Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

4 Moseboken 31:1–54

31  Jehova talade sedan till Mose och sade:  ”Ta hämnd+ på midjaniterna för Israels söner.+ Därefter skall du samlas till ditt folk.”+  Då talade Mose till folket och sade: ”Utrusta* män bland er till hären, så att de kan gå mot Midjan för att utkräva Jehovas hämnd på Midjan.+  Tusen man från varje stam av alla Israels stammar skall ni sända till hären.”  Då blev tusen man från varje stam uttagna ur Israels tusenden,+ 12 000 man rustade för hären.+  Sedan sände Mose ut dem, tusen man från varje stam, till hären, och tillsammans med dem Pịnehas,+ prästen Eleạsars son, till hären, och han hade de heliga redskapen och signaltrumpeterna+ med sig.  Och de drog i krig mot Midjan, så som Jehova hade befallt Mose, och de dräpte alla av manligt kön.+  Och förutom de andra slagna dräpte de också Midjans kungar, Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, Midjans fem kungar;+ och de dräpte Bịleam,+ Beors son, med svärd.  Men Israels söner förde bort Midjans kvinnor och deras små barn som fångar,+ och alla deras husdjur och all deras boskap och alla deras tillgångar tog de som plundringsgods. 10  Och alla deras städer där de hade bosatt sig* och alla deras kringbyggda läger brände de upp i eld.+ 11  Och de tog med sig allt bytet+ och allt det rövade i form av människor* och husdjur, 12  och de förde det till Mose och prästen Eleạsar och Israels söners menighet* – fångarna och det rövade och bytet – till lägret på Moabs ökenslätter,+ som ligger vid Jordan mitt emot Jeriko. 13  Så gick Mose och prästen Eleạsar och alla menighetens hövdingar ut för att möta dem utanför lägret. 14  Och Mose harmades på dem som var satta att ha uppsikt över stridsstyrkorna,+ anförarna för* skarorna på tusen och anförarna för skarorna på hundra, vilka kom in från fälttåget. 15  Mose sade till dem: ”Har ni låtit alla kvinnorna leva?+ 16  Det var ju de som på Bịleams ord förledde Israels söner till att handla trolöst*+ mot Jehova i saken med Peor,+ så att hemsökelsen kom över Jehovas menighet.+ 17  Dräp nu alla av manligt kön bland de små barnen, och dräp varje kvinna som har haft könsumgänge med en man.*+ 18  Men låt alla flickor* leva som inte har erfarit vad det är att ligga med en man.+ 19  Själva skall ni lägra er utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dräpt en själ+ och var och en som har rört vid någon slagen+ skall rena+ sig från synd på tredje dagen och på sjunde dagen, det gäller både er själva och era fångar. 20  Och alla klädesplagg och alla föremål av skinn och allt som är gjort av gethår och alla föremål av trä skall ni rena från synd.”+ 21  Prästen Eleạsar sade sedan till männen i hären som hade varit med i striden: ”Detta är den lagstadga som Jehova gav Mose befallning om: 22  ’Endast guldet och silvret, kopparn, järnet, tennet och blyet, 23  allt som tål eld,*+ skall ni låta gå genom eld, och det skall vara rent. Men det skall renas från synd med reningsvatten.+ Och allt som inte tål eld* skall ni låta gå genom vatten.+ 24  Och ni skall tvätta era kläder på sjunde dagen och vara rena, och därefter får ni komma in i lägret.’”+ 25  Och Jehova sade vidare till Mose: 26  ”Du och prästen Eleạsar och överhuvudena för menighetens fädernehus* skall räkna det rövade, de människor och husdjur som är bortförda. 27  Och du skall dela det rövade i två delar mellan dem som tog del i striden, dem som drog ut på fälttåget, och hela återstoden av menigheten.+ 28  Och som skatt+ åt Jehova skall du från krigsmännen som drog ut på fälttåget ta en själ av fem hundra, av människorna och av nötboskapen och av åsnorna och av småboskapen. 