  Sedan begav de sig av och drog upp i bergstrakten+ och kom ända till Eskols regnflodsdal+ och utspejade den. 25  Och de tog med sig något av landets frukt+ och förde det ner till oss, och de kom så tillbaka och gav oss besked och sade: ’Det land som Jehova, vår Gud, ger oss är ett gott land.’+ 26  Men ni ville inte dra upp,+ utan handlade upproriskt mot Jehovas, er Guds, befallning.+ 27  Och ni fortsatte att knota i era tält och säga: ’Det var därför att Jehova hatade+ oss som han förde oss ut ur Egyptens land+ för att ge oss i amoréernas hand och så förinta oss.+ 28  Vart skall vi dra upp? Våra bröder har fått vårt hjärta att smälta+ genom att säga: ”Vi såg där ett folk som är större och resligare än vi,+ städer som är stora och befästa ända upp till himlen,+ ja, också anakiternas+ söner.”’ 29  Så jag sade till er: ’Ni skall inte bli uppskakade eller vara rädda för dem.+ 30  Jehova, er Gud, går framför er. Han skall strida för er,+ alldeles som han gjorde för er i Egypten inför era ögon+ 31  och i vildmarken,+ där du såg hur Jehova, din Gud, bar dig,+ alldeles som en man bär sin son, hela den väg som ni vandrade, tills ni kom till den här platsen.’+ 32  Men trots detta satte ni inte tro till Jehova, er Gud,+ 33  som gick framför er på vägen för att utse en plats åt er så att ni kunde lägra er+ – om natten i en eld, för att ni skulle kunna se vilken väg ni skulle gå, och om dagen i ett moln.+ 34  Och när Jehova hörde era ord* harmades han och svor denna ed:+ 35  ’Inte en enda av dessa män i denna onda generation skall få se det goda land som jag med ed lovade att ge era fäder,+ 36  ingen utom Kaleb, Jefụnnes son.+ Han skall få se det, och åt honom och åt hans söner skall jag ge det land som han har beträtt, därför att han helt och fullt har följt Jehova.+ 37  (Också på mig blev Jehova förtörnad för er skull och sade: ’Inte heller du skall komma dit in.+ 38  Josua,* Nuns son, som står inför dig, han skall komma dit in.’+ Honom har han gjort stark,+ för han skall låta Israel ta det i arv.) 39  Och era små barn, om vilka ni sade: ”De kommer att utlämnas till plundring!”,+ och era söner, som i dag inte vet vad gott eller ont är, dessa skall komma dit in, och åt dem skall jag ge det, och de skall ta det i besittning. 40  Men ni, vänd om och bryt upp och dra bort till vildmarken på vägen mot Röda havet.’+ 41  Då svarade ni och sade till mig: ’Vi har syndat mot Jehova.+ Vi skall dra upp och strida, alldeles som Jehova, vår Gud, har befallt oss!’ Och var och en av er spände på sig sina krigsvapen och menade att det var lätt att dra upp i bergen.+ 42  Men Jehova sade till mig: ’Säg till dem: ”Ni skall inte dra upp och strida, ty jag är inte mitt ibland er.+ Ni kommer att lida nederlag inför era fiender.”’+ 43  Så talade jag då till er, men ni lyssnade inte, utan handlade upproriskt+ mot Jehovas befallning, och ni blev uppfyllda av övermod och försökte dra upp i bergen.+ 44  Då kom amoréerna, som bodde i den bergstrakten, ut för att möta er och jagade er,+ alldeles som bin gör, och skingrade er i Seir* ända till Horma.+ 45  Därefter vände ni tillbaka och grät inför Jehova, men Jehova hörde inte er röst,+ han lyssnade inte till er.+ 46  Så bodde ni kvar i Kades många dagar, så många dagar som ni nu bodde där.+

Fotnoter

”Detta är de ord (ting)”. Hebr.: ’Ẹlleh haddevarịm. Det hebr. namnet på Femte Moseboken är taget från dessa inledande ord. I LXX kallas boken Deuteronọmion (”andra lagen” el. ”upprepning av lagen”) och i Vg Deuteronọmium; boken är en förklaring el. utläggning av lagen (se v. 5). Jfr not till 5Mo 17:18, ”... vård”.
El.: ”i Araba”. Den del av den stora gravsänkan som sträcker sig söderut från Döda havet till Aqabaviken.
”Suf”, MSamSy; LXXBagsterVg: ”Röda havet”. Enl. LXXBagsterVg ansågs tydligen suf vara en förkortning av jam-sụf, ”Röda havet”. Om detta är den ursprungliga läsarten, avses den del av Röda havet som kallas Aqabaviken.
El.: ”på ökenslätterna”.
El.: ”låglandet”.
El.: ”Sydlandet (Södern)”, dvs. den södra delen av det utlovade landet.
El.: ”efterkommande”. Ordagr.: ”säd”.
”föreståndare”. Hebr.: sarẹ̄ (av sarịm, som också kan återges med ”anförare” el. ”furstar”).
”När ni håller förhör i en rättssak”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
Ordagr.: ”inte erkänna (betrakta, göra skillnad på) ansikten”, dvs. inte favorisera någon.
Ordagr.: ”en man”.
Ordagr.: ”era ords röst”.
”Josua”. Ordagr.: ”Jehoshua”, MSam; grek.: Ἰησοῦς (Jesus); syr.: Jeshua‛. Se not till 1Mo 49:18, ”på räddning från dig”.
”i Seir”, MSam; LXXSyVg: ”från Seir”.