Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

4 Moseboken 32:1–42

32  Nu hade Rubens söner+ och Gads söner+ fått mycket boskap, ja en mycket stor hjord. Och de såg Jasers land+ och Gịleads land, och se, platsen var en plats för boskap.  Gads söner och Rubens söner kom därför till Mose och prästen Eleạsar och till menighetens hövdingar och sade:  ”Ạtarot,+ Dibon,+ Jaser, Nimra,+ Hesbon,+ Eleạle,+ Sebam, Nebo+ och Beon,+  det land som Jehova besegrade+ inför Israels menighet, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap.”+  Och de sade vidare: ”Om vi har funnit ynnest för dina ögon, låt då detta land ges åt dina tjänare till besittning. Låt oss inte behöva gå över Jordan.”+  Då sade Mose till Gads söner och Rubens söner: ”Skall era bröder dra ut i krig medan ni bor kvar här?+  Varför skulle ni göra Israels söner modlösa, så att de inte vill dra över till det land som Jehova har gett dem?  Det var så era fäder gjorde,+ när jag sände dem från Kạdes-Barnẹa+ för att se på landet.  När de drog upp till Eskols regnflodsdal+ och såg på landet, då gjorde de Israels söner modlösa, så att de inte ville dra in i det land som Jehova hade gett dem.+ 10  Därför flammade Jehovas vrede upp den dagen, så att han svor denna ed:+ 11  ’De män som drog upp ur Egypten, från tjugo års ålder och uppåt,+ skall inte få se den jord som jag med ed har lovat* Abraham, Isak och Jakob,+ eftersom de inte har följt mig helt och fullt, 12  med undantag av Kaleb,+ kenissiten Jefụnnes son, och Josua,+ Nuns son, för de har följt Jehova helt och fullt.’ 13  Så flammade Jehovas vrede upp mot Israel, och han lät dem irra omkring i vildmarken i fyrtio år,+ tills hela den generation som gjorde det som var ont i Jehovas ögon var borta.+ 14  Och se, ni har trätt fram i era fäders ställe som syndiga mäns avkomma* för att ytterligare öka* Jehovas brinnande vrede+ mot Israel. 15  Om ni vänder er bort från att följa honom,+ då skall han låta dem stanna kvar ännu längre i vildmarken,+ och då har ni handlat fördärvligt mot hela detta folk.”+ 16  Senare gick de fram till honom och sade: ”Låt oss bygga stenfållor här åt vår småboskap och städer åt våra små barn. 17  Men själva skall vi dra i väg rustade i stridsformering+ framför Israels söner, tills vi, när det än blir, har fört dem till deras plats. Under tiden skall våra små barn bo i de befästa städerna, skyddade för landets invånare. 18  Vi vänder inte tillbaka till våra hus förrän Israels söner har fått sina jordegendomar, var och en sin egen arvedel.+ 19  Ty vi skall inte ha någon arvedel tillsammans med dem på andra sidan Jordan och längre bort, eftersom vi har tilldelats vår arvedel på den här sidan Jordan, mot soluppgången.”+ 20  Då sade Mose till dem: ”Om ni gör detta, om ni rustar er för krig inför Jehova+ 21  och var och en av er som är rustad drar över Jordan inför Jehova, tills han har drivit bort sina fiender inför sig,+ 22  och landet blir underkuvat inför Jehova+ och ni först därefter vänder tillbaka,+ då skall ni vara fria från skuld mot Jehova och mot Israel, och detta land skall bli ert som besittning inför Jehova.+ 23  Men om ni inte gör så, då syndar ni mot Jehova,+ och ni skall veta att er synd kommer att hinna upp er.+ 24  Bygg er städer åt era små barn och stenfållor åt era småboskapshjordar, och gör enligt vad som har gått ut ur er mun.”+ 25  Gads söner och Rubens söner sade då till Mose: ”Dina tjänare skall göra som min herre befaller.+ 26  Våra små barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra husdjur skall stanna kvar där i Gịleads städer,+ 27  men dina tjänare, alla som är rustade för hären, skall dra över+ till krig inför Jehova, så som min herre har sagt.” 28  Mose gav då prästen Eleạsar och Josua, Nuns son, och överhuvudena för fädernehusen i Israels söners stammar befallning om dem. 29  Och Mose sade till dem: ”Om Gads söner och Rubens söner går över Jordan tillsammans med er, alla som är rustade för krig+ inför Jehovas ansikte, och landet blir underkuvat inför er, då skall ni ge dem Gịleads land till besittning.+ 30  Men om de inte rustar sig och drar över tillsammans med er,* då skall de bosätta sig bland er i Kạnaans land.”+ 31  Då svarade Gads söner och Rubens söner och sade: ”Vad Jehova har sagt till dina tjänare, det skall vi göra.+ 32  Vi skall rusta oss och dra över inför Jehovas ansikte till Kạnaans land,+ men den arvedel vi får till besittning skall vara hos oss* på den här sidan Jordan.”+ 33  Då gav Mose åt dem – det vill säga åt Gads söner+ och åt Rubens söner+ och åt halva Manasses, Josefs sons, stam+ – Sihons, amoréernas kungs, rike+ och Ogs, Basans kungs, rike,+ landet som hörde till dess städer i områdena, och landets städer runt omkring.* 34  Och Gads söner byggde Dibon,+ Ạtarot,+ Ạroer,+ 35  Atrot-Sofan, Jaser,+ Jogbẹha,+ 36  Bet-Nimra+ och Bet-Haran,+ befästa städer,+ och stenfållor åt småboskapen.+ 37  Och Rubens söner byggde Hesbon,+ Eleạle+ och Kirjatạjim+ 38  samt Nebo+ och Baal-Meon+ – deras namn ändrades – och Sibma; och de gav sedan de städer som de byggde namn efter sina egna namn.* 39  Och Makirs, Manasses sons, söner+ drog bort till Gịlead och intog det och drev bort amoréerna som var där. 40  Så gav Mose Gịlead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där.+ 41  Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras tältbyar, och han kallade dem Havot-Jair.+ 42  Och Noba drog ut och intog Kenat+ och dess underlydande städer,* och han kallade det Noba efter sitt eget namn.

Fotnoter

El.: ”den mark som jag har svurit att ge”. Vg: ”den jord (mark) som jag under ed har lovat”.
El.: ”yngel”.
”för att ytterligare öka”, LXXSyVg; MSam kan betyda detsamma.
LXX tillägger: ”till kriget inför Jehova, då skall ni föra över deras husgeråd (packning) och deras hustrur och deras boskap framför er, in i Kanaans land”.
Ordagr.: ”och hos oss [skall] vår arvedels besittning [vara]”, M; LXX: ”och ni skall ge oss arvedelen”. En annan läsart enl. BHS är: ”och du, ge vår arvedels besittning”.
”landet och städerna med dess gränser, städer i landet runt omkring”, LXX; Vg: ”och deras land med deras städer runt omkring”.
”efter sina egna namn”, LXXSy; MSam: ”med namn”.
Ordagr.: ”och dess (hennes) döttrar”.