29  Av deras hälft skall ni* ta den, och du skall ge den åt prästen Eleạsar som ett bidrag åt Jehova.+ 30  Och av Israels söners hälft skall du ta ut en av femtio,* av människorna, av nötboskapen, av åsnorna och av småboskapen, av alla slags husdjur, och du skall ge dem åt leviterna,+ som fullgör sina plikter vid Jehovas tältboning.”+ 31  Och Mose och prästen Eleạsar gjorde som Jehova hade befallt Mose. 32  Och det rövade, resten av det som folket som hade varit med på fälttåget hade tagit som plundringsgods, utgjorde: av småboskap 675 000, 33  av nötboskap 72 000 34  och av åsnor 61 000. 35  När det gäller människosjälar+ – de kvinnor som inte hade erfarit vad det är att ligga med en man+ – utgjorde själarna allt som allt 32 000. 36  Och hälften av detta, den andel som tillföll dem som drog ut på fälttåget, uppgick i antal till 337 500 av småboskapen. 37  Och skatten+ åt Jehova av småboskapen utgjorde 675. 38  Och av nötboskapen var det 36 000, därav 72 som skatt åt Jehova. 39  Och åsnorna var 30 500, därav 61 som skatt åt Jehova. 40  Och människosjälarna var 16 000, därav 32 själar som skatt åt Jehova. 41  Sedan överlämnade Mose skatten, som var ett bidrag åt Jehova, till prästen Eleạsar,+ så som Jehova hade befallt Mose.+ 42  Och den hälft som tillföll Israels söner, den som Mose delade av från det som tillföll de stridande männen, 43  menighetens hälft, utgjorde: av småboskap 337 500,   44  av nötboskap 36 000, 45  av åsnor 30 500 46  och av människosjälar 16 000.   47  Av den hälft som tillföll Israels söner tog så Mose det som skulle tas ut, en av femtio,* av människor och av husdjur, och gav dem åt leviterna,+ som fullgjorde sina plikter+ vid Jehovas tältboning, så som Jehova hade befallt Mose. 48  Då trädde de män som var satta att ha uppsikt över härens tusenden,+ anförarna för skarorna på tusen och anförarna för skarorna på hundra,+ fram till Mose, 49  och de sade till honom: ”Dina tjänare har räknat krigsmännen som står under oss, och inte en enda bland oss har rapporterats saknad.+ 50  Därför vill nu var och en av oss bära fram det han har funnit, som en offergåva åt Jehova,+ guldföremål, vristkedjor och armband, signetringar,+ örringar och kvinnosmycken,+ för att bringa försoning för våra själar inför Jehova.” 51  Så tog Mose och prästen Eleạsar emot guldet av dem,+ alla smyckena. 52  Och allt guldet i det bidrag som de gav åt Jehova utgjorde 16 750 siklar, från anförarna för skarorna på tusen och anförarna för skarorna på hundra. 53  Männen i hären hade tagit plundringsgods, var och en för sig.+ 54  Så tog då Mose och prästen Eleạsar emot guldet av anförarna för skarorna på tusen och för skarorna på hundra och förde det in i mötestältet, för att Israels söner skulle bli ihågkomna+ inför Jehova.

Fotnoter

Ordagr.: ”Utrusta er”. LXXSyVg: ”Utrusta (Väpna)”.
Ordagr.: ”alla deras städer på deras boplatser”, dvs. städer som från början inte hade tillhört midjaniterna.
”i form av människor”. Hebr.: ba’adhạm; lat.: ex homịnibus.
”menighet”, M; SamTJSyVg och många hebr. hss: ”hela menighet”.
”anförarna för”. MSam(hebr.): sarẹ̄. Jfr 2Mo 18:21.
”att handla trolöst”, T; innebörden i M osäker; grek.: tou apostẹ̄sai.
Ordagr.: ”som har känt en man genom att ligga med någon av manligt kön”.
Ordagr.: ”de små barnen bland kvinnorna”.
El.: ”allt som kan komma i eld”.
El.: ”allt som inte kan komma i eld”.
Ordagr.: ”fäder”.
”ni”, MLXX; Sam: ”du”.
”ta ut en av femtio”, i överensstämmelse med LXXSyVg; M: ”ta en som gripits (uttagits [genom lott]) bland femtio”.
Se not till v. 30